Ledare; En opinionsmätning
1975
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
En opinionsmätning
På uppdrag av den borgerliga samarbetsorganisationen Forum för Samhällsdebatt
gjorde Statistiska Centralbyrån i våras en
mätning av opinionen inom de borgerliga
partiernas väljarunderlag beträffande inställningen till en borgerlig samverkan i
1976 års val. I somras publicerades vissa
grundläggande resultat. De väckte stort intresse och blev livligt diskuterade i pressen.
Opinionsmätningen har stor betydelse för
klarläggandel av ödesfrågan i svensk politik:
resonansen för borgerlig samverkan bland
de tre borgerliga partiernas väljare. Vad kan
man säkert säga på grundval av undersökningens resultat?
Svaret på den frågan är lätt att ge. Överväldigande majoriteter i procent av de tillfrå-
gade (C: ja 68,4, nej 12,3; F: ja 74,0, nej 9,6
och M: ja 81,9, nej 7,2) vill ha en borgerlig
samverkan i 1976 års val. Starka majoriteter
(C: ja 55,2, nej 26,5; F: ja 61,2, nej 20,3 och
M:ja 7-7,2, nej 12,1) anser to m att det är viktigare att de borgerliga partierna tillsammans får en majoritet i riksdagen än att det
parti de sympatiserar med får fler riksdagsmän.
Betydande minoriteter bland de tre partiernas sympatisörer (C: 22,4 %, F: 29,4 o/c
och M: 40,2 %) motsätter sig en profilpolitik,
som allvarligt skulle försvåra en borgerlig
samverkan. Praktiskt taget lika stora minoriteter (C: 23,6 %, F: 29,9 %och M: 33,1 %)
kan antagas sluta rösta med det parti, som
de sympatiserade med vid undersökningstillfället i april-maj i år, om partiet i fråga
kommer överens med socialdemokraterna i
speciella frågor så att detta skulle leda till att
borgerlig samverkan starkt försvårades.
Det bör då observeras att dessa resultat är
säkra, därför att opinionsundersökningen\
unelerlag är såstort-ungefär 6 gånger större än SIFO:s normala unelerlag vid politiska
opinionsundersökningar – och osäkerhet~
talen eller felmarginalerna totalt sett är 1a
små. De sammanfattande osäkerhetstalen
för varje fråga överstiger inte 2 c;{.
Därmed är elen politiska ramen för de bor·
gerliga partiernas agerande inför och under
valrörelsen 1976 klarlagd. Deras väljare 1ill
ha en borgerlig samverkan, eventuellt med
tolerans för en profilpolitik, resp Lillfälliga
uppgörelset· med socialdemokraterna, som
inte lägger allvarligare hinder i vägen fören
sådan samverkan.
Man kan vara övertygad om att socialdemokraternas valstrateger nu noga studer31
dessa siffror för att försöka finna en ut1ag
att splittra denna av de borgerliga väUarna
krävda samverkan. En annan kateg01i bör
också stuelera dem noga, nämligen de borgerliga förtroendemän i riksdag, landstio
och kommuner, som ligger inom den nedre
tredjedelen på de valbara platserna i sina
partiers listor eller hoppas på placering dar
Med vårt strikt proportionella valsystem JU.
kerar de att åka ut, ellet· inte komma in. om
mätningen dokumenterade väljaropinion
Därtill kommer, att förluster på nivån 30
kan intet parti (allra minst dess partiledni
riskera. Det medför inte bara förlorat p<i
tiskt inflytande utan också en allvarlig
svagning av partiets framtida möjligheter
hävda sig. Partiernas ekonomi baserasju
mera övet·vägande på anslag från det
männa och de anslagen utgår efter erö
mandat.
Sådant tillhö1· det som kallas politiska realiteter.
\lan kan vidare fråga i vilken utsträckning
mätningen blir politiskt vägledande. Härtill
kan man säga, att den överväldigande sta1·ka
trenden för samverkan i svaren på underläkningens frågor rimligen bör ge en viss
1ägledning om hur de tveksamma skulle ställa sig vid en konkretiserad profilpolitik eller
ett samarbete med socialdemokraterna, som
hotade en borgerlig samverkan. De tveksamma beträffande profilpolitiken rör sig i alla
tre partierna om ca 18 procent och beträffande speciella uppgöi·elsei· med socialdemokraterna kring 20 ’7c. Med tanke på den
klara trenden för borgerlig samverkan är
det ett rimligt antagande, att mer än hälften
a1 dessa tveksamma skulle motsätta sig en
för borgerlig samverkan farlig profilpolitik
resp uppgörelser med socialdemokraterna.
