Ledare; Morgondagens Europa
1990
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEDARE
Morgondagens Europa
D
et nya fria Europas framtida
struktur och samarbetsmönster
står som ärende nr l på den internationella dagordningen. Det diskuteras
mellan president Bush och ledande europeiska regeringschefer. Det diskuteras när
NATO:s utrikesministrar träffas. Det var
det främsta samtalsämnet vid EG:s toppmöte i Dublin där frågan om Tysklands
enande överflyglades av diskussioner om
fastare strukturer för den Europeiska Gemenskapen själv dvs den politiska unionen. Frågan om Europas framtid diskuteras i Moskva och i Östeuropa där Sovjets överhöghet och det påtvingade samarbetet i Warszawapakten måste ersättas
med nya säkerhetsmönster.
Vid Europarådets majsession framträdde två statschefer från små europeiska länder med anföranden om det framtida Europa. Den ene var president Koivisto från Finland och den andre presidenten och författaren Vaclav Havel från
Tjeckoslovakien. Båda dessa riktade sina
blickar mot Helsingforsakten från 1975,
den diplomatiska konferens eller kanske
bättre process som sedan dess p~~ått och
som från början omfattat både Ost- och
Västeuropa. Det enda europeiska land
som står utanför denna process är Albanien.
Om både Koivisto och Havel såg Helsingforsprocessen som den ram inom vilken ett allomfattande europeiskt samarbete kan byggas så var deras analys och
deras förslag ändå väsentligt annorlunda.
Havel framträdde som visionären som
snabbt ville och trodde att ett nytt europeiskt säkerhetssystem kunde byggas upp
med råd, tjänstemän och med geografiskt
säte i ett slott i Prag!
Koivisto tog det lugnare. Han utgick
från den verklighet som finns i dag och
konstaterade att även efter det att den
Öst-Västliga konfrontationen avtager så
är det de stora militärmaktema som kommer att fortsätta att bära det största ansvaret för säkerhetsrelationerna i Europa.
Ett nytt europeiskt säkerhetssystem kan
endast växa fram gradvis, och blir
resultatet av en utveckling på en mängd
områden. Bland dessa områden är också
det ekonomiska – och även här gjorde
Koivisto en viktig distinktion: medan utmaningen i Västeuropa är den ekonomiska integrationen så är utmaningen i
Öst den ekonomiska återhämtningen.
Skillnaden mellan Havels och Koivistos sätt att se på den europeiska verkligheten har sitt intresse också för svensk
Europadebatt Här hemma är det framför
allt de som vill slippa ta tag i den europeiska verkligheten i form av EG, dess regler och bestämmelser, och som vill glömma rysk militär styrka, NATO och kärnvapnen, som söker sin tillflykt till tankar
på alleuropeiska säkerhetssystem ala Havel. I Sverige är det de EG-negativa som
försöker finna någon slags alternativ
framtid för Sverige i en centraleuropeisk
gemenskap.
Koivistos ord inför Europarådet har
således stort intresse också för oss. Det är
i realitetemas Europa också Sverige måste finna sin plats och söka göra sin röst
hörd. Realitetemas Europa är den Europeiska Gemenskapen, EG, drivkraften
och navet i de europeiska samarbetssträ-
vandena. Mot EG vänder alla Europas
länder sina blickar, där finns det ekonomiska kraftcentret. I realitetemas Europa
är Sovjet fortfarande en stor militärmakt.
I realitetemas Europa spelar den atlantiska alliansen fortfarande en roll.
I det europeiska samarbetsmönstret
som det ter sig i dag finns en mängd olika
samarbetscirklar med varierande uppgifter och ett varierat antal deltagare. Några
har rent civila uppgifter som Europarådet
med 23 medlemsländer och EG med 12.
Andra är militära samarbetsorganisationer som NATO med 16 medlemmar och
Västeuropeiska unionen med 9. En institution har fast struktur med inslag av
överstatlighet och det är EG, en annan
Helsingforsprocessen, eller som den
också kallas, den Europeiska säkerhetskonferensen, ESK, är egentligen en diplomatisk konferens med krav på enhällighet.
Det kommer att ta tid innan de befintliga samarbetsmönstren har omvandlats så
att de motsvarar de europeiska folkens
krav på ett fritt och fredligt Europa på
2000-talet. Förändringsprocessen kom- 157
mer att beröra inte bara en utan flera av
de i dag befintliga institutionerna. Som
Kaivista påpekade kommer ett nytt europeiskt säkerhetssystem att växa fram
gradvis och som ett resultat av en mångsidig utveckling. Under denna tid får Sverige inte stå overksam utanför det europeiska skeendet.
Sverige måste återigen bli en europeisk
nation i den meningen att vi är beredda att
bli delaktiga i och ta ansvar för också den
europeiska utvecklingen. Och när vi gör
detta bör vi beakta den danska utrikesministerns maning att det gives bara en väg
för Norden att få ett reellt inflytande över
det europeiska skeendet och det är att ta
säte vid rådsborden i den Europeiska Gemenskapen, EG. Norden är en del av
Europa och bör vara det också på 2000-
talet.
