Ledare; Den stigande spiralen
1984
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Den stigande spiralen
Många av oss skulle gärna vilja att det
ljus vi nu tycks skymta i fjärran skulle
vara det ljus i slutet på tunneln som skulle markera att de senaste årens stagnation och elände nu snart skulle vara bakom oss. Att det åter skulle vara dags för
den i stort sett problemfria tillväxt som
kännetecknade Sverige liksom så gott
som hela den västliga industrivärlden
fram till slutet på 1960-talet.
Tyvärr är det nog inte så. Den uppgång som nu råder i USA är med största
sannolikhet bara en kombination av en
uppgång ur den djupaste nedgången sedan 1930-talet och den uppgång som varje president vill ha i lagom tid före nästa
presidentval.
Det är inte svårt att få fram en kortsiktig uppgång. Det är bara att sänka skatterna, öka statsutgifterna och låta sedelpressarna rulla. Efter ett antal månader med en sådan politik stiger produktion och sysselsättning.
Problemet är bara att ytterligare några
månader senare börjar priserna stiga
igen och då (i bästa fall efter valet) är det
dags för regering och riksbank att lägga
fram åtstramningspaket och skära ner
bankerna utlåningskapacitet. Efter ett
antal månader med en sådan politik sjunker produktion och sysselsättning och så
blir det dags att börja om igen.
Denna något, men inte mycket, karikerade och förenklade beskrivning av
modern konjunkturpolitik visar hur de
västliga industriländerna under efterkrigstiden har hamnat i en spiral med
ständigt växande inflation och arbetslöshet. För varje varv som denna politik har
bedrivits har inflations- och arbetslöshetstalen hamnat på en högre nivå. Diagrammet här intill, ur Johan Myhrmans
artikel i Ekonomisk Debatt nr 8/1983,
visar hur spiralen ser ut i USA.
De kortsiktiga utsikterna för världsekonomin är således goda – om man
utesluter riskerna för en internationell
finanskris. Långsiktigt ser det värre ut.
Västvärlden befinner sig fortfarande i
den obrutna spiral av stigande inflation
och växande arbetslöshet som varit utmärkande för så gott som hela efterkrigstiden.
Men om vi inte bryter spiralen, kom·
mer, förr eller senare, vi vet inte när,
något slags ekonomiskt sammanbrott att
inträffa. Hur det sammanbrottet kommer
att se ut är svårt att veta – men det
kommer säkert att bli otrevligt.
Det förefaller som om ingen idag vet
hur man skall bryta spiralen. Det finn 1
vart fall inte ens bötjan till ett consensus
om det bland ekonomerna. Men kanske
kan en kombination av Hayek’s lära och
Public Choice-skolans syn ge någon väg·
ledning.
Hayek hävdar att inflationen har pos~
tiv effekt på produktion och sysselsätt·
ning bara så länge den accelererar. Public Choice-skolan hävdar att politikerna
vill bli omvalda och handlar därefter.
Varför konjunkturen vänder i en ekonomi med en aktiv stat som bland annal
med hjälp av sin centralbank försöker
bedriva konjunkturpolitik, beror på följande. staten/centralbanken ökar penningmängden ett visst antal månader ef·
ter det att konjunkturen pekat nedåt med
stigande arbetslöshet och minskar penningmängden efter det att priserna har
stigit ett visst antal månader eller procent.
Det tar cirka två år för en öknin
minskning av penningmängdens ök·
61
Inflation och arbetslöshet USA 1953-1983.
Jnnationstakt. procentuell
förändring i konsumentprisindex
!9H
Kiilla: Ekonomisk Debatt 1977: l Arbetslöshet .
Main Economic lndicators. OECD % av arbetskraften
ningstakt för att öka/sänka inflationstakten. Men det tar bara ett år för en ökning/
minskning av penningmängdens ökningstakt att öka/minska produktion och
sysselsättning. Kanske ligger här, i skärningspunkten mellan ekonomins funktionssätt och politikernas sätt att reagera. förklaringen till att vi har hamnat i
den onda spiralen?
Ronald Reagan och Mrs Thatcher (och
förespråkarna i övrigt för en liberal
marknadsekonomi) har lyckats bara om
och när denna spiral är bruten, dvs när
det blir en uppgång i produktion och sysselsättning som inte ånyo åtföljs av stigande inflation.
Det finns därför mer anledning än vanligt att följa siffrorna för inflation och
arbetslöshet i USA och England det närmaste året.
