Ledare; Avslöja fonderna
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Avslöja fonderna
Också folkpartiet väljer att göra löntagarfonderna till sin stora valfråga. Det är
bra att så sker, då möjlighet därmed föreligger för ett enat borgerligt uppträdande
åtminstone på detta viktiga område i valrörelsen.
I själva verket är det djupt beklämmande och oroande att löntagarfondsfrå-
gan inte för länge sedan avförts från den
svenska samhällsdebatten. I ett läge när
desillusionerna med den socialistiska utvecklingsmodellen sprider sig över världen, när det socialistiska systemet inte
bara avslöjar sitt inneboende förtryck
utan också sin oförmåga att producera
bröd och välfärd, i den situationen diskuteras i det fria, välmående Sverige på
fullt allvar införandet av ett fondsystem
som snabbt skulle föra oss in i en socialistisk planhushållning.
Det finns anledning att fråga hur det
kommer sig att den politiska debatten i
Sverige kan så avvika från debatten och
stämningsläget i den fria världen i övrigt.
Inte i något annat icke-kommunistiskt
land övervägs införandet av löntagarfonder ala Sverige. Diskussioner om liknande system har förts från fackligt och
socialistiskt håll i olika västeuropeiska
länder, men har snabbt nog befunnits
orealistiska. I Frankrike genomförs de
förstatliganden som utgjorde en del av
socialisternas valprogram, men sedan
skall det enligt Mitterrand vara slut, och
samarbete med det enskilda näringslivet
skall sökas.
En förklaring till den annorlunda debatten i Sverige kan vara själva framgången i den svenska modellen. Folk har
under lång tid varit vana vid att Sverige
har både ett utomordentligt starkt nä-
ringsliv som ger rik avkastning och en
styrande socialdemokrati som talar
socialism men inte genomför den.
långa tradition av stegvisa reformer
alltför mycket socialism som soci
makraterna etablerat, har skapat ett
troendekapital hos många i gru
icke-socialistiska svenskar som ko
väl till pass i löntagarfondsfrågan.
kan använda sig av dubbel markna
ring. Gentemot den medvetna yngre
nerationen med rötter i det röda 60-
heter det, att nu tas det tredje avgö
steget mot socialismen. I förhållande
den breda allmänheten är löntag
derna en fråga om kapitalbildning,
selsättning och framåtskridande. De
gå väl att förena med marknadsek
min.
Det är en huvuduppgift för alla
krafter i Sverige att inför valet 1982
kämpa löntagarfonderna. Systemets
ta ansikte måste avslöjas. Det
komma att stå klart för vaije sven
införande av löntagarfonder inne ·
övergång till en ekonomi av öststa
dell. Det måste vara uppenbart för
löntagare att i stället för den mar
ekonomi, som åstadkommit den hi
varande välfärden, får vi en av po ·
och fack styrd företagsamhet,
länsfondschefer blir de nya pamp
Socialdemokraterna måste ställ
för sina egna misslyckanden på d
ringspolitiska området. Vad har d
vit av den stolta socialdemokratis
ringspolitik som lanserades i mitt
60-talet? Hur har det gått för In
ringsbanken, Utvecklingsbolaget
statsföretag? Och vad har den
tande näringspolitiska byråkrati
byggts upp – industrideparteme
dustriverk, branschutredningar –
ko
at·
) ffi
In·
Id·
annat än att förmedla subventill näringslivet? statsföretags
utveckling är en god illustration
i ett politikerstyrt nä-
BPA är.ett exempel på facklig
Sveriges ekonomi återfå sin utmåste löntagarfonderna
Il l
bestämt och slutgiltigt avvisas i 1982 års
val. De har länge nog utgjort ett hot mot
det fria företagandet samt dragit ner investeringsvilja och initiativkraft. Det är
sorgligt att svensk arbetarrörelse satt sig
fast i den återvändsgränd som Meidner- .fonderna innebär.
