Ledare; Den korrumperade arbetsmarknadspolitiken
1993
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEDARE
DEN KORRUMPERADE ARBETSMARKNADSPOLITIKEN
H
anär20år,harhästsvans,
är begåvad och utan ett
riktigt jobb. Men genom en smart konstruktion har han lyckats bli uthyrd till sin
fars firma av ett annat företag – på
skattebetalarnas bekostnad. Och inom
kort ska han ut och resa eftersom han nu
fått ihop tillräckligt mycket pengar.
Man skulle kanske kunna tro att det
är en historia från det glada 1980-talet
men det handlar om Sverige 1993.
Då, för fem-sex år sedan, var det
överflödet av jobb som skapade en ny
och ”flexibel” syn på arbete hos de
yngre Australienåkande generationerna.
Idag är det paradoxalt nog bristen på
jobb som utgör jordmån för ”flexibiliteten”.
Visserligen visar undersökningar om
gymnasisters attityder (Ungdomsbarometem är ett exempel) att det finns en
stark resonans hos 17-18-åringar för
traditionellt borgerliga värderingar. Att
skaffa sig en bra utbildning och ett bra
jobb kommer högt upp på prioriteringslistan. Ett eget företag hägrar för förvånansvärtmånga yngre. Och det borde
ju båda gott inför framtiden – Sverige
kommer behöva mycket av arbete,
företagande och sparande om dagens
problem skall kunna bemästras.
Men tyvärr kolliderar dessa goda
dygder med verkligheten när de förhoppningsfulla ungdomarna lämnar
gymnasieskolans trygga hägn. Fördärute
existerar ingen marknad att förverkliga
drömmar på. Där finns bara Arbetsmarknadspolitik som är en parodi på allt
vad marknad heter.
Avtalsfrihet är grundläggande för en
fungerande marknad. Det finns inte.
Istället finns det Arbetsrätt som i
praktiken innebär att ungdomar idag
SVEN SK T IDSKRIFT 395
inte har rätt att arbeta. Det finns fciretag
och arbetsplatser idag som inte har en
anställd under 40 år, ibland ingen under
50!
En fri prisbildning är också ett
fundamentalt rekvisit for att resurser ska
kunna allokeras effektivt på marknaden.
Det finns inte heller. Istället finns Den
svenska modellen som innebär att
ungdomar prissätts ut ur den reguljära
marknaden med hjälp av minimilöner
och centrala avtal.
Och som om inte detta vore nog så
hardenna hårt drabbade del av ekonomin
dessutom forstörts genom skatter och
subventioner. Marginalskatter på 50
procent även i måttliga lönelägen, och
löneskatter på 30 procent for alla skapar
skattekilar som gör kostnaderna for
enklarejobb helt orimliga. Att det finns
en betydande grå och svart sektor på
arbetsmarknaden borde ingen forvåna
sig över som har det minsta hum om
ekonomiska incitament.
När sedan problemen hopar sig som
på beställning, eftersom marknaden inte
fungerar, så är naturligtvis subventionsratten det givna politiska botemedlet. Och skattefinansierad manna
regnar från himlen med hjälp av dessa
ständiga förkortningar: ALU och GAS
och allt vad det heter.
Att subventionerkorrumperar ärinte
heller någon okänd företeelse, och
berättelserna är legio om hur ungdomspraktikanter och ALV-avlönade utnyttjas forjobb och syften som aldrig ens
kunde föresväva de välmenande politikerna. Ett komiskt exempel var när LOförbund använde ALU for att rekrytera
deltagare till demonstrationer mot
arbetsmarknadspolitiken. Politiken bet
så attsägasigsjälvisvansen ochkollapsade
i sin egen orimlighet. Men bara i teorin.
I praktiken är naturligtvis det perversa
systemet kvar.
Man far vändablickarnamot österfor
att finna motsvarigheter till detta rekord
i planmässigt dårskap. Men sannolikt är
situationen på längre sikt mer gynnsam
i dessa länder än hos oss. Den estniske
finansministern Madis Utirike konstaterade nyligen att Estland visserligen har
långtkvartillgenomsnittligvästeuropeisk
välfårdsnivå, mentill skillnadfrån Sverige
så är utvecklingen i Estland i alla fall på
väg åt rätt håll…
Hangjorde ocksåenannaniakttagelse.
Det är enligt Utirike ingen slump att så
många av Estlands nya ledande politiker
och fåretagsledare är mycket unga.
