Ledare; Gunnar Heckscher
1987
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
•EDARE
Gunnar Heckscher
”Idet uttryckliga förtroendevotum
Gunnar Heckscher fått motta från
partiet ber redaktionen för Svensk
Tidskrift, som sedan decennier haft glädjen att räkna honom bland sina främsta
medarbetare att uppriktigt få instämma.
Vi önskar honom all framgång i det svåra
värv, som väntar honom och beklagar
samtidigt att det hindrar honom att kvarstå i vår redaktionsnämnd.” (Svensk Tidskrift, nr 8 1961)
”Själv har jag ända sedan min tidigaste
barndom minnen av den tidskrift som
Gösta Bagge och min far gav ut. Jag var ett
och ett halvt år gammal när de började,
och så snart jag kommit till medveten ålder började jag få höra talas om Svensk
Tidskrift vid familjens middagsbord. Min
fars berättelser gällde inte bara de redaktionella kontakterna med olika artikelförfattare och de tekniska kontakterna med
Centraltryckeriets faktor utan minst lika
(Foto: Per Landen)
mycket diskussionerna i ”juntan”, den
krets av permanenta medarbetare som
minst en gång före varje tidskriftsnummers utgivning träffades till långa
kvällsöverläggningar (helt utan alkohol)
hemma hos oss eller hos Bagges.” (Gunnar Heckscher om Svensk Tidskrifts historia i Svensk Tidskrift nr 3 1986)
”På senaste tid har konservatismen särskilt haft att brottas med problemet om de
fasta icke-statliga korporationerna. Den
har där börjat närma sig en ståndpunkt,
enligt vilken staten har att i första hand
tillgodose individernas intressen och därigenom samtidigt hävda sin egen auktoritet även i förhållande till korporationer
vilkas nytta och betydelse för samhället är
oförneklig. Denna förening av hänsyn till
individen och respekt för rättsordningen
torde, såsom även ofta har påpekats~ vara
något av det mest karakteristiska i dess
senare utveckling, även om konsekvenserna ännu icke är tillnärmelsevis fullständigt
dragna.
Blott en fråga måste ytterligare som
hastigast beröras, kanske den för särskilt
modern konservatism mest aktuella: om
staternas inställning till de internationella
sammanhangen och plikt till försvarsberedskap … Det är under trycket av en redan förefintlig stark och skickligt ledd agitation från den motsatta sidan, som de
konservativa partierna i alla länder fått
träda fram till försvar för den tidigare så-
som självklar ansedda principen, att en
stats främsta skyldighet mot sig själv, sina
medborgare och övriga stater är att i mån
av förmåga bereda sig till försvar mot krigiska angrepp av olika slag.” (Gunnar
Heckscher om modern konservatism i
Svensk Tidskrift nr l 1932)
”Det ligger i .sakens natur, att en samhällsforskare nästan alltid tar bestämd
ståndpunkt i de politiska dagsfrågorna
och rent av att han i nio fall av tio måste
känna en oemotståndlig frestelse att aktivt deltaga, om också på en mycket blygsam plats, i det politiska händelseförlopp,
som det är hans uppgift att studera. Men
det är nödvändigt att han då klargör för
sig de särskilda svårigheter, som är
förenade med hans dubbla verksamhet. I
både vetenskapens och politikens intresse
måste det fordras att han skall upprätthålla en bestämd boskillnad, om icke mellan
vetenskaplig och politisk åskådning, så
dock mellan vetenskaplig forskning och
agitation. En vetenskapsman, som använder sin ställning som akademisk lärare till
att utbilda partivänner, han vanhelgar sitt
kall. Kan han icke, som Kipling säger, hålla skillnad på besättningen och rommen,
må han begära avsked eller tjänstledig- 485
het.” (Gunnar Heckscher om vetenskapen
och samhället i Svensk Tidskrift nr l 1936)
”Vi har en stark nationell känsla, men
den hindrar oss inte att erfara stark samhörighet med våra grannar, de nordiska
länderna. Liksom dessa tillhör vi, mer och
mer medvetet, ett vidare europeiskt sammanhang. Men vi anser inte detta Europa
stå i motsats mot universella enhetssträ-
vanden, utan finner tvärtom där en väg att
komma längre. Det gäller på det kulturella området, därför att vi tror att svensk
kultur kan göra en insats i Europa och att
europeisk kultur kan göra en insats i världen. Det gäller på det ekonomiska områ-
det: det Europa, till vilket vi strävar efter
att få ansluta oss, är inte ett avskilt, protektionistiskt ekonomiskt system utan ett
Europa med öppen ekonomi och växande
handelsutbyte med hela världen. Det gäller politiskt: genom vårt bidrag till stabilisering av läget i vårt hörn söker vi medverka till fred och frihet i Europa och därmed också till att minska krigshotet i världen. (Gunnar Heckscher i Svensk Tidskrifts särskilda utgåva La Suede et /’Europe, 1963, återgiven i Svensk Tidskrift nr
4-51963)
Gunnar Heckscher betydde mycket
för Svensk Tidskrift. Framförallt betydde han mycket för svensk samhällsdebatt genom sin ideologiska
klarsyn och den medborgargärning
han utförde som akademiker, debattör, politiker och partiledare samt
som diplomat i landets tjänst. Alltid
intresserad, alltid reflekterande. Det
är en stolthet för tidskriften att få ha
räknat en sådan statsman till sina nära
medarbetare och förtrogna.
