Ledare; TCO
1978
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
– –
TCO
Tjänstemännens Centralorganisation, TCO,
har i dag över en miljon medlemmar och är
ett starkt uppbyggt organ för att bevaka
medlemmarnas intressen inom en lång rad
samhällsområden. Sedan Privattjänstemannakartellen, PTK, övertagit ansvaret för de
direkta löneförhandlingarna inom den privata sektorn och motsvarande samordning
håller på att organiseras för den offentliga,
har TCOs andel i det renodlat fackliga arbetet minskat. I takt härmed har bevakningen
av samhällsfrågorna skjutits fram som TCOs
huvudsakliga uppgift.
För att nå resultat då det gäller dessa frå-
gor krävs en annan teknik än på avtalssektorn. Man riktar sig mot de politiska beslutsfattarna. Dessa påverkas dels direkt, dels via
den allmänna opinionsbildningen. Viktiga
faktorer är därvid det stora antalet medlemmar och organisationens bredd. Dessutom
har denna till sitt förfogande en effektiv remiss- och utredningsapparat.
Vårt politiska system har givit de fackliga
organisationerna ett direkt inflytande via representation i offentliga utredningar och i
styrelserna för en mängd statliga verk och
organ. Den utvidgade lagstiftningen på arbetsmarknadssektorn har ytterligare förstärkt de fackliga organisationernas direkta
inflytande. I en i maj månad i år framlagd
utredning, TCO i samhället, föreslås att organisationen skall e•·hålla representation i ytterligare ett antal statliga centrala organ. Det
gäller här det centrala TCO, vars ställning
skulle förstärkas. För de anställda som är
TCO-medlemmar finns redan representanter på plats. Dessa anses emellertid ej kunna
svara för bevakningen av de övergripande
samhällsfrågorna.
· Sammantaget ger detta de fackliga organisationerna i både TCO och LO en mycket
stark ställning. I den situationen är det en
allvarlig brist att vi inte har en kartläggning
av det totala fackliga engagemanget inom
den offentliga sektorn.
De politiska beslutsfattarna har alltså inte
bara lyssnat utan också i praktisk handling
gått de fackliga organisationerna till mötes.
TCO har i motsats till LO kunnat hänvisa till
sin stadgefästa partipolitiska obundenhet.
Då man samtidigt haft en medlemsstruktur,
som i stora drag speglat valmanskårens sammansättning, har TCOs förslag och önskemål kunnat ges ytterligare tyngd. Om TCO
ansett det nödvändigt att än mera förstärka
argumenten, har man som i fondfrågan hänvisat till att man förankrat det aktuella förslaget bland medlemmarna.
Politiker är också människor. Ställda inför
den officiella TCO-representanten och på-
minda om att bakom honom finns en enhällig miljonhävdad medlemskader kan politikernas ställningstagande påverkas även om
den anförda argumenteringen är svag. En
miljon medlemmar är också en miljon väljare.
Den undersökning, som Statistiska Centralbyrån genomfört på Svensk Tidskrifts initiativ och som redovisas på annan plats i
detta nummer av tidskriften, visar att medlemmarna inte bedömer TCOs politiska
obundenhet på samma sätt som den centrala
ledningen. Anmärkningsvärd är också medlemmarnas åsikt om den bristande möjligheten att påverka ställningstagandena i de
många samhällsfrågorna. Det föreliggande
undersökningsresultatet lämnar åtskilligt
brännbart material till diskussionen om
TCOs ställning i samhället.
Mot denna bakgrund synes Lennart Bodströms agerande egendomligt. Gång på
gång har han i tal, artiklar och intervjuer
gjort gällande att kritiken mot TCOs ställningstagande i en rad viktiga politiskt kontroversiella frågor, det som kallats TCOs politisering, kommer från kretsar som endast
vill skada TCO. Det måste vara långt mellan
ledning och medlemmar i vår största tjänstemannaorganisation.