Många av oss skulle gärna vilja att det
ljus vi nu tycks skymta i fjärran skulle
vara det ljus i slutet på tunneln som skulle markera att de senaste årens stagnation och elände nu snart skulle vara bakom oss. Att det åter skulle vara dags för
den i stort sett problemfria tillväxt som
kännetecknade Sverige liksom så gott
som hela den västliga industrivärlden
fram till slutet på 1960-talet.
Tyvärr är det nog inte så. Den uppgång som nu råder i USA är med största
sannolikhet bara en kombination av en
uppgång ur den djupaste nedgången sedan 1930-talet och den uppgång som varje president vill ha i lagom tid före nästa
presidentval.
Det är inte svårt att få fram en kortsiktig uppgång. Det är bara att sänka skatterna, öka statsutgifterna och låta sedelpressarna rulla. Efter ett antal månader med en sådan politik stiger produktion och sysselsättning.
Problemet är bara att ytterligare några
månader senare börjar priserna stiga
igen och då (i bästa fall efter valet) är det
dags för regering och riksbank att lägga
fram åtstramningspaket och skära ner
bankerna utlåningskapacitet. Efter ett
antal månader med en sådan politik sjunker produktion och sysselsättning och så
blir det dags att börja om igen.
Denna något, men inte mycket, karikerade och förenklade beskrivning av
modern konjunkturpolitik visar hur de
västliga industriländerna under efterkrigstiden har hamnat i en spiral med
ständigt växande inflation och arbetslöshet. För varje varv som denna politik har
bedrivits har inflations- och arbetslöshetstalen hamnat på en högre nivå. Diagrammet här intill, ur Johan Myhrmans
artikel i Ekonomisk Debatt nr 8/1983,
visar hur spiralen ser ut i USA.
De kortsiktiga utsikterna för världsekonomin är således goda – om man
utesluter riskerna för en internationell
finanskris. Långsiktigt ser det värre ut.
Västvärlden befinner sig fortfarande i
den obrutna spiral av stigande inflation
och växande arbetslöshet som varit utmärkande för så gott som hela efterkrigstiden.
Men om vi inte bryter spiralen, kom·
mer, förr eller senare, vi vet inte när,
något slags ekonomiskt sammanbrott att
inträffa. Hur det sammanbrottet kommer
att se ut är svårt att veta – men det
kommer säkert att bli otrevligt.
Det förefaller som om ingen idag vet
hur man skall bryta spiralen. Det finn 1
vart fall inte ens bötjan till ett consensus
om det bland ekonomerna. Men kanske
kan en kombination av Hayek’s lära och
Public Choice-skolans syn ge någon väg·
ledning.
Hayek hävdar att inflationen har pos~
tiv effekt på produktion och sysselsätt·
ning bara så länge den accelererar. Public Choice-skolan hävdar att politikerna
vill bli omvalda och handlar därefter.
Varför konjunkturen vänder i en ekonomi med en aktiv stat som bland annal
med hjälp av sin centralbank försöker
bedriva konjunkturpolitik, beror på följande. staten/centralbanken ökar penningmängden ett visst antal månader ef·
ter det att konjunkturen pekat nedåt med
stigande arbetslöshet och minskar penningmängden efter det att priserna har
stigit ett visst antal månader eller procent.
Det tar cirka två år för en öknin
minskning av penningmängdens ök·
61
Inflation och arbetslöshet USA 1953-1983.
Jnnationstakt. procentuell
förändring i konsumentprisindex
!9H
Kiilla: Ekonomisk Debatt 1977: l Arbetslöshet .
Main Economic lndicators. OECD % av arbetskraften
ningstakt för att öka/sänka inflationstakten. Men det tar bara ett år för en ökning/
minskning av penningmängdens ökningstakt att öka/minska produktion och
sysselsättning. Kanske ligger här, i skärningspunkten mellan ekonomins funktionssätt och politikernas sätt att reagera. förklaringen till att vi har hamnat i
den onda spiralen?
Ronald Reagan och Mrs Thatcher (och
förespråkarna i övrigt för en liberal
marknadsekonomi) har lyckats bara om
och när denna spiral är bruten, dvs när
det blir en uppgång i produktion och sysselsättning som inte ånyo åtföljs av stigande inflation.
Det finns därför mer anledning än vanligt att följa siffrorna för inflation och
arbetslöshet i USA och England det närmaste året.