Påtagligt ofta kring 30-35, inte sällan
under 30. Försvarsministern är 27 och
premiärministern 33, for att bara nämna
två exempel. Äldre människorsomvuxit
upp i dessa samhällen – Utirike drog
gränsen vid 35(!) – är nämligen så
hopplöst impregnerade med planekonomiskttänkande ochkorrumperade
av en sjuk moral att de i praktiken är helt
396 SVENSK TtDSKRIFT
oanvändbaraför att restaureradetestniska
samhället och den estniska ekonomin.
Parallellen till Sverige är uppenbar,
men tyvärr med omvända förtecken.
Här är systemet på väg att korrumpera
de yngre generationerna, dvs de som
idag försöker ta sig in på den s k
arbetsmarknaden, men stängs ute av
politiskt konstruerade murar kring de
existerande men alltfårre riktigajobben.
Och som istället tar leva på subventionerade och artificiella sysselsättningar.
Det behövs ingen större begåvning
för att inse vad dessa mekanismer har för
effekter på en ung och skör arbetsmoral.
Vår unge hästsvansprydde bekant kan
berätta om åtskilliga av sina arbetslösa
kompisar som i själva verket trivs ganska
bramed tillvaron.Bidragen äranständiga
och behöver man lite extra tillskott är
svartjobb alltid en möjlighet. De lever
ett ”mysigt” liv som han uttryckte det.
Vi riskerar med andra ord att ta en
generation där alltför många aldrig haft
ett riktigt jobb, och som följaktligen
inte vet vad det innebär att arbeta, att ha
ansvar och att anstränga sig. Bara därför
att vi tillåter fördomar, förlegade
föreställningar och fackliga särintressen
att försvara och bevara ett sjukt system.
Påmoderatemas partistärrunanyligen
diskuterades arbetsmarknadspolitiken.
Men trots fagert tal i det nya handlingsprogrammet om en fungerande arbetsmarknad med individuella avtal, visade
partistyrelsen upp en förvånansvärt
avmätt inställning när det väl kom till
kritan i konkreta frågor som rörde
arbetsrätt och LAS. Det är möjligt att
detta betingas av taktiska hänsyn till
regeringsbröder och den stundande
valdagen. Men det förändrar ingenting i
sakfrågan: LAS stämplarutjobb iSverige.
Arbetsrättskommitens förslagär möjligen
ett stegi rätt riktning, men det rörsig om
millimetrar där det behövs metrar. Vad
värre är, det är bråttom nu. En hel
generation är på väg att förvägras ett
riktigt jobb.
SVENSK TI DSKRIFT 397
DEN KORRUMPERADE ARBETSMARKNADSPOLITIKEN
H
anär20år,harhästsvans,
är begåvad och utan ett
riktigt jobb. Men genom en smart konstruktion har han lyckats bli uthyrd till sin
fars firma av ett annat företag – på
skattebetalarnas bekostnad. Och inom
kort ska han ut och resa eftersom han nu
fått ihop tillräckligt mycket pengar.
Man skulle kanske kunna tro att det
är en historia från det glada 1980-talet
men det handlar om Sverige 1993.
Då, för fem-sex år sedan, var det
överflödet av jobb som skapade en ny
och ”flexibel” syn på arbete hos de
yngre Australienåkande generationerna.
Idag är det paradoxalt nog bristen på
jobb som utgör jordmån för ”flexibiliteten”.
Visserligen visar undersökningar om
gymnasisters attityder (Ungdomsbarometem är ett exempel) att det finns en
stark resonans hos 17-18-åringar för
traditionellt borgerliga värderingar. Att
skaffa sig en bra utbildning och ett bra
jobb kommer högt upp på prioriteringslistan. Ett eget företag hägrar för förvånansvärtmånga yngre. Och det borde
ju båda gott inför framtiden – Sverige
kommer behöva mycket av arbete,
företagande och sparande om dagens
problem skall kunna bemästras.
Men tyvärr kolliderar dessa goda
dygder med verkligheten när de förhoppningsfulla ungdomarna lämnar
gymnasieskolans trygga hägn. Fördärute
existerar ingen marknad att förverkliga
drömmar på. Där finns bara Arbetsmarknadspolitik som är en parodi på allt
vad marknad heter.
Avtalsfrihet är grundläggande för en
fungerande marknad. Det finns inte.
Istället finns det Arbetsrätt som i
praktiken innebär att ungdomar idag
SVEN SK T IDSKRIFT 395
inte har rätt att arbeta. Det finns fciretag
och arbetsplatser idag som inte har en
anställd under 40 år, ibland ingen under
50!
En fri prisbildning är också ett
fundamentalt rekvisit for att resurser ska
kunna allokeras effektivt på marknaden.
Det finns inte heller. Istället finns Den
svenska modellen som innebär att
ungdomar prissätts ut ur den reguljära
marknaden med hjälp av minimilöner
och centrala avtal.
