Ledare; Europeisk vår
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Europeisk vår
D
et är inte bara i Sverige som sjunkande oljepriser och dollarkurser
föder förhoppningar om en ljusnande framtid. Dessa stämningslägen är
också i hög grad märkbara på den europeiska kontinenten. I Europa, vars då-
liga tillväxttakt och höga arbetslöshet
fött begreppet ”eurosclerosis”, börjar
en ny vitalitet göra sig gällande. Denna
beror inte bara på gynnsamma konjunkturfaktorer i omvärlden; viktiga i sammanhanget är också regeringarnas strä-
van att minska budgetunderskott och inflation samt att avreglera näringslivet.
Av stor betydelse är de fortsatta framgångarna för det europeiska samarbetet.
De sex som sedermera blev de tio har nu
blivit de tolv. Vad som än sägs ofta och
gärna, inte minst i svensk press, om byråkratin i Bryssel och oenigheten i ministerrådet, så fortskrider samarbetet att utvecklas och hindren att rivas mellan länderna och medborgarna i Västeuropa.
Vad stort sker, sker i tysthet. Kanske
är det så att vi i Norden underskattar
framför allt de psykologiska vinsterna av
enighetssträvandena i Europa. Medborgarna på kontinenten kan liksom vi rycka på axlarna åt trätorna i Bryssel, men
de märker i allra högsta grad sina egna
ökade möjligheter att bo, arbeta och utbilda sig varhelst i Europa. Det gemensamma Europa-passet kommer att ge en
ny känsla av samhörighet.
Med Spaniens och Portugals inträde i
EG har de tio blivit tolv och en gemensam marknad med 320 miljoner innevå-
nare har skapats. Det är svårt att tro
annat än att – trots alla interna problem
– köpkraften, utbildningsnivån och
forskningsintensiteten i denna marknad
kommer att erbjuda nya spännande utvecklingsmöjligheter för Europas innevånare.
Sverige är inte medlem av EG och lär
inte bli det under överblickbar framtid.
Desto viktigare är det för Sverige att på
alla övriga vägar söka nära förbindelser
med EG. Glädjande nog finns den insikten nu inte bara hos de borgerliga utan
också hos socialdemokratin. Riksdagen
har således i vår godkänt ett nytt forskningsavtal mellan Sverige och den gemensamma marknaden.
EG:s utvidgning medför nyttig konkurrens för den betydligt äldre samarbetsorganisationen Europarådet, som
samlar 21 av Västeuropas länder, däribland Sverige. För att bibehålla sin
identitet och motivera sin existens måste
Europarådet nu koncentrera sig på sina
huvuduppgifter: värnaodet av demokratin och de mänskliga rättigheterna samt
det europeiska kulturarvet.
Av stort intresse också för Sverige är
det arbete Europarådet nu avser att bedriva för att finna former för hur den
personliga integriteten och de individuella friheterna skall kunna värnas och utvecklas också i datateknikens, genteknologins och masskommunikationens tidevarv.
I den till Europarådet knutna Europadomstolen finns ett unikt övernationellt
rättssystem till skydd för de enskilda
medborgarna i de västeuropeiska länderna. Det ökade antalet svenska ärenden vid Europadomstolen gör en översyn av svensk lagstiftning nödvändig så
att bättre överensstämmelse uppnås med
den europeiska konventionen.
I det förnyade intresse för demokrati
och frihetsfrågor som nu sveper över
världen har det europeiska kulturarvet
sin givna plats. Europarådet avser att
genom kontakter, seminarier och samarbete söka stödja en demokratisk utveckling i Latinamerika, Mrika och Asien.
Samarbetet med Östeuropa fortsätter
att erbjuda problem för Europarådet. Då
rådet är en sammanslutning av fria demokratier och dess förnämsta dokument
är Konventionen om mänskliga rättigheter, innehåller mycket av arbetet en indirekt udd mot förtrycket i öst. Kontaktema med öst äger främst rum på kulturområdet.
Utvecklingen i Europa av i dag är
utomordentligt löftesrik. Det framväxande samarbetet kommer att medföra
nya rika möjligheter för västeuropeer att
utbilda sig, bo och arbeta oavsett nationsgränser. Inte minst viktigt är det för
svensk ungdom att kunna få ta del i den- 141
na utveckling.
Universitetssamarbetet måste byggas
ut och fler möjligheter öppnas för svensk
ungdom att studera vid europeiska universitet. På kontinenten pågår ett omfattande arbete för att harmonisera examina och inträdesprov. Det är betydelsefullt att Sverige tar del av detta.
Sveriges förbindelser med Europa får
inte handla enbart om ekonomi och handelspolitik. Lika viktigt är att stärka de
kulturella, sociala och vetenskapliga
banden. Här måste folkrörelser och föreningsliv spela en aktiv roll.
Ett vitalare Europa baserat på samverkan, kommer att ge en ökad tyngd åt de
västerländska frihets- och rättstraditionerna i världspolitiken. Det är en utveckling som Sverige bör välkomna och stödja.
