Ledare; Är medborgarrätt rätt
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEDARE
Ar medborgarrätt rätt?
V
ad skall en svensk medborgare
själv få bestämma över? Denna
fråga har fått förnyad aktualitet
sedan Ingvar Carlsson sökt lansera ordet
medborgarrätt som ett socialdemokratiskt
ord i den politiska debatten.
I ett uppmärksammat tal inför LO-kongressen ställde Ingvar Carlsson begreppet
medborgarrätt mot äganderätten och
menade att den förra går före den senare.
Förutom att han därmed gav nytt bränsle
åt socialiseringsdiskussionen lyckades han
också åstadkomma en ordentlig begreppsmässig förvirring.
För många torde begreppet medborgare och medborgarrätt snarastvaraförknippat med högerledares inlägg rörande värdet av självständiga medborgare för en väl
fungerande demokratisk utveckling.
Många förknippar säkert uttrycket medborgarrätt med Jarl Hjalmarsons engagerade plädering för ett samhälle av egendomsägande svenskar. Alltså en ägardemokrati där väl Schweiz ligger närmast
som nutida exempel. För Jarl Hjalmarson
och hans många likatänkande är det en
självklarhet att i medborgarrätten ingår
äganderätten som en väsentlig del.
Men Ingvar Carlsson ställde medborgarrätten och äganderätten mot varandra.
Medborgarrätten tar alltid över äganderätten. Syftet med övningen synes vara ett
hos socialdemokratin känt behov att på
kvasifilosofiska grunder rättfärdiga det
faktum att den socialistiska riksdagsmajoriteten med ett par rösters övervikt i Sveriges riksdag berövar flera miljoner pensionssparare en del av deras egendom.
Som sådan är övningen ytterligt oroande. Ar statsministern beredd att på filosofiska grunder rättfärdiga den s k engångsskatten så måste han ju tycka att det
är alldeles isin ordningom en s-märkt riksdagsmajoritet fortsätter att socialisera enskild egendom i Sverige.
Vad omfattar medborgarrätten?
Ingvar Carlssons resonemang väcker
ytterligare frågeställningar. Om han inte
anser att äganderätten är en del av medborgarrätten, vilka rättigheter anser han
då ingåri medborgarrätten? Ar det uteslutande den nog såväsentliga rättigheten att i
hemliga val vart tredje år få vara med och
bestämma vilka politiska partier och därmed personer som i regeringsställning
skall leda riksstyret under mandatperioden?
Ar medborgarrätten i Ingvar Carlssons
och socialdemokratins tappning uteslutande denna politiska rättighet eller finns
det några fler rättigheter som socialdemokratin tillerkänner medborgarna?
Frågan är centralför att förstå vilken typ
av samhälle som hägrar för de socialdemokratiska ideologerna. I själva verket är det
ju så, att socialdemokraterna i regeringsställning steg för steg för det svenska samhället i en riktning där medborgarrätt just
kommer att innebära rösträttvart tredjeår.
Livsområde efter livsområde har förts in
under det offentligas domvärjo. Medborgarnas inkomster dras in till staten och delas
ut i form av offentliga nyttigheter. Svensken har inte längre någon valfrihet i fråga
om så väsentliga livsområden som barnomsorg, skola, sjukvård, äldrevård. Här
dominerar de offentliga monopolen och
politikerna bestämmer.
Svensken får fortfarande välja tandkräm, video, bil och utlandsresa. På de
centrala utbildnings-, vård- och omsorgsområdena får han bara ”vara med och bestämma” vart tredje år eller kanske i bästa
fall i någon samrådsgrupp.
Det är enintressant sidoeffektav socialdemokratisk politik att vi svenskar stimuleras till att bli ”pryltillvända”. På dessa
områden tilltros vi valmöjligheter och
~älvbestämmande, men inte när det gäller
långt väsentligare livsområden.
Självbestämmande eller inflytande?
Lars Werner, vpk-ledaren, har i en debattartikel i Dagens Nyheter utomordentligt
väl fångat upp vad debatten handlar om. I
den säger han att han och Ingvar Carlsson
juäröverens: Vi villjubådaattfolk skall ha
inflytande!
Ja, Ingvar Carlsson i likhet med Lars
Werner vill säkert att medborgaren skall
3
ha inflytande men vill han till skillnad från
Lars Werner att svensken också skall ha
rätt till självbestämmande? Det vill säga
rätt till sin inkomst, rätt till sin egendom,
rätt att själv bestämma över – inte bara
vart tredje år ha inflytande över – väsentliga livsområden? Anser Ingvar Carlsson
att det bör sättas gränserför det offentligas
maktutövning till fromma för den enskildes fri- och rättigheter? Detär dettasom är
den stora skiljelinjen i svensk politik mellan socialism och borgerligt tänkande. Och
det är om detta spörsmål den politiska striden framför allt bör handla.
Ingvar Carlsson bör inför 1988 års val
avkrävas besked om hur han ser på ”medborgarrätten”. Han har själv lanserat begreppet som sitt eget. Låt honom nu definiera dess innehåll!