Morgondagens Europa
D
et nya fria Europas framtida
struktur och samarbetsmönster
står som ärende nr l på den internationella dagordningen. Det diskuteras
mellan president Bush och ledande europeiska regeringschefer. Det diskuteras när
NATO:s utrikesministrar träffas. Det var
det främsta samtalsämnet vid EG:s toppmöte i Dublin där frågan om Tysklands
enande överflyglades av diskussioner om
fastare strukturer för den Europeiska Gemenskapen själv dvs den politiska unionen. Frågan om Europas framtid diskuteras i Moskva och i Östeuropa där Sovjets överhöghet och det påtvingade samarbetet i Warszawapakten måste ersättas
med nya säkerhetsmönster.
Vid Europarådets majsession framträdde två statschefer från små europeiska länder med anföranden om det framtida Europa. Den ene var president Koivisto från Finland och den andre presidenten och författaren Vaclav Havel från
Tjeckoslovakien. Båda dessa riktade sina
blickar mot Helsingforsakten från 1975,
den diplomatiska konferens eller kanske
bättre process som sedan dess p~~ått och
som från början omfattat både Ost- och
Västeuropa. Det enda europeiska land
som står utanför denna process är Albanien.
Om både Koivisto och Havel såg Helsingforsprocessen som den ram inom vilken ett allomfattande europeiskt samarbete kan byggas så var deras analys och
deras förslag ändå väsentligt annorlunda.
Havel framträdde som visionären som
snabbt ville och trodde att ett nytt europeiskt säkerhetssystem kunde byggas upp
med råd, tjänstemän och med geografiskt
säte i ett slott i Prag!
Koivisto tog det lugnare. Han utgick
från den verklighet som finns i dag och
konstaterade att även efter det att den
Öst-Västliga konfrontationen avtager så
är det de stora militärmaktema som kommer att fortsätta att bära det största ansvaret för säkerhetsrelationerna i Europa.
Ett nytt europeiskt säkerhetssystem kan
endast växa fram gradvis, och blir
resultatet av en utveckling på en mängd
områden. Bland dessa områden är också
det ekonomiska – och även här gjorde
Koivisto en viktig distinktion: medan utmaningen i Västeuropa är den ekonomiska integrationen så är utmaningen i
Öst den ekonomiska återhämtningen.
Skillnaden mellan Havels och Koivistos sätt att se på den europeiska verkligheten har sitt intresse också för svensk
Europadebatt Här hemma är det framför
allt de som vill slippa ta tag i den europeiska verkligheten i form av EG, dess regler och bestämmelser, och som vill glömma rysk militär styrka, NATO och kärnvapnen, som söker sin tillflykt till tankar
på alleuropeiska säkerhetssystem ala Havel. I Sverige är det de EG-negativa som
försöker finna någon slags alternativ
framtid för Sverige i en centraleuropeisk
gemenskap.
Koivistos ord inför Europarådet har
således stort intresse också för oss. Det är
i realitetemas Europa också Sverige måste finna sin plats och söka göra sin röst
hörd. Realitetemas Europa är den Europeiska Gemenskapen, EG, drivkraften
och navet i de europeiska samarbetssträ-
vandena. Mot EG vänder alla Europas
länder sina blickar, där finns det ekonomiska kraftcentret. I realitetemas Europa
är Sovjet fortfarande en stor militärmakt.
I realitetemas Europa spelar den atlantiska alliansen fortfarande en roll.
I det europeiska samarbetsmönstret
som det ter sig i dag finns en mängd olika
samarbetscirklar med varierande uppgifter och ett varierat antal deltagare. Några
har rent civila uppgifter som Europarådet
med 23 medlemsländer och EG med 12.
Andra är militära samarbetsorganisationer som NATO med 16 medlemmar och
Västeuropeiska unionen med 9. En institution har fast struktur med inslag av
överstatlighet och det är EG, en annan
Helsingforsprocessen, eller som den
också kallas, den Europeiska säkerhetskonferensen, ESK, är egentligen en diplomatisk konferens med krav på enhällighet.
Det kommer att ta tid innan de befintliga samarbetsmönstren har omvandlats så
att de motsvarar de europeiska folkens
krav på ett fritt och fredligt Europa på
2000-talet. Förändringsprocessen kom- 157
mer att beröra inte bara en utan flera av
de i dag befintliga institutionerna. Som
Kaivista påpekade kommer ett nytt europeiskt säkerhetssystem att växa fram
gradvis och som ett resultat av en mångsidig utveckling. Under denna tid får Sverige inte stå overksam utanför det europeiska skeendet.
Sverige måste återigen bli en europeisk
nation i den meningen att vi är beredda att
bli delaktiga i och ta ansvar för också den
europeiska utvecklingen. Och när vi gör
detta bör vi beakta den danska utrikesministerns maning att det gives bara en väg
för Norden att få ett reellt inflytande över
det europeiska skeendet och det är att ta
säte vid rådsborden i den Europeiska Gemenskapen, EG. Norden är en del av
Europa och bör vara det också på 2000-
talet.