Ledare Nr 4 – 2006

I dagarna är det tid att minnas att bara för några år sedan pryddes landets annonspelare med en bensprattlande, ryggliggande, halvnaken man i byggnadshjälm – syftandes på gästarbetaren som en lat snyltare i det svenska samhället. Avsändare för detta protektionistiska inlägg för övergångsregler var fackförbundet Byggnads. Även om ett och annat parti svajade rejält gällande EU:s grundpelare: ”den fria rörligheten för människor” blev det tack och lov till slut inte några övergångsregler. Men några månader senare skanderade en skara vuxna män från Byggnads ”Go home” till de lettiska byggarbetarna vid ett bygge i Vaxholm. Bygget sattes i blockad och det svenska dotterbolag som hyrt in Laval un Partneri drevs i konkurs. Det handlade om protektionism vid såväl övergångsreglerna som Vaxholm.

I Svensk Tidskrift Nr 2 år 2006 skrev Anders Hall en förträfflig artikel som Vaxholmsmålet, ”Den svenska modellen: Go home!”

Fallet Vaxholm är nu uppe i EG-domstolen där svar ska ges om stridsåtgärderna strider mot den fria rörligheten i EU eller om Sverige har rätt att kräva kollektivavtal. Den nya regeringen och arbetsmarknadsministern har förklarat att de avser att försvara den tidigare regeringens ståndpunkter vid de muntliga förhandlingarna vid EG-domstolen den 9 januari. Arbetsmarknadsministern säger sig ge ett tydligt stöd till Byggnads i Vaxholmsmålet och att han lovordar den svenska modellen med kollektivavtalen.

Man kan faktiskt på goda grunder önska mer än så från en regering som säger sig tro på den fria rörligheten, på människors inneboende kraft och förmåga att förverkliga sina drömmar här i Sverige oavsett vilket land man kommer ifrån. En sådan regering kan inte oemotsagt ställa sig på samma sida som Go home-skanderande protektionister. Förvisso har arbetsmarknadsministern tagit avstånd från själva skanderandet, men likväl springer han deras ärenden. I grund och botten handlar det faktiskt om vilka maktmedel lagen gett facket för att ställa företag i blockad, driva dem i konkurs och göra de anställda arbetslösa – ibland med motivet att undvika arbetare med annan härkomst.

Frågan i Vaxholmsmålet är egentligen enkel, ska protektionistiska strömningar resultera i att avtal ingångna i annat land underkänns eller ska vi i en populistisk motvind stå på anständighetens sida och bejaka såväl människor som rättsordningar från andra länder? Sverige behöver mer av respekt för den fria rörligheten och det öppna samhället. Det är oanständigt att behandla människor illa bara för att de kommer från ett annat land. Det är oanständigt att ge människor olika rättigheter beroende på deras ursprung. Den som skiljer mellan folk och folk fiskar i grumliga vatten. Och när det sker är det en skyldighet att stå upp mot populismen. Även när det är facket som är avsändare. I samma stund som populismen tillåts ta över från idéerna, idealen och principerna, undermineras värdet av den fria rörligheten, det öppna samhället, respekten för individers lika värde och vikten av en fungerande rättsstat. Att slå vakt om den gamla socialdemokratiska modellen där fackpampars rätt till maktdemonstrationer via sympatiåtgärder slår ut såväl företag som människor känns inte annat är unket och gammalmodigt.
Det måste vara varje politikers skyldighet att i en populistisk motvind stå på anständighetens sida. Så snälla arbetsmarknadsminister Littorin tänk om!