Levi Mauritzsson; Drömmar och besvikelse
1986
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LEVI MAURITZSSON:
Drömmar och besvikelse
S
lumpen ville att två tidigare östeuropeiska nationalekonomer av
första rang nästan samtidigt publicerade sina samlade erfarenheter av och
åsikter om den ekonomiska situationen i
väst. Båda dristade sig också att föreslå
lösningar för framtiden, som naturligtvis
lika mycket bygger på deras marxistiska
förflutna som – åtminstone hos den ene
– på insikter och erfarenheter han hade
hunnit att skaffa sig under mångårig
verksamhet i Väst. Ota Sik var i flera år
chef för Vetenskapsakademins Ekonomiska institut i Prag och som sådan stod
han i spetsen för ansträngningar att liberalisera Tjeckoslovakiens statliga ekonomi. Under den s k Pragvåren 1968 utnämndes han av Alexander Dubcek till
vicestatsminister med ansvar för ekonomiska frågor. Han var i utlandet när
Warszawapaktens styrkor anförda av
Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien, men återvände bara för att efter en
tids trakasserier definitivt hamna i Väst.
Ota Sik: Ein Wirtschaftssystem der Zukunft
Axel Springer Verlag
Efter ett par års sejour vid universitet i
Basel flyttade han så småningom till
Handelshögskolan i St Gallen, där han
lever fortfarande. Under årens lopp har
Ota Sik publicerat flera böcker i vilka
han – liksom i åtskilliga föredrag i framför allt det tyskspråkiga Europa – förespråkar en lösning av världens ekonomiska problem som brukar kallas den
Tredje vägen. Hans senaste bok – Ein
Wirtschaftssystem der Zukunft, Axel
Springer Verlag Berlin, Heidelberg New
York, Tokio. 202 s, DM 36 – är inget
undantag. Snarare skulle man kunna
säga att den är ett kompendium, som
sammanfattar ledtrådar ur hans tidigare
publicerade arbeten.
Ota Sik föreslår oss ett recept vars
ingredienser vi delvis sedan länge ganska
självklart tillämpar – åtminstone i Skandinavien. Det heter demokrati och medbestämmande på verkstadsgolvet kombinerat med ett system som är underkastat
de marknadsekonomiska principerna.
Därutöver vill dock Sik ha någonting han
kallar ”Makroplanering” som ska vara
någon slags vakthund som i god tid hjälper att korrigera fel, som smugit sig in i
systemet. Alltså vill han uppenbarligen
kombinera det han anser vara fördelar i
både det kapitalistiska och det socialistiska systemet.
Nog är det ganska märkligt hur man i
så många år kan ägna sig åt att i föreläsningar och böcker åt oss oupplysta återupptäcka det självklara vi på gott och ont
lever mitt ibland – nämligen blandekonomin. Möjligen kan en sådan på-
minnelse som Siks om blandekonomins
läkande krafter och livskraft vara till
hjälp ibland när vi litet till mans som
mest just tror oss uppleva dess avigsidor.
Annorlunda blir det naturligtvis, när
man närmar sig blandekonomiska principer, eller som Ota Sik föredrar att kalla
det den ”Tredje vägen” från andra hållet
– nämligen det marxistiska. För intelligenta organisatörer i system som inte har
utrymme för vare sig demokrati eller
marknadskrafter – i ekonomin eller nå-
gon annanstans – måste löftet om en
smula demokrati och marknad på bekostnad av en del centralstyrning te sig
ytterst lockande i synnerhet när ett så-
dant löfte låtsas undvika de kapitalistiska metoderna.
Mycket riktigt är Sik också profet i
Ungern och det postmaoistiska Kina. l
synnerhet i det senare har hans teori om
den tredje vägen blivit grunden för de
nya reformistiska strävandena, just därför, att den möjliggör en viss rörlighet
samtidigt som man kan behålla centralstyrningen, alltså det socialistiska inslaget. Ota Sik har på senare år besökt Kina
iegenskap av rådgivare och anser att där
man tillämpat hans teorier, har man varit
framgångsrik.
Slutligen vill Sik inom ramen för Tredje vägen också bekämpa byråkratin.
Några egentliga recept erbjuder han
emellertid inte, fast det är just på det
området hans insats skulle vara välkommen. Men kanske kan han när han en
dag upptäcker att blandekonomin, som
han förespråkar, sedan länge är verklighet för den Västvärld han lever i, låta bli
att återupptäcka det som finns och ge sig
i närkamp med byråkratin. Hans insats
blir välkommen.