Ledningens trovärdighet när den framträder med anspråk på att representera
medlemsopinionen har allvarligt rubbats.
Skall den återställas krävs kraftfulla insatser.
Först och främst måste en intern demokrati
etableras, som tillgodoser ett avgörande
medlemsinflytande då TCO vill påverka de
samhällsfrågor organisationen engagerar sig
i. Det krävs också stadgeändr·ingar som tillförsäkrar medlemmarna ett större inflytande i förhållande till de anställda inom TCO.
Kan dessa i och för sig självklara demokratiska krav inte tillgodoses, måste man ifrågasätta TCOs berättigande och med Nils Elvander i hans artikel i detta nummer av
Svensk Tidskrift hävda att tjänstemannarö-
291
relsen behöver en från grunden ny central
organisation.
Det har länge funnits en kritisk, men i den
offentliga debatten tigande medlemsopinion
inom TCO. Enstaka röster har höjts i den
interna diskussionen. Först i och med fondfrågan, där TCO-ledningen snabbt ställde
upp vid LOs sida, har en större medvetenhet
bland medlemmarna vuxit fram. Skall en
ändring komma till stånd, måste emellertid
starka krafter bland dem komma i rörelse.
Om inte ledningen finner tiden mogen ändra sin politik är det endast medlemmarna
som kan framtvinga en ändring.
Politikerna måste emellertid också ta ställning. Visar Svensk Tidskrifts och andra undersökningar att det finns en utbredd uppfattning att TCO politiserats och att det dessutom saknas ett samband mellan de åsikter,
som TCO centralt företräder och dem som
den helt övervägande delen av organisationens medlemmar har, blir TCOs ställning i
samhället avsevärt förändrad. Politikerna
får helt nya förutsättningar, när det gäller
att rätt värdera TCOs centrala ställningstaganden i enskilda samhällsfrågor. På sikt
finns det anledning att radikalt ompröva
TCOs maktposition i samhällslivet.
TCO
Tjänstemännens Centralorganisation, TCO,
har i dag över en miljon medlemmar och är
ett starkt uppbyggt organ för att bevaka
medlemmarnas intressen inom en lång rad
samhällsområden. Sedan Privattjänstemannakartellen, PTK, övertagit ansvaret för de
direkta löneförhandlingarna inom den privata sektorn och motsvarande samordning
håller på att organiseras för den offentliga,
har TCOs andel i det renodlat fackliga arbetet minskat. I takt härmed har bevakningen
av samhällsfrågorna skjutits fram som TCOs
huvudsakliga uppgift.
För att nå resultat då det gäller dessa frå-
gor krävs en annan teknik än på avtalssektorn. Man riktar sig mot de politiska beslutsfattarna. Dessa påverkas dels direkt, dels via
den allmänna opinionsbildningen. Viktiga
faktorer är därvid det stora antalet medlemmar och organisationens bredd. Dessutom
har denna till sitt förfogande en effektiv remiss- och utredningsapparat.
Vårt politiska system har givit de fackliga
organisationerna ett direkt inflytande via representation i offentliga utredningar och i
styrelserna för en mängd statliga verk och
organ. Den utvidgade lagstiftningen på arbetsmarknadssektorn har ytterligare förstärkt de fackliga organisationernas direkta
inflytande. I en i maj månad i år framlagd
utredning, TCO i samhället, föreslås att organisationen skall e•·hålla representation i ytterligare ett antal statliga centrala organ. Det
gäller här det centrala TCO, vars ställning
skulle förstärkas. För de anställda som är
TCO-medlemmar finns redan representanter på plats. Dessa anses emellertid ej kunna
svara för bevakningen av de övergripande
samhällsfrågorna.
· Sammantaget ger detta de fackliga organisationerna i både TCO och LO en mycket
stark ställning. I den situationen är det en
allvarlig brist att vi inte har en kartläggning
av det totala fackliga engagemanget inom
den offentliga sektorn.
