Ledare; Regeringen
1981
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Regeringen
Svensk Tidskrift har granskat de insatser regeringens ledamöter gjort. På det hela taget klarar statsråden en sådan granskning med hedern i behåll. Likväl skäller såväl opposition
som oberoende granskare som bandhundar.
Hur förklaras detta?
En viktig förklaring är att det i breda lager i
det svenska samhället helt och hållet saknas
sjukdomsinsikt. Man tror att problemen är av
den arten att några enkla – om än stora –
hugg kan lösa balansproblemen. Man inser
inte att det grundläggande problemet ligger i
att den offentliga sektorn under en lång följd av
år expanderat så att alla samhällsekonomiska
begränsningar brutits igenom. Detta har skett
genom myriader av små enskilda beslut som
var för sig är harmlösa. Sammantagna skapar
dock dessa beslut den offentliga sektor som vi
har idag och som är förklaringen till våra balansproblem. Närmast definitionsmässigt kan
man inte ändra den helhet som skapats av dessa små beslut genom några få stora beslut.
Karl Popper har beskrivit något som han
kallar ”the strain of civilisation” och som
egentligen rätt väl beskriver den tanke eller
egentligen brist på tanke – som ligger bakom
kraven på stora klipp. The strain of civilisation
innebär kort och gott att människor inför
mycket komplexa situationer flyr till mycket
enkla lösningar. Ett exempel på sådan flykt är
när det moderna samhällets många problem
rubriceras ”kapitalismens kris” och lösningen
får bli ett totalitärt samhällsskick som skenbart
är enkelt och rationellt. Ett annat exempel är,
som sagt, kraven på stora klipp som skalllösa
det svenska samhällets problem.
I arsenalen av stora klipp ingår ofta en bred
politisk samling. En regering med starkt socialdemokratiskt inflytande förmodas kunna bedriva den liberala politik – för att inte säga höger·
politik – som det här landet behöver bättre än
den borgerliga regeringen. Redan elementär
kunskap om dagens socialdemokrati leder till
insikt om att detta är fel. Det socialdemokratiska partiet består av ett konglomerat av organiserade intressen. Allt från metallarbetaren till
begravningsväsendet har egna organisationer
som bildar basen för partiet. Detta intressekonglomerat har synnerligen svårt att driva en
politik som skall reda upp den oreda som just
skapats av särintressenas starka inflytande över
de offentliga besluten.
Till detta kommer att det socialdemokratiska
partiet idag har en mycket svag partiledning.
Olof Palme må ha vilken image han vill. Faktum är att Olof Palme personligen saknar inrikespolitisk identitet överhu;vudtaget. Därmed
kommer han aldrig att kunna ge det socialde- . mokratiska partiet en stark ledning i inrikespo·
litiska frågor. Den socialdemokratiska inrikespolitiken kommer under överblickbar framtid
att vara liktydig med den intressenas koalition
som rörelsens olika delar formar. Den koalitionen är avsevärt mycket mer oförmögen till
neddragning av den offentliga sektorn än varje
tänkbar borgerlig koalition. Först om och när
vi har fått en annan socialdemokrati kan en
bred samling kring en nödvändig politik ske.
Förmår man väl motstå frestelsen att fly till
förenklingar inser man att det inte finns någon
annan väg för Sverige till ekonomisk balans än
en gradvis neddragning av den offentliga sektorn. Detta är också precis vad den borgerliga
regeringen nu håller på att genomföra. Sedan
är det en annan sak att regeringen bör kritiseras för att man inte dragit tillräckligt långtgå-
ende slutsatser av den underskottsekonomi vi
hamnat i. Fortfarande odlar – åtminstone delar av regeringen – föreställningen att vi på
aågot sätt senare skall återvända till en fortgående utbyggnad av offentlig sektor. Insikten
måste vinnas – och förmedlas – om att ekono- 67
mm inte klarar av en offentlig sektor av den
relativa omfattning vi har idag. V<~;rje svensk
industriarbetare bär idag en byråkrat och en
sjukpensionär på sin rygg. Detta håller inte
industriarbetarens rygg för.