Dä skulle de minoriteter, som kunde befaras
sluta rösta på det parti de sympatiserar med,
stiga betydligt. De borgerliga partiledningarna måste alltså höja förlustmaginalerna uppat till än mera riskabla nivåer, när de kalkylerar över ramarna för profilpolitik resp specialuppgörelser med socialdemokraterna.
~lan kan i alla bändelser inte vifta bon resttltaten av den största opinionsmätning
kring frågorna om borgerlig samverkan,
som någonsin gjorts. Några borgerliga tidningar, som är motståndai-e till borgerlig
samverkan, t ex Dagens Nyheter, har försökt
KOra det, med motiveringen att frågorna iir
lor allmänt hållna. Men frågan. om man
fiiredroge borgerlig majoritet i riksdagen eller att det egna partiet finge fler riksdags- 319
män, är obestridligen så precis den gärna
kan bli. Att klaga över att opi niansmätningen inte byggde på konkreta politiska sakfrå-
gor är att göra det verkligt lätt för sig.
Man kan förstå om Gunnar Helen inre
kände sig särskilt entusiastisk inför den l~’P
av principiellt klargörande frågor , som
ställts i opinionsmätningen. Svårigheterna i
folkpartiets aktuella position kom därigenom i blixtbelysning. Om partiet fö1·e
1976 års val skulle allvarligt förs\’åra en borgerlig samverkan genom profilpolitik eller
uppgörelser med socialdemokraterna riskerar det att förlora inte mindre än 40 ’7c a\· sina väljare. Eftersom partiets ställning ,·id de
sedvanliga opinionsmätningarna om partisympatier under våren låg på mellan 6 och
7 ’7c skulle en sådan förlust bli katastrofal.
4 ’7c-regeln skulle medföra att paniet försvann ur riksdagen.
Gunnar Helen är en lll\’cket intelligent
och kunnig politiker. Han måste sedan länge
ha insett vilket dödligt hot som svä,·ade Ö\’er
folkpartiet. Samtidigt har han haft att bära
bördan av agitationen i D:\’ och Yissa andra
delar av folkpanipressen för en orientering i
riktning mot en allians eller rentm· en regeringskoalition mellan folkpaniet och socialdemokraterna.
Ingen må förtänka honom att han efter så
svåra prövningar beslöt lämna partiledarskapet. Det var eu både korrekt och politiskt
klokt beslut. Därigenom ställde han sitt partis ledande instanser inför nödvändigheten
au bestämma sig för en klar handlingslinje
och ge sin n\’e paniledare eu mandat att driva den.
På uppdrag av den borgerliga samarbetsorganisationen Forum för Samhällsdebatt
gjorde Statistiska Centralbyrån i våras en
mätning av opinionen inom de borgerliga
partiernas väljarunderlag beträffande inställningen till en borgerlig samverkan i
1976 års val. I somras publicerades vissa
grundläggande resultat. De väckte stort intresse och blev livligt diskuterade i pressen.
Opinionsmätningen har stor betydelse för
klarläggandel av ödesfrågan i svensk politik:
resonansen för borgerlig samverkan bland
de tre borgerliga partiernas väljare. Vad kan
man säkert säga på grundval av undersökningens resultat?
Svaret på den frågan är lätt att ge. Överväldigande majoriteter i procent av de tillfrå-
gade (C: ja 68,4, nej 12,3; F: ja 74,0, nej 9,6
och M: ja 81,9, nej 7,2) vill ha en borgerlig
samverkan i 1976 års val. Starka majoriteter
(C: ja 55,2, nej 26,5; F: ja 61,2, nej 20,3 och
M:ja 7-7,2, nej 12,1) anser to m att det är viktigare att de borgerliga partierna tillsammans får en majoritet i riksdagen än att det
parti de sympatiserar med får fler riksdagsmän.
Betydande minoriteter bland de tre partiernas sympatisörer (C: 22,4 %, F: 29,4 o/c
och M: 40,2 %) motsätter sig en profilpolitik,
som allvarligt skulle försvåra en borgerlig
samverkan. Praktiskt taget lika stora minoriteter (C: 23,6 %, F: 29,9 %och M: 33,1 %)
kan antagas sluta rösta med det parti, som
de sympatiserade med vid undersökningstillfället i april-maj i år, om partiet i fråga
kommer överens med socialdemokraterna i
speciella frågor så att detta skulle leda till att
borgerlig samverkan starkt försvårades.
Det bör då observeras att dessa resultat är
säkra, därför att opinionsundersökningen\
unelerlag är såstort-ungefär 6 gånger större än SIFO:s normala unelerlag vid politiska
opinionsundersökningar – och osäkerhet~
talen eller felmarginalerna totalt sett är 1a
små. De sammanfattande osäkerhetstalen
för varje fråga överstiger inte 2 c;{.