Den östtyske ekonomen Hermann von
Berg är en Don Quijote av helt andra
mått – i synnerhet är hans väderkvarnar
betydligt mera hotfulla. Han råkar nämligen sitta i Östberlin och därifrån lovorda
kapitalismen; till råga på allt i en bok han
publicerar i Västtyskland. Hermann von
Berg: DIE ANAL YSE. Die Europäische
Gemeinschaft – das Zukunftsmodell fur
Ost und West? Bund Verlag Köln, 240 s
DM28.
Hermann von Berg: Die Analyse
Bund Verlag
Vem är nu denne märklige man, och
423
var har han att säga? Kort sammanfattat
är han en som har ett lysande förflutet
framför sig, åtminstone så länge han är
kvar i den östra delen av sin hemstad och
fortsätter att skriva som han gör. I somras fick Hermann von Berg utresetillstånd och flyttade till Västtyskland. Kort
därefter publicerades hans andra bok:
Marxism-Leninismen. En om möjligt
ännu mera svidande vidräkning med den
kommunistiska verkligheten.
För herr von Berg har hunnit att bli
nästan allt i det kommunistiska toppskiktet, så ett obekvämt men icke onaturligt
val gjorde honom nu slutligen till dissident. Att tänka är farligt, i synnerhet i
kommunismen; att tänka annorlunda än
etablissemanget är helt enkelt otänkbart.
Hermann von Berg var en gång i tiden
rådgivare till Östtysklands premiärminister Stoph, chefsförhandlare i diskussionerna mellan de båda tyska staterna och
en av de ledande inom utrikeshandelsdepartementet, innan han blev professor
vid Humboldtuniversitetet i Östberlin.
Från olika positioner fick han följa utvecklingen av relationerna mellan den
Europeiska Gemenskapen – EG – och
den kommunistiska samarbetsorganisationen SEV. Han upplevde en lång period då EG, eller EEG som det på den
tiden hette, i Moskvas ögon var NATOs
förlängda arm och imperialismens redskap som sysslar med ekonomisk diversion mot socialismen och Tredje världens länder, och ända till i dag, när man
ifrån Kreml sonderar möjligheterna för
ett närmande.
Av sina iakttagelser drar von Berg
slutsatser, som nog överraskar även en
del av Gemenskapens anhängare. Han
tycker att EG är efterkrigstidens största
424
framgångssaga, både politiskt och ekonomiskt sett. Den demonstrerar absurditeten i Lenins tes om kapitalismens sista
fas, skriver den gode östtyske professorn. Tvärtom är EG ett viktigt avsteg
från Europas 300-åriga historia av krig
och ett helt unikt försök att avskaffa
orättvisor, svält och elände. EG är enligt
von Berg ett försök att vara osjälvisk,
både medlemsstaterna emellan och inte
minst mot den fattigare världen i och
utanför Europa. Han ser rentav skatteekonomiska hinder för krig i Europa,
vare sig det skulle bryta ut mellan kapitalistiska industristater eller mellan olika
regioner, och han ställer alla dessa positiva omdömen i motsatsförhållande till
relationerna mellan kommunistländerna,
i synnerhet till sovjetisk intervention i
andra socialistländer eller till Moskvas
konflikt med Kina.
Berg förfäktade sina åsikter i DDR
från katedern i flera år innan de publicerades i Väst. Det kunde naturligtvis bara
gå på ett sätt i hans kommunistiska hemland. 1983 belades han med föreläsningsoch publiceringsförbud och han hotas att
bli fråntagen sina titlar. Publiceringen i
Västtyskland innebär, att Hermann von
Berg nu övergår till offensiv. Det framgår med all önskvärd klarhet i hans föroch efterord, där han går till attack mot
Marx (den oantastbare i kommunistisk
mytologi), mot den människaovärdiga
realsocialismen och mot marx-leninismens ideologi, som gör dem, som vill
tala om sakernas verkliga tillstånd
”mundöda”.
Det finns i von Bergs modiga bok,
mycket stoff för eftertanke. Man behö-
ver inte alls vara EG-anhängare för att
läsa den med behållning; den ger dessutom nyttiga inblickar i den andra delen av
Europa, den som ligger öster om Berlinmuren.