Också folkpartiet väljer att göra löntagarfonderna till sin stora valfråga. Det är
bra att så sker, då möjlighet därmed föreligger för ett enat borgerligt uppträdande
åtminstone på detta viktiga område i valrörelsen.
I själva verket är det djupt beklämmande och oroande att löntagarfondsfrå-
gan inte för länge sedan avförts från den
svenska samhällsdebatten. I ett läge när
desillusionerna med den socialistiska utvecklingsmodellen sprider sig över världen, när det socialistiska systemet inte
bara avslöjar sitt inneboende förtryck
utan också sin oförmåga att producera
bröd och välfärd, i den situationen diskuteras i det fria, välmående Sverige på
fullt allvar införandet av ett fondsystem
som snabbt skulle föra oss in i en socialistisk planhushållning.
Det finns anledning att fråga hur det
kommer sig att den politiska debatten i
Sverige kan så avvika från debatten och
stämningsläget i den fria världen i övrigt.
Inte i något annat icke-kommunistiskt
land övervägs införandet av löntagarfonder ala Sverige. Diskussioner om liknande system har förts från fackligt och
socialistiskt håll i olika västeuropeiska
länder, men har snabbt nog befunnits
orealistiska. I Frankrike genomförs de
förstatliganden som utgjorde en del av
socialisternas valprogram, men sedan
skall det enligt Mitterrand vara slut, och
samarbete med det enskilda näringslivet
skall sökas.
En förklaring till den annorlunda debatten i Sverige kan vara själva framgången i den svenska modellen. Folk har
under lång tid varit vana vid att Sverige
har både ett utomordentligt starkt nä-
ringsliv som ger rik avkastning och en
styrande socialdemokrati som talar
socialism men inte genomför den.
långa tradition av stegvisa reformer
alltför mycket socialism som soci
makraterna etablerat, har skapat ett
troendekapital hos många i gru
icke-socialistiska svenskar som ko
väl till pass i löntagarfondsfrågan.
kan använda sig av dubbel markna
ring. Gentemot den medvetna yngre
nerationen med rötter i det röda 60-
heter det, att nu tas det tredje avgö
steget mot socialismen. I förhållande
den breda allmänheten är löntag
derna en fråga om kapitalbildning,
selsättning och framåtskridande. De
gå väl att förena med marknadsek
min.
Det är en huvuduppgift för alla
krafter i Sverige att inför valet 1982
kämpa löntagarfonderna. Systemets
ta ansikte måste avslöjas. Det
komma att stå klart för vaije sven
införande av löntagarfonder inne ·
övergång till en ekonomi av öststa
dell. Det måste vara uppenbart för
löntagare att i stället för den mar
ekonomi, som åstadkommit den hi
varande välfärden, får vi en av po ·
och fack styrd företagsamhet,
länsfondschefer blir de nya pamp
Socialdemokraterna måste ställ
för sina egna misslyckanden på d
ringspolitiska området. Vad har d
vit av den stolta socialdemokratis
ringspolitik som lanserades i mitt
60-talet? Hur har det gått för In
ringsbanken, Utvecklingsbolaget
statsföretag? Och vad har den
tande näringspolitiska byråkrati
byggts upp – industrideparteme
dustriverk, branschutredningar –
ko
at·
) ffi
In·
Id·
annat än att förmedla subventill näringslivet? statsföretags
utveckling är en god illustration
i ett politikerstyrt nä-
BPA är.ett exempel på facklig
Sveriges ekonomi återfå sin utmåste löntagarfonderna
Il l
bestämt och slutgiltigt avvisas i 1982 års
val. De har länge nog utgjort ett hot mot
det fria företagandet samt dragit ner investeringsvilja och initiativkraft. Det är
sorgligt att svensk arbetarrörelse satt sig
fast i den återvändsgränd som Meidner- .fonderna innebär.