Svensk Tidskrift har granskat de insatser regeringens ledamöter gjort. På det hela taget klarar statsråden en sådan granskning med hedern i behåll. Likväl skäller såväl opposition
som oberoende granskare som bandhundar.
Hur förklaras detta?
En viktig förklaring är att det i breda lager i
det svenska samhället helt och hållet saknas
sjukdomsinsikt. Man tror att problemen är av
den arten att några enkla – om än stora –
hugg kan lösa balansproblemen. Man inser
inte att det grundläggande problemet ligger i
att den offentliga sektorn under en lång följd av
år expanderat så att alla samhällsekonomiska
begränsningar brutits igenom. Detta har skett
genom myriader av små enskilda beslut som
var för sig är harmlösa. Sammantagna skapar
dock dessa beslut den offentliga sektor som vi
har idag och som är förklaringen till våra balansproblem. Närmast definitionsmässigt kan
man inte ändra den helhet som skapats av dessa små beslut genom några få stora beslut.
Karl Popper har beskrivit något som han
kallar ”the strain of civilisation” och som
egentligen rätt väl beskriver den tanke eller
egentligen brist på tanke – som ligger bakom
kraven på stora klipp. The strain of civilisation
innebär kort och gott att människor inför
mycket komplexa situationer flyr till mycket
enkla lösningar. Ett exempel på sådan flykt är
när det moderna samhällets många problem
rubriceras ”kapitalismens kris” och lösningen
får bli ett totalitärt samhällsskick som skenbart
är enkelt och rationellt. Ett annat exempel är,
som sagt, kraven på stora klipp som skalllösa
det svenska samhällets problem.
I arsenalen av stora klipp ingår ofta en bred
politisk samling. En regering med starkt socialdemokratiskt inflytande förmodas kunna bedriva den liberala politik – för att inte säga höger·
politik – som det här landet behöver bättre än
den borgerliga regeringen. Redan elementär
kunskap om dagens socialdemokrati leder till
insikt om att detta är fel. Det socialdemokratiska partiet består av ett konglomerat av organiserade intressen. Allt från metallarbetaren till
begravningsväsendet har egna organisationer
som bildar basen för partiet. Detta intressekonglomerat har synnerligen svårt att driva en
politik som skall reda upp den oreda som just
skapats av särintressenas starka inflytande över
de offentliga besluten.
Till detta kommer att det socialdemokratiska
partiet idag har en mycket svag partiledning.
Olof Palme må ha vilken image han vill. Faktum är att Olof Palme personligen saknar inrikespolitisk identitet överhu;vudtaget. Därmed
kommer han aldrig att kunna ge det socialde- . mokratiska partiet en stark ledning i inrikespo·
litiska frågor. Den socialdemokratiska inrikespolitiken kommer under överblickbar framtid
att vara liktydig med den intressenas koalition
som rörelsens olika delar formar. Den koalitionen är avsevärt mycket mer oförmögen till
neddragning av den offentliga sektorn än varje
tänkbar borgerlig koalition. Först om och när
vi har fått en annan socialdemokrati kan en
bred samling kring en nödvändig politik ske.
Förmår man väl motstå frestelsen att fly till
förenklingar inser man att det inte finns någon
annan väg för Sverige till ekonomisk balans än
en gradvis neddragning av den offentliga sektorn. Detta är också precis vad den borgerliga
regeringen nu håller på att genomföra. Sedan
är det en annan sak att regeringen bör kritiseras för att man inte dragit tillräckligt långtgå-
ende slutsatser av den underskottsekonomi vi
hamnat i. Fortfarande odlar – åtminstone delar av regeringen – föreställningen att vi på
aågot sätt senare skall återvända till en fortgående utbyggnad av offentlig sektor. Insikten
måste vinnas – och förmedlas – om att ekono- 67
mm inte klarar av en offentlig sektor av den
relativa omfattning vi har idag. V<~;rje svensk
industriarbetare bär idag en byråkrat och en
sjukpensionär på sin rygg. Detta håller inte
industriarbetarens rygg för.