Med detta häfte följer en folder om
Svensk Tidskrifts jubileumsfond
Drömmar och besvikelse
S
lumpen ville att två tidigare östeuropeiska nationalekonomer av
första rang nästan samtidigt publicerade sina samlade erfarenheter av och
åsikter om den ekonomiska situationen i
väst. Båda dristade sig också att föreslå
lösningar för framtiden, som naturligtvis
lika mycket bygger på deras marxistiska
förflutna som – åtminstone hos den ene
– på insikter och erfarenheter han hade
hunnit att skaffa sig under mångårig
verksamhet i Väst. Ota Sik var i flera år
chef för Vetenskapsakademins Ekonomiska institut i Prag och som sådan stod
han i spetsen för ansträngningar att liberalisera Tjeckoslovakiens statliga ekonomi. Under den s k Pragvåren 1968 utnämndes han av Alexander Dubcek till
vicestatsminister med ansvar för ekonomiska frågor. Han var i utlandet när
Warszawapaktens styrkor anförda av
Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien, men återvände bara för att efter en
tids trakasserier definitivt hamna i Väst.
Ota Sik: Ein Wirtschaftssystem der Zukunft
Axel Springer Verlag
Efter ett par års sejour vid universitet i
Basel flyttade han så småningom till
Handelshögskolan i St Gallen, där han
lever fortfarande. Under årens lopp har
Ota Sik publicerat flera böcker i vilka
han – liksom i åtskilliga föredrag i framför allt det tyskspråkiga Europa – förespråkar en lösning av världens ekonomiska problem som brukar kallas den
Tredje vägen. Hans senaste bok – Ein
Wirtschaftssystem der Zukunft, Axel
Springer Verlag Berlin, Heidelberg New
York, Tokio. 202 s, DM 36 – är inget
undantag. Snarare skulle man kunna
säga att den är ett kompendium, som
sammanfattar ledtrådar ur hans tidigare
publicerade arbeten.
Ota Sik föreslår oss ett recept vars
ingredienser vi delvis sedan länge ganska
självklart tillämpar – åtminstone i Skandinavien. Det heter demokrati och medbestämmande på verkstadsgolvet kombinerat med ett system som är underkastat
de marknadsekonomiska principerna.
Därutöver vill dock Sik ha någonting han
kallar ”Makroplanering” som ska vara
någon slags vakthund som i god tid hjälper att korrigera fel, som smugit sig in i
systemet. Alltså vill han uppenbarligen
kombinera det han anser vara fördelar i
både det kapitalistiska och det socialistiska systemet.
Nog är det ganska märkligt hur man i
så många år kan ägna sig åt att i föreläsningar och böcker åt oss oupplysta återupptäcka det självklara vi på gott och ont
lever mitt ibland – nämligen blandekonomin. Möjligen kan en sådan på-
minnelse som Siks om blandekonomins
läkande krafter och livskraft vara till
hjälp ibland när vi litet till mans som
mest just tror oss uppleva dess avigsidor.
Annorlunda blir det naturligtvis, när
man närmar sig blandekonomiska principer, eller som Ota Sik föredrar att kalla
det den ”Tredje vägen” från andra hållet
– nämligen det marxistiska. För intelligenta organisatörer i system som inte har
utrymme för vare sig demokrati eller
marknadskrafter – i ekonomin eller nå-
gon annanstans – måste löftet om en
smula demokrati och marknad på bekostnad av en del centralstyrning te sig
ytterst lockande i synnerhet när ett så-
dant löfte låtsas undvika de kapitalistiska metoderna.
Mycket riktigt är Sik också profet i
Ungern och det postmaoistiska Kina. l
synnerhet i det senare har hans teori om
den tredje vägen blivit grunden för de
nya reformistiska strävandena, just därför, att den möjliggör en viss rörlighet
samtidigt som man kan behålla centralstyrningen, alltså det socialistiska inslaget. Ota Sik har på senare år besökt Kina
iegenskap av rådgivare och anser att där
man tillämpat hans teorier, har man varit
framgångsrik.
Slutligen vill Sik inom ramen för Tredje vägen också bekämpa byråkratin.
Några egentliga recept erbjuder han
emellertid inte, fast det är just på det
området hans insats skulle vara välkommen. Men kanske kan han när han en
dag upptäcker att blandekonomin, som
han förespråkar, sedan länge är verklighet för den Västvärld han lever i, låta bli
att återupptäcka det som finns och ge sig
i närkamp med byråkratin. Hans insats
blir välkommen.