Gunnar Heckscher
”Idet uttryckliga förtroendevotum
Gunnar Heckscher fått motta från
partiet ber redaktionen för Svensk
Tidskrift, som sedan decennier haft glädjen att räkna honom bland sina främsta
medarbetare att uppriktigt få instämma.
Vi önskar honom all framgång i det svåra
värv, som väntar honom och beklagar
samtidigt att det hindrar honom att kvarstå i vår redaktionsnämnd.” (Svensk Tidskrift, nr 8 1961)
”Själv har jag ända sedan min tidigaste
barndom minnen av den tidskrift som
Gösta Bagge och min far gav ut. Jag var ett
och ett halvt år gammal när de började,
och så snart jag kommit till medveten ålder började jag få höra talas om Svensk
Tidskrift vid familjens middagsbord. Min
fars berättelser gällde inte bara de redaktionella kontakterna med olika artikelförfattare och de tekniska kontakterna med
Centraltryckeriets faktor utan minst lika
(Foto: Per Landen)
mycket diskussionerna i ”juntan”, den
krets av permanenta medarbetare som
minst en gång före varje tidskriftsnummers utgivning träffades till långa
kvällsöverläggningar (helt utan alkohol)
hemma hos oss eller hos Bagges.” (Gunnar Heckscher om Svensk Tidskrifts historia i Svensk Tidskrift nr 3 1986)
”På senaste tid har konservatismen särskilt haft att brottas med problemet om de
fasta icke-statliga korporationerna. Den
har där börjat närma sig en ståndpunkt,
enligt vilken staten har att i första hand
tillgodose individernas intressen och därigenom samtidigt hävda sin egen auktoritet även i förhållande till korporationer
vilkas nytta och betydelse för samhället är
oförneklig. Denna förening av hänsyn till
individen och respekt för rättsordningen
torde, såsom även ofta har påpekats~ vara
något av det mest karakteristiska i dess
senare utveckling, även om konsekvenserna ännu icke är tillnärmelsevis fullständigt
dragna.
Blott en fråga måste ytterligare som
hastigast beröras, kanske den för särskilt
modern konservatism mest aktuella: om
staternas inställning till de internationella
sammanhangen och plikt till försvarsberedskap … Det är under trycket av en redan förefintlig stark och skickligt ledd agitation från den motsatta sidan, som de
konservativa partierna i alla länder fått
träda fram till försvar för den tidigare så-
som självklar ansedda principen, att en
stats främsta skyldighet mot sig själv, sina
medborgare och övriga stater är att i mån
av förmåga bereda sig till försvar mot krigiska angrepp av olika slag.” (Gunnar
Heckscher om modern konservatism i
Svensk Tidskrift nr l 1932)
”Det ligger i .sakens natur, att en samhällsforskare nästan alltid tar bestämd
ståndpunkt i de politiska dagsfrågorna
och rent av att han i nio fall av tio måste
känna en oemotståndlig frestelse att aktivt deltaga, om också på en mycket blygsam plats, i det politiska händelseförlopp,
som det är hans uppgift att studera. Men
det är nödvändigt att han då klargör för
sig de särskilda svårigheter, som är
förenade med hans dubbla verksamhet. I
både vetenskapens och politikens intresse
måste det fordras att han skall upprätthålla en bestämd boskillnad, om icke mellan
vetenskaplig och politisk åskådning, så
dock mellan vetenskaplig forskning och
agitation. En vetenskapsman, som använder sin ställning som akademisk lärare till
att utbilda partivänner, han vanhelgar sitt
kall. Kan han icke, som Kipling säger, hålla skillnad på besättningen och rommen,
må han begära avsked eller tjänstledig- 485
het.” (Gunnar Heckscher om vetenskapen
och samhället i Svensk Tidskrift nr l 1936)
”Vi har en stark nationell känsla, men
den hindrar oss inte att erfara stark samhörighet med våra grannar, de nordiska
länderna. Liksom dessa tillhör vi, mer och
mer medvetet, ett vidare europeiskt sammanhang. Men vi anser inte detta Europa
stå i motsats mot universella enhetssträ-
vanden, utan finner tvärtom där en väg att
komma längre. Det gäller på det kulturella området, därför att vi tror att svensk
kultur kan göra en insats i Europa och att
europeisk kultur kan göra en insats i världen. Det gäller på det ekonomiska områ-
det: det Europa, till vilket vi strävar efter
att få ansluta oss, är inte ett avskilt, protektionistiskt ekonomiskt system utan ett
Europa med öppen ekonomi och växande
handelsutbyte med hela världen. Det gäller politiskt: genom vårt bidrag till stabilisering av läget i vårt hörn söker vi medverka till fred och frihet i Europa och därmed också till att minska krigshotet i världen. (Gunnar Heckscher i Svensk Tidskrifts särskilda utgåva La Suede et /’Europe, 1963, återgiven i Svensk Tidskrift nr
4-51963)
Gunnar Heckscher betydde mycket
för Svensk Tidskrift. Framförallt betydde han mycket för svensk samhällsdebatt genom sin ideologiska
klarsyn och den medborgargärning
han utförde som akademiker, debattör, politiker och partiledare samt
som diplomat i landets tjänst. Alltid
intresserad, alltid reflekterande. Det
är en stolthet för tidskriften att få ha
räknat en sådan statsman till sina nära
medarbetare och förtrogna.