Låt inte Corona ta död på sportskyttet

Polisens aktivitetskrav för förnyelse av vapenlicenser innebär i kombination med risken för coronasmittspridning att många skyttar inte kommer att kunna behålla sina licenser och vapen. Problemet är en följd av systemet med tidsbegränsade licenser – ett system som Riksdagen förra året beslutade avskaffa. Ska skytteidrotten klara coronakrisen är det dags att det beslutet genomförs, skriver Erik Lakomaa.

Polismyndigheten införde för några år sedan att skyttar som önskade förnya sina vapenlicenser behövde kunna visa upp att de tävlat eller tränat ett visst antal gånger med sina vapen. Detta är inget som lagstiftaren krävt. Vad som möjliggör dessa krav är kombinationen av tidsbegränsade licenser och att Polismyndigheten givits föreskriftsrätt på vapenområdet – en föreskriftsrätt de tänjt till max.

När tidsbegränsade licenser (”femårslicenser”) för enhandsvapen och för helautomatiska vapen infördes år 2000 nämndes överhuvudtaget inget om krav på viss mängd träning eller tävling (eller hur den skulle fördelas mellan skyttens vapen). I stället beskrevs den då nya regeln som ren formalitet (det motiv som anfördes inför införandet var att kunna göra registerkontroller oftare än vid första ansökningstillfället. Registerkontroller sker numera emellertid dagligen så detta motiv har blivit irrelevant).

I coronatider innebär Polismyndighetens regler att många aktiva inom skytteidrotten sannolikt känner sig mer eller mindre tvingade att hålla igång verksamhet trots smittrisk, Skulle de inte uppfylla kraven på viss mängd träning/tävling skulle de bli av med licenserna, tvingas göra sig av med vapen och inte kunna återuppta sporten efter coronakrisen. För föreningarna blir samtligt pressen hård att fortsätta med verksamhet även när det hade känts bäst att ställa in. Inställda tävlingar eller träningstillfällen skulle kunna göra att skyttar som står inför att förnya licenser inte kom upp i erforderlig mängd aktiviteter för att Polismyndigheten ska acceptera det. Här skiljer sig skytte från samtliga andra idrotter. Dessa går att pausa, i skytte betyder paus att man måste lägga av.

Polismyndigheten har till och med själva noterat att deras aktivitetskrav skulle kunna få effekten att en skytt som exempelvis blir långtidssjuk eller får barn skulle kunna tvingas sälja sina vapen när licenserna inte gick att förnya, och har infört en undantagsregel för detta. Denna har dock tillämpats extremt restriktivt och skyttar har fått gå till domstol för att söka rätt efter att de fått nej trots hänvisning till undantaget.

Riksdagen fattade dock förra året, genom ett tillkännagivande, beslut om att avskaffa de tidsbegränsade licenserna. Det beslutet har regeringen – trots att det genom tidigare utredningar på området måste anses vara berett – emellertid inte effektuerat. Det borde nu vara en prioriterad åtgärd.

Att avskaffa tidsbegränsningen av vapenlicenser skulle inte ha någon som helst följdpåverkan på annan reglering (och påverkar inte heller någon annan verksamhet). Den skulle därför kunna avskaffas direkt. Det är angeläget för skytteidrotten att så sker snarast.

Erik Lakomaa är ekonomie doktor och forskare