D
et är inte bara i Sverige som sjunkande oljepriser och dollarkurser
föder förhoppningar om en ljusnande framtid. Dessa stämningslägen är
också i hög grad märkbara på den europeiska kontinenten. I Europa, vars då-
liga tillväxttakt och höga arbetslöshet
fött begreppet ”eurosclerosis”, börjar
en ny vitalitet göra sig gällande. Denna
beror inte bara på gynnsamma konjunkturfaktorer i omvärlden; viktiga i sammanhanget är också regeringarnas strä-
van att minska budgetunderskott och inflation samt att avreglera näringslivet.
Av stor betydelse är de fortsatta framgångarna för det europeiska samarbetet.
De sex som sedermera blev de tio har nu
blivit de tolv. Vad som än sägs ofta och
gärna, inte minst i svensk press, om byråkratin i Bryssel och oenigheten i ministerrådet, så fortskrider samarbetet att utvecklas och hindren att rivas mellan länderna och medborgarna i Västeuropa.
Vad stort sker, sker i tysthet. Kanske
är det så att vi i Norden underskattar
framför allt de psykologiska vinsterna av
enighetssträvandena i Europa. Medborgarna på kontinenten kan liksom vi rycka på axlarna åt trätorna i Bryssel, men
de märker i allra högsta grad sina egna
ökade möjligheter att bo, arbeta och utbilda sig varhelst i Europa. Det gemensamma Europa-passet kommer att ge en
ny känsla av samhörighet.
Med Spaniens och Portugals inträde i
EG har de tio blivit tolv och en gemensam marknad med 320 miljoner innevå-
nare har skapats. Det är svårt att tro
annat än att – trots alla interna problem
– köpkraften, utbildningsnivån och
forskningsintensiteten i denna marknad
kommer att erbjuda nya spännande utvecklingsmöjligheter för Europas innevånare.
Sverige är inte medlem av EG och lär
inte bli det under överblickbar framtid.
Desto viktigare är det för Sverige att på
alla övriga vägar söka nära förbindelser
med EG. Glädjande nog finns den insikten nu inte bara hos de borgerliga utan
också hos socialdemokratin. Riksdagen
har således i vår godkänt ett nytt forskningsavtal mellan Sverige och den gemensamma marknaden.
EG:s utvidgning medför nyttig konkurrens för den betydligt äldre samarbetsorganisationen Europarådet, som
samlar 21 av Västeuropas länder, däribland Sverige. För att bibehålla sin
identitet och motivera sin existens måste
Europarådet nu koncentrera sig på sina
huvuduppgifter: värnaodet av demokratin och de mänskliga rättigheterna samt
det europeiska kulturarvet.
Av stort intresse också för Sverige är
det arbete Europarådet nu avser att bedriva för att finna former för hur den
personliga integriteten och de individuella friheterna skall kunna värnas och utvecklas också i datateknikens, genteknologins och masskommunikationens tidevarv.
I den till Europarådet knutna Europadomstolen finns ett unikt övernationellt
rättssystem till skydd för de enskilda
medborgarna i de västeuropeiska länderna. Det ökade antalet svenska ärenden vid Europadomstolen gör en översyn av svensk lagstiftning nödvändig så
att bättre överensstämmelse uppnås med
den europeiska konventionen.
I det förnyade intresse för demokrati
och frihetsfrågor som nu sveper över
världen har det europeiska kulturarvet
sin givna plats. Europarådet avser att
genom kontakter, seminarier och samarbete söka stödja en demokratisk utveckling i Latinamerika, Mrika och Asien.
Samarbetet med Östeuropa fortsätter
att erbjuda problem för Europarådet. Då
rådet är en sammanslutning av fria demokratier och dess förnämsta dokument
är Konventionen om mänskliga rättigheter, innehåller mycket av arbetet en indirekt udd mot förtrycket i öst. Kontaktema med öst äger främst rum på kulturområdet.
Utvecklingen i Europa av i dag är
utomordentligt löftesrik. Det framväxande samarbetet kommer att medföra
nya rika möjligheter för västeuropeer att
utbilda sig, bo och arbeta oavsett nationsgränser. Inte minst viktigt är det för
svensk ungdom att kunna få ta del i den- 141
na utveckling.
Universitetssamarbetet måste byggas
ut och fler möjligheter öppnas för svensk
ungdom att studera vid europeiska universitet. På kontinenten pågår ett omfattande arbete för att harmonisera examina och inträdesprov. Det är betydelsefullt att Sverige tar del av detta.
Sveriges förbindelser med Europa får
inte handla enbart om ekonomi och handelspolitik. Lika viktigt är att stärka de
kulturella, sociala och vetenskapliga
banden. Här måste folkrörelser och föreningsliv spela en aktiv roll.
Ett vitalare Europa baserat på samverkan, kommer att ge en ökad tyngd åt de
västerländska frihets- och rättstraditionerna i världspolitiken. Det är en utveckling som Sverige bör välkomna och stödja.