Den östtyske ekonomen Hermann von
Berg är en Don Quijote av helt andra
mått – i synnerhet är hans väderkvarnar
betydligt mera hotfulla. Han råkar nämligen sitta i Östberlin och därifrån lovorda
kapitalismen; till råga på allt i en bok han
publicerar i Västtyskland. Hermann von
Berg: DIE ANAL YSE. Die Europäische
Gemeinschaft – das Zukunftsmodell fur
Ost und West? Bund Verlag Köln, 240 s
DM28.
Hermann von Berg: Die Analyse
Bund Verlag
Vem är nu denne märklige man, och
423
var har han att säga? Kort sammanfattat
är han en som har ett lysande förflutet
framför sig, åtminstone så länge han är
kvar i den östra delen av sin hemstad och
fortsätter att skriva som han gör. I somras fick Hermann von Berg utresetillstånd och flyttade till Västtyskland. Kort
därefter publicerades hans andra bok:
Marxism-Leninismen. En om möjligt
ännu mera svidande vidräkning med den
kommunistiska verkligheten.
För herr von Berg har hunnit att bli
nästan allt i det kommunistiska toppskiktet, så ett obekvämt men icke onaturligt
val gjorde honom nu slutligen till dissident. Att tänka är farligt, i synnerhet i
kommunismen; att tänka annorlunda än
etablissemanget är helt enkelt otänkbart.
Hermann von Berg var en gång i tiden
rådgivare till Östtysklands premiärminister Stoph, chefsförhandlare i diskussionerna mellan de båda tyska staterna och
en av de ledande inom utrikeshandelsdepartementet, innan han blev professor
vid Humboldtuniversitetet i Östberlin.
Från olika positioner fick han följa utvecklingen av relationerna mellan den
Europeiska Gemenskapen – EG – och
den kommunistiska samarbetsorganisationen SEV. Han upplevde en lång period då EG, eller EEG som det på den
tiden hette, i Moskvas ögon var NATOs
förlängda arm och imperialismens redskap som sysslar med ekonomisk diversion mot socialismen och Tredje världens länder, och ända till i dag, när man
ifrån Kreml sonderar möjligheterna för
ett närmande.
Av sina iakttagelser drar von Berg
slutsatser, som nog överraskar även en
del av Gemenskapens anhängare. Han
tycker att EG är efterkrigstidens största
424
framgångssaga, både politiskt och ekonomiskt sett. Den demonstrerar absurditeten i Lenins tes om kapitalismens sista
fas, skriver den gode östtyske professorn. Tvärtom är EG ett viktigt avsteg
från Europas 300-åriga historia av krig
och ett helt unikt försök att avskaffa
orättvisor, svält och elände. EG är enligt
von Berg ett försök att vara osjälvisk,
både medlemsstaterna emellan och inte
minst mot den fattigare världen i och
utanför Europa. Han ser rentav skatteekonomiska hinder för krig i Europa,
vare sig det skulle bryta ut mellan kapitalistiska industristater eller mellan olika
regioner, och han ställer alla dessa positiva omdömen i motsatsförhållande till
relationerna mellan kommunistländerna,
i synnerhet till sovjetisk intervention i
andra socialistländer eller till Moskvas
konflikt med Kina.
Berg förfäktade sina åsikter i DDR
från katedern i flera år innan de publicerades i Väst. Det kunde naturligtvis bara
gå på ett sätt i hans kommunistiska hemland. 1983 belades han med föreläsningsoch publiceringsförbud och han hotas att
bli fråntagen sina titlar. Publiceringen i
Västtyskland innebär, att Hermann von
Berg nu övergår till offensiv. Det framgår med all önskvärd klarhet i hans föroch efterord, där han går till attack mot
Marx (den oantastbare i kommunistisk
mytologi), mot den människaovärdiga
realsocialismen och mot marx-leninismens ideologi, som gör dem, som vill
tala om sakernas verkliga tillstånd
”mundöda”.
Det finns i von Bergs modiga bok,
mycket stoff för eftertanke. Man behö-
ver inte alls vara EG-anhängare för att
läsa den med behållning; den ger dessutom nyttiga inblickar i den andra delen av
Europa, den som ligger öster om Berlinmuren.
Med detta häfte följer en folder om
Svensk Tidskrifts jubileumsfond