Därmed är elen politiska ramen för de bor·
gerliga partiernas agerande inför och under
valrörelsen 1976 klarlagd. Deras väljare 1ill
ha en borgerlig samverkan, eventuellt med
tolerans för en profilpolitik, resp Lillfälliga
uppgörelset· med socialdemokraterna, som
inte lägger allvarligare hinder i vägen fören
sådan samverkan.
Man kan vara övertygad om att socialdemokraternas valstrateger nu noga studer31
dessa siffror för att försöka finna en ut1ag
att splittra denna av de borgerliga väUarna
krävda samverkan. En annan kateg01i bör
också stuelera dem noga, nämligen de borgerliga förtroendemän i riksdag, landstio
och kommuner, som ligger inom den nedre
tredjedelen på de valbara platserna i sina
partiers listor eller hoppas på placering dar
Med vårt strikt proportionella valsystem JU.
kerar de att åka ut, ellet· inte komma in. om
mätningen dokumenterade väljaropinion
Därtill kommer, att förluster på nivån 30
kan intet parti (allra minst dess partiledni
riskera. Det medför inte bara förlorat p<i
tiskt inflytande utan också en allvarlig
svagning av partiets framtida möjligheter
hävda sig. Partiernas ekonomi baserasju
mera övet·vägande på anslag från det
männa och de anslagen utgår efter erö
mandat.
Sådant tillhö1· det som kallas politiska realiteter.
\lan kan vidare fråga i vilken utsträckning
mätningen blir politiskt vägledande. Härtill
kan man säga, att den överväldigande sta1·ka
trenden för samverkan i svaren på underläkningens frågor rimligen bör ge en viss
1ägledning om hur de tveksamma skulle ställa sig vid en konkretiserad profilpolitik eller
ett samarbete med socialdemokraterna, som
hotade en borgerlig samverkan. De tveksamma beträffande profilpolitiken rör sig i alla
tre partierna om ca 18 procent och beträffande speciella uppgöi·elsei· med socialdemokraterna kring 20 ’7c. Med tanke på den
klara trenden för borgerlig samverkan är
det ett rimligt antagande, att mer än hälften
a1 dessa tveksamma skulle motsätta sig en
för borgerlig samverkan farlig profilpolitik
resp uppgörelser med socialdemokraterna.
Dä skulle de minoriteter, som kunde befaras
sluta rösta på det parti de sympatiserar med,
stiga betydligt. De borgerliga partiledningarna måste alltså höja förlustmaginalerna uppat till än mera riskabla nivåer, när de kalkylerar över ramarna för profilpolitik resp specialuppgörelser med socialdemokraterna.
~lan kan i alla bändelser inte vifta bon resttltaten av den största opinionsmätning
kring frågorna om borgerlig samverkan,
som någonsin gjorts. Några borgerliga tidningar, som är motståndai-e till borgerlig
samverkan, t ex Dagens Nyheter, har försökt
KOra det, med motiveringen att frågorna iir
lor allmänt hållna. Men frågan. om man
fiiredroge borgerlig majoritet i riksdagen eller att det egna partiet finge fler riksdags- 319
män, är obestridligen så precis den gärna
kan bli. Att klaga över att opi niansmätningen inte byggde på konkreta politiska sakfrå-
gor är att göra det verkligt lätt för sig.
Man kan förstå om Gunnar Helen inre
kände sig särskilt entusiastisk inför den l~’P
av principiellt klargörande frågor , som
ställts i opinionsmätningen. Svårigheterna i
folkpartiets aktuella position kom därigenom i blixtbelysning. Om partiet fö1·e
1976 års val skulle allvarligt förs\’åra en borgerlig samverkan genom profilpolitik eller
uppgörelser med socialdemokraterna riskerar det att förlora inte mindre än 40 ’7c a\· sina väljare. Eftersom partiets ställning ,·id de
sedvanliga opinionsmätningarna om partisympatier under våren låg på mellan 6 och
7 ’7c skulle en sådan förlust bli katastrofal.
4 ’7c-regeln skulle medföra att paniet försvann ur riksdagen.
Gunnar Helen är en lll\’cket intelligent
och kunnig politiker. Han måste sedan länge
ha insett vilket dödligt hot som svä,·ade Ö\’er
folkpartiet. Samtidigt har han haft att bära
bördan av agitationen i D:\’ och Yissa andra
delar av folkpanipressen för en orientering i
riktning mot en allians eller rentm· en regeringskoalition mellan folkpaniet och socialdemokraterna.
Ingen må förtänka honom att han efter så
svåra prövningar beslöt lämna partiledarskapet. Det var eu både korrekt och politiskt
klokt beslut. Därigenom ställde han sitt partis ledande instanser inför nödvändigheten
au bestämma sig för en klar handlingslinje
och ge sin n\’e paniledare eu mandat att driva den.