Och som om inte detta vore nog så
hardenna hårt drabbade del av ekonomin
dessutom forstörts genom skatter och
subventioner. Marginalskatter på 50
procent även i måttliga lönelägen, och
löneskatter på 30 procent for alla skapar
skattekilar som gör kostnaderna for
enklarejobb helt orimliga. Att det finns
en betydande grå och svart sektor på
arbetsmarknaden borde ingen forvåna
sig över som har det minsta hum om
ekonomiska incitament.
När sedan problemen hopar sig som
på beställning, eftersom marknaden inte
fungerar, så är naturligtvis subventionsratten det givna politiska botemedlet. Och skattefinansierad manna
regnar från himlen med hjälp av dessa
ständiga förkortningar: ALU och GAS
och allt vad det heter.
Att subventionerkorrumperar ärinte
heller någon okänd företeelse, och
berättelserna är legio om hur ungdomspraktikanter och ALV-avlönade utnyttjas forjobb och syften som aldrig ens
kunde föresväva de välmenande politikerna. Ett komiskt exempel var när LOförbund använde ALU for att rekrytera
deltagare till demonstrationer mot
arbetsmarknadspolitiken. Politiken bet
så attsägasigsjälvisvansen ochkollapsade
i sin egen orimlighet. Men bara i teorin.
I praktiken är naturligtvis det perversa
systemet kvar.
Man far vändablickarnamot österfor
att finna motsvarigheter till detta rekord
i planmässigt dårskap. Men sannolikt är
situationen på längre sikt mer gynnsam
i dessa länder än hos oss. Den estniske
finansministern Madis Utirike konstaterade nyligen att Estland visserligen har
långtkvartillgenomsnittligvästeuropeisk
välfårdsnivå, mentill skillnadfrån Sverige
så är utvecklingen i Estland i alla fall på
väg åt rätt håll…
Hangjorde ocksåenannaniakttagelse.
Det är enligt Utirike ingen slump att så
många av Estlands nya ledande politiker
och fåretagsledare är mycket unga.
Påtagligt ofta kring 30-35, inte sällan
under 30. Försvarsministern är 27 och
premiärministern 33, for att bara nämna
två exempel. Äldre människorsomvuxit
upp i dessa samhällen – Utirike drog
gränsen vid 35(!) – är nämligen så
hopplöst impregnerade med planekonomiskttänkande ochkorrumperade
av en sjuk moral att de i praktiken är helt
396 SVENSK TtDSKRIFT
oanvändbaraför att restaureradetestniska
samhället och den estniska ekonomin.
Parallellen till Sverige är uppenbar,
men tyvärr med omvända förtecken.
Här är systemet på väg att korrumpera
de yngre generationerna, dvs de som
idag försöker ta sig in på den s k
arbetsmarknaden, men stängs ute av
politiskt konstruerade murar kring de
existerande men alltfårre riktigajobben.
Och som istället tar leva på subventionerade och artificiella sysselsättningar.
Det behövs ingen större begåvning
för att inse vad dessa mekanismer har för
effekter på en ung och skör arbetsmoral.
Vår unge hästsvansprydde bekant kan
berätta om åtskilliga av sina arbetslösa
kompisar som i själva verket trivs ganska
bramed tillvaron.Bidragen äranständiga
och behöver man lite extra tillskott är
svartjobb alltid en möjlighet. De lever
ett ”mysigt” liv som han uttryckte det.
Vi riskerar med andra ord att ta en
generation där alltför många aldrig haft
ett riktigt jobb, och som följaktligen
inte vet vad det innebär att arbeta, att ha
ansvar och att anstränga sig. Bara därför
att vi tillåter fördomar, förlegade
föreställningar och fackliga särintressen
att försvara och bevara ett sjukt system.
Påmoderatemas partistärrunanyligen
diskuterades arbetsmarknadspolitiken.
Men trots fagert tal i det nya handlingsprogrammet om en fungerande arbetsmarknad med individuella avtal, visade
partistyrelsen upp en förvånansvärt
avmätt inställning när det väl kom till
kritan i konkreta frågor som rörde
arbetsrätt och LAS. Det är möjligt att
detta betingas av taktiska hänsyn till
regeringsbröder och den stundande
valdagen. Men det förändrar ingenting i
sakfrågan: LAS stämplarutjobb iSverige.
Arbetsrättskommitens förslagär möjligen
ett stegi rätt riktning, men det rörsig om
millimetrar där det behövs metrar. Vad
värre är, det är bråttom nu. En hel
generation är på väg att förvägras ett
riktigt jobb.
SVENSK TI DSKRIFT 397