Låt dig inte luras av den lokala maten

Pierre Desrochers & Hiroko Shimizu
En hipsters dilemma
Timbro 2013

Ludditer i olika former och färger är lika gamla som mänskligheten. Motståndet mot framtiden tar sig formen av kamp mot maskiner, mot globalisering eller för närodlat. Det senare är en form av lokal protektionism där tanken är att mat är bättre för att den växer nära människorna som äter den. Oavsett om man talar om närodlat generellt, om nollkilometermat eller matmil är tanken att avståndet till produktionen är central. Argumenten spänner över miljöskäl och matkvalitet till att handla om närheten till bonden och det lokala samhället. Ett slags gemeinschaft där den lokala konsumtionen ger en lokal uppslutning som leder till lokala jobb.

Lokalproducerat har hos mig alltid givit fler frågor än svar. Varför är skånsk mat inte bra för stockholmare? Vad händer under de där timmarna under en transport? Och vad är det som gör att mat blir konstig av en transport, men inte av att ligga i butiken lika länge? Det finns liksom inga rimliga svar på detta.

En hipsters dilemma är ett motresonemang mot idén om fördelarna med det lokalt producerade. Den argumenterar för det långväga, men också för öppenhet och för det moderna – för framtiden. När motståndet mot en idé går ihop, måste också motresonemanget möta hela bredden av argument. Och här finns bokens styrka; den resonerar inte bara om mat utan också om miljö, öppenhet och ekonomi. Att vara emot att mat transporteras är inte bara en fråga om transporter utan det berör också var jobb skall finnas, miljön och ekonomin.

För att ta ett exempel: Om vi vill kunna äta färsk frukt under större delen av året finns det två huvudsakliga lösningar – vi kan antingen odla lokalt och lagra frukten, eller så kan vi transportera den någon annanstans ifrån. Båda strategierna har konsekvenser för ekonomi, miljö och var sysselsättning skall finnas. Förvaras frukten kyld så kommer den att dra mycket energi för att hållas kall, många gånger överstiger den energin konsumtionen för att flytta maten. Samma resonemang gäller för andra typer av mat – frukt, mejeriprodukter kött etc.

Liknande resonemang finns kring annan del av matproduktionen. Mycket mat kan odlas i växthus i Sverige. Men – och det är ett stort men – åtgången av resurser är vida större i de flesta fall än att producera på bättre lämpade platser och sen flytta maten. Har man ett miljöperspektiv är det ganska tveksamt att kraftigt öka användandet av andra resurser i syfte att minimera just transporterna.

Här är det också som det går fel på riktigt. Om vi misshushåller med resurser kommer det sluta med att resurser förstörs. Om vi för att gynna människor i samma område köper dyrare eller sämre mat kommer detta dels att förstöra värden genom att vi slösar pengar. Dels så kommer de pengar som i onödan används för att betala för att det är lokalt inte användas till något annat. Även det lokala näringslivet blir hämmat genom att resurser används fel – arbetskraften som i onödan används för mat kunde i stället använts i en fabrik eller någon annanstans.

Koncentration av produktion i kluster har också stora ekonomiska (och miljömässiga) fördelar. Skalekonomin gör att användningen av resurser blir mycket effektivare. Ett lite roligt exempel som ges i boken är den köttindustri som växer fram i Chicago. När det inte längre är lokala slaktare som slaktar, så ackumuleras sidoprodukter på en plats. Skinn, ben, märg och liknande biprodukter till köttet samlas i stor mängd och får ett värde. Det ger en rad fördelar – att mer av ett djur används, att annan produktion t ex av klister kan uppstå och att priser pressas. I Chicago var periodvis värdet på sidoproduktionen större än värdet på köttet – vilket ledde till att köttpriser kunde pressas ytterligare. Det som tidigare bara fanns i små mängder och därför kastades, blev plötsligt väldigt värdefullt. På samma sätt finns det liknande situationer för annan mat. T ex äpplen där en liten producent måste kasta delar av produktion om kvaliteten är låg. Små volymer av lägre kvalitet är inte värda att plocka och transportera. Med vid större produktion kan de sämre eller fulare äpplena bli cider, äppeljuice, äppelmos eller fyllning i pajer. Det som förr kastades blir nu insatsvaror i en annan produktion, och mindre måste produceras för att skapa mat.

En pikant detalj kring resonemanget med matmil, vid sidan att det bara betraktar transporter, är fördelningen av utsläpp vid transporten. Mat kan med båt, bil eller i bland även flyg transporteras långt med begränsade utsläpp. Beroende på om kunden sedan ströhandlar flera gånger i veckan, storhandlar eller reser kollektivt, går eller cyklar kan huvuddelen av koldioxidutsläppen ske på sträckan mellan butiken och hemmet.

Ett av bokens huvudresonemang är varför matproduktion blivit global. Svaret är enkelt – import av mat sker bara om den antingen är billigare eller bättre än den lokala maten, eller både och. Här finns också svaret på varför, oavsett om man utgår ifrån miljö, ekonomiska eller andra skäl, i många fall bör undvika att gå över till lokalproducerad mat. Man förlorar på det, och det är många som ingår i ”man”. De som kunde ha producerat på andra ställen, logistikkedjan etc. I många fall också de som producerar mat lokalt, eftersom de kunde gjort något annat, något mer lönsamt.

Rörelsen för lokalproducerad mat är i grund och botten en emotionell rörelse. Det är en känsla man vill komma åt. Det är känslan av lyx kombinerat i kombination med känslan att göra gott. Ben&Jerrys-känslan av att glassen inte är syndigt god utan god och att det går lite pengar till isbjörnar. Klassperspektivet icke att förglömma; den ekonomiskt starka vänstern kan distansera sig från kolhydrats- och snabbmatsproletariatet. Men de har fel, lokalproducerat gör inte gott, det är som all form av protektionism en rörelse som gör skada både för oss och för de andra.

En hipsters dilemma kan verkligen rekommenderas till alla som är intresserad av antingen mat, eller av handel. Eller varför inte både och. Den ger en riktigt god inblick i hur handeln bidrar till att göra gott globalt både för kost och genom tillväxt. Men för kommun- eller landstingspolitiker borde den vara obligatorisk, just för att det är där det går att få stopp på dumheterna. Jag hoppas att många gruppledare lokalt köper in boken och ger den till sina ledamöter.

Klas Hjort arbetar som handläggare åt Anna Ibrisagic i Europaparlamentet.

Foto jordgubbar: Per Ola Wiberg, tillgängligt under licensen CC BY 2.0