Ledare Nr 3 – 2006

Valrörelsen går på högvarv och man slutar aldrig att förvånas. Återigen har socialdemokratin bara veckor innan valet lyckas positionera sig i oppositionsställning. Högljutt ljuder nu kraven om långtgående statliga ingripanden för att lösa den situation som de själva skapat.

Det är ett konststycke att få ihop ekvationen om att det går bra för Sverige trots att inte nämnvärt många nya jobb har skapats. I en allt hetare global konkurrens krävs mer än ytterligare fyra år av samma gamla socialdemokratiska politik. En politik som förbjuder företag att gå med vinst, ålägger företag att ta den ekonomiska smällen när den anställde stukar foten på innebandyn och i praktiken motverkar att nya människor etablerar sig på arbetsmarknaden. Receptet för Sverige att klara jobben i den internationella konkurrensen borde rimligen vara mindre politik, färre offentliga interventioner, samt att uppmuntra människor att lyckas. Med färre regleringar, mindre pålagor och billigare att såväl starta och driva företag som att anställa skulle marknaden skapa de jobb som efterfrågas.

Svensk Tidskrift har i tidigare nummer i artiklar från Anders Ydstedt (Nr 2) och Allan Åberg (Nr 1) avgivit förslag på hur arbetsrätten kan förändras för att skapa den flexibilitet som behövs. Den största tryggheten som kan erbjudas en anställd är inte 75 eller 80 procentiga ersättningsnivåer. Den största tryggheten som kan erbjudas är att man har goda möjligheter att hitta ett nytt jobb. Att människor kortsiktigt är arbetslösa mellan studier och jobb eller mellan två jobb är inte ett problem. Problemet är att arbetsmarknaden är så statisk att människor efter studier och jobb ställs utan något större hopp om att få ett jobb inom en snar framtid. Därför är det ett reellt problem att de större revolutionerande förslagen där politiken avhänder sig makten till förmån för den enskilde arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren ännu saknas inom svensk politik. Så länge det är en vedertagen sanning att svenska folket inte gillar förändringar kommer inget parti med självbevarelsedrift att lägga fram de spännande och nydanande förslagen där de politiska partierna med de breda penseldragen målar tavlan om det framtida Sverige. Till dess att någon slår hål på denna vedertagna sanning får vi leva i akvarellens småpillriga och detaljerade värld där konflikten snarare handlar om 5 % hit eller dit istället för någontings vara eller icke vara.

Under decennier har det byggts upp ett system där människor istället för att känna att de av egen kraft kan påverka sitt liv och sina omständigheter cementeras fast i ersättningsregler och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Systemet har gång efter gång bevisat sin oförmåga att hjälpa människor att klara sig själva, det kostar stora summor utan att fördenskull ge individen något tillbaka. Det är hög tid att föra tillbaka makten till människor och stärka statens funktion som ramverk, som möjliggör för människor att uppnå sin fulla potential både för sin egen skull och till gagn för samhället. Staten kan inte längre vara en bromskloss för visioner och utveckling.

Om ett par veckor vet vi hur Sveriges riksdag kommer att se ut för att antal år framöver. En ny riksdag måste se som sin främsta uppgift att minimera den offentliga makten eftersom varje ingrepp i människors liv, varje reglering och varje skatt försvårar planer och livsprojekt. På Svensk Tidskrift ser vi fram emot att läsa förslagen som inte bara tar hänsyn till olika intressegrupper, utan som tar sin utgångspunkt i alla människors frihet och framtid. Vi vill se en justitieminister som inte bara lägger fram förslag i enlighet med den grupp som skriker högst, vi vill se en justitieminister som på allvar står upp för rättssäkerheten och rätten till den personliga integriteten.

Svensk Tidskrift vill se en ny justitieminister som rensar upp i antalet lagar och förordningar för att staten ska kunna uppfylla några av de mest grundläggande rättsprinciperna, nämligen förutsägbarheten, principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen. I detta nummer av Svensk Tidskrift bjuder vi på intressanta och viktiga artiklar om integritet, det offentligas makt och vikten av konflikter inom politiken från integritetsombudsmannen Pär Ström, s-politikern Peter Gustavsson, pressekreteraren Henrik Nerlund och kommunikationsrådgivaren Johan Wennström. Jag rekommenderar varmt Dig och såväl Sveriges nya riksdag som nästa justitieminister att läsa detta nummer av Svensk Tidskrift med eftertanke.

Ulrika Karlsson
Redaktör för Svensk Tidskrift