De politiska beslutsfattarna har alltså inte
bara lyssnat utan också i praktisk handling
gått de fackliga organisationerna till mötes.
TCO har i motsats till LO kunnat hänvisa till
sin stadgefästa partipolitiska obundenhet.
Då man samtidigt haft en medlemsstruktur,
som i stora drag speglat valmanskårens sammansättning, har TCOs förslag och önskemål kunnat ges ytterligare tyngd. Om TCO
ansett det nödvändigt att än mera förstärka
argumenten, har man som i fondfrågan hänvisat till att man förankrat det aktuella förslaget bland medlemmarna.
Politiker är också människor. Ställda inför
den officiella TCO-representanten och på-
minda om att bakom honom finns en enhällig miljonhävdad medlemskader kan politikernas ställningstagande påverkas även om
den anförda argumenteringen är svag. En
miljon medlemmar är också en miljon väljare.
Den undersökning, som Statistiska Centralbyrån genomfört på Svensk Tidskrifts initiativ och som redovisas på annan plats i
detta nummer av tidskriften, visar att medlemmarna inte bedömer TCOs politiska
obundenhet på samma sätt som den centrala
ledningen. Anmärkningsvärd är också medlemmarnas åsikt om den bristande möjligheten att påverka ställningstagandena i de
många samhällsfrågorna. Det föreliggande
undersökningsresultatet lämnar åtskilligt
brännbart material till diskussionen om
TCOs ställning i samhället.
Mot denna bakgrund synes Lennart Bodströms agerande egendomligt. Gång på
gång har han i tal, artiklar och intervjuer
gjort gällande att kritiken mot TCOs ställningstagande i en rad viktiga politiskt kontroversiella frågor, det som kallats TCOs politisering, kommer från kretsar som endast
vill skada TCO. Det måste vara långt mellan
ledning och medlemmar i vår största tjänstemannaorganisation.
Ledningens trovärdighet när den framträder med anspråk på att representera
medlemsopinionen har allvarligt rubbats.
Skall den återställas krävs kraftfulla insatser.
Först och främst måste en intern demokrati
etableras, som tillgodoser ett avgörande
medlemsinflytande då TCO vill påverka de
samhällsfrågor organisationen engagerar sig
i. Det krävs också stadgeändr·ingar som tillförsäkrar medlemmarna ett större inflytande i förhållande till de anställda inom TCO.
Kan dessa i och för sig självklara demokratiska krav inte tillgodoses, måste man ifrågasätta TCOs berättigande och med Nils Elvander i hans artikel i detta nummer av
Svensk Tidskrift hävda att tjänstemannarö-
291
relsen behöver en från grunden ny central
organisation.
Det har länge funnits en kritisk, men i den
offentliga debatten tigande medlemsopinion
inom TCO. Enstaka röster har höjts i den
interna diskussionen. Först i och med fondfrågan, där TCO-ledningen snabbt ställde
upp vid LOs sida, har en större medvetenhet
bland medlemmarna vuxit fram. Skall en
ändring komma till stånd, måste emellertid
starka krafter bland dem komma i rörelse.
Om inte ledningen finner tiden mogen ändra sin politik är det endast medlemmarna
som kan framtvinga en ändring.
Politikerna måste emellertid också ta ställning. Visar Svensk Tidskrifts och andra undersökningar att det finns en utbredd uppfattning att TCO politiserats och att det dessutom saknas ett samband mellan de åsikter,
som TCO centralt företräder och dem som
den helt övervägande delen av organisationens medlemmar har, blir TCOs ställning i
samhället avsevärt förändrad. Politikerna
får helt nya förutsättningar, när det gäller
att rätt värdera TCOs centrala ställningstaganden i enskilda samhällsfrågor. På sikt
finns det anledning att radikalt ompröva
TCOs maktposition i samhällslivet.