Ar medborgarrätt rätt?
V
ad skall en svensk medborgare
själv få bestämma över? Denna
fråga har fått förnyad aktualitet
sedan Ingvar Carlsson sökt lansera ordet
medborgarrätt som ett socialdemokratiskt
ord i den politiska debatten.
I ett uppmärksammat tal inför LO-kongressen ställde Ingvar Carlsson begreppet
medborgarrätt mot äganderätten och
menade att den förra går före den senare.
Förutom att han därmed gav nytt bränsle
åt socialiseringsdiskussionen lyckades han
också åstadkomma en ordentlig begreppsmässig förvirring.
För många torde begreppet medborgare och medborgarrätt snarastvaraförknippat med högerledares inlägg rörande värdet av självständiga medborgare för en väl
fungerande demokratisk utveckling.
Många förknippar säkert uttrycket medborgarrätt med Jarl Hjalmarsons engagerade plädering för ett samhälle av egendomsägande svenskar. Alltså en ägardemokrati där väl Schweiz ligger närmast
som nutida exempel. För Jarl Hjalmarson
och hans många likatänkande är det en
självklarhet att i medborgarrätten ingår
äganderätten som en väsentlig del.
Men Ingvar Carlsson ställde medborgarrätten och äganderätten mot varandra.
Medborgarrätten tar alltid över äganderätten. Syftet med övningen synes vara ett
hos socialdemokratin känt behov att på
kvasifilosofiska grunder rättfärdiga det
faktum att den socialistiska riksdagsmajoriteten med ett par rösters övervikt i Sveriges riksdag berövar flera miljoner pensionssparare en del av deras egendom.
Som sådan är övningen ytterligt oroande. Ar statsministern beredd att på filosofiska grunder rättfärdiga den s k engångsskatten så måste han ju tycka att det
är alldeles isin ordningom en s-märkt riksdagsmajoritet fortsätter att socialisera enskild egendom i Sverige.
Vad omfattar medborgarrätten?
Ingvar Carlssons resonemang väcker
ytterligare frågeställningar. Om han inte
anser att äganderätten är en del av medborgarrätten, vilka rättigheter anser han
då ingåri medborgarrätten? Ar det uteslutande den nog såväsentliga rättigheten att i
hemliga val vart tredje år få vara med och
bestämma vilka politiska partier och därmed personer som i regeringsställning
skall leda riksstyret under mandatperioden?
Ar medborgarrätten i Ingvar Carlssons
och socialdemokratins tappning uteslutande denna politiska rättighet eller finns
det några fler rättigheter som socialdemokratin tillerkänner medborgarna?
Frågan är centralför att förstå vilken typ
av samhälle som hägrar för de socialdemokratiska ideologerna. I själva verket är det
ju så, att socialdemokraterna i regeringsställning steg för steg för det svenska samhället i en riktning där medborgarrätt just
kommer att innebära rösträttvart tredjeår.
Livsområde efter livsområde har förts in
under det offentligas domvärjo. Medborgarnas inkomster dras in till staten och delas
ut i form av offentliga nyttigheter. Svensken har inte längre någon valfrihet i fråga
om så väsentliga livsområden som barnomsorg, skola, sjukvård, äldrevård. Här
dominerar de offentliga monopolen och
politikerna bestämmer.
Svensken får fortfarande välja tandkräm, video, bil och utlandsresa. På de
centrala utbildnings-, vård- och omsorgsområdena får han bara ”vara med och bestämma” vart tredje år eller kanske i bästa
fall i någon samrådsgrupp.
Det är enintressant sidoeffektav socialdemokratisk politik att vi svenskar stimuleras till att bli ”pryltillvända”. På dessa
områden tilltros vi valmöjligheter och
~älvbestämmande, men inte när det gäller
långt väsentligare livsområden.
Självbestämmande eller inflytande?
Lars Werner, vpk-ledaren, har i en debattartikel i Dagens Nyheter utomordentligt
väl fångat upp vad debatten handlar om. I
den säger han att han och Ingvar Carlsson
juäröverens: Vi villjubådaattfolk skall ha
inflytande!
Ja, Ingvar Carlsson i likhet med Lars
Werner vill säkert att medborgaren skall
3
ha inflytande men vill han till skillnad från
Lars Werner att svensken också skall ha
rätt till självbestämmande? Det vill säga
rätt till sin inkomst, rätt till sin egendom,
rätt att själv bestämma över – inte bara
vart tredje år ha inflytande över – väsentliga livsområden? Anser Ingvar Carlsson
att det bör sättas gränserför det offentligas
maktutövning till fromma för den enskildes fri- och rättigheter? Detär dettasom är
den stora skiljelinjen i svensk politik mellan socialism och borgerligt tänkande. Och
det är om detta spörsmål den politiska striden framför allt bör handla.
Ingvar Carlsson bör inför 1988 års val
avkrävas besked om hur han ser på ”medborgarrätten”. Han har själv lanserat begreppet som sitt eget. Låt honom nu definiera dess innehåll!