Liberalkonservatism: Ett samtal om borgerlighetens ideologiska kärna

I veckan bjöd Svensk Tidskrift in till seminarium om liberalkonservatism i Stockholm. Ett avbrott från, eller kanske ett välbehövligt komplement till, den dagsaktuella debatten där politiska sakfrågor ställs mot varandra. Kalle Bäck sammanfattar ett samtal om ideologi, mening och mål.

Många är de vassa skribenter som bidrar till att göra Svensk Tidskrift till ett viktigt forum för samhällsdebatten utifrån ett borgerligt perspektiv. Traditionsenligt har de mest lästa texterna under det gångna året samlats i årsboken för 2017. I kombination med ett seminarium och mingel släpptes denna den 25 juni. Det hela ägde rum på Moderaternas kansli i Stockholm. Ämnet för årets seminarium var liberalkonservatismen framtid, vilket också varit temat för en serie artiklar som publicerats under senare tid.

Ordföranden i Svensk Tidskrift, Anders Ydstedt, inledde kvällen med att hälsa välkomna och beskriva den utveckling som skett under året vad gäller antalet läsare, under ledning av chefredaktör Amanda Wollstad.

Seminariet fortsatte med att den moderate partisekreteraren Gunnar Strömmer gav sin syn på varför liberalkonservatismen är den ideologi som bäst utgör grunden för att möta de framtida samhällsutmaningarna. Som en förening av två idétraditioner har liberalkonservatismen förutsättningar att hantera komplexa samhällsfrågor. Liberalismen har viktiga bidrag att komma med, särskilt ifråga om synen på individens frihet, äganderätt och rättsstat. Samhället är dock större än både individen och staten, vilket konservatismen har en förståelse för.

Universalism, internationalism och framåtblickande i kombination med en respekt för det lokala och traditionsbundna gör liberalkonservatismen till ett raster väl lämpat att applicera på en alltmer komplicerad samhällsutveckling. Här finns en rik idétradition att hämta näring ifrån som både utgör en tydlig kontrast till vänsterns deterministiska identitetspolitik och den auktoritära högerns likriktningssträvanden. En modern borgerlighet måste förmå att kombinera värnandet av tryggheten och en stark stat som är tydligt repressiv mot brottsligheten och försvaret av en stark rättsstat som inte gör avkall på rättssäkerheten. Den sociala rörligheten måste också värnas, där utbildningen spelar en viktig roll. Lika rättigheter och skyldigheter ska gälla för alla.

Karin Svanborg Sjövall, vd för tankesmedjan Timbro, underströk vikten av att den ideologiska debatten kommer igång på allvar. Här kan liberalkonservatismen utgöra en tydlig motvikt till den auktoritära högern och den populistiska vänstern. Det nya politiska landskapet är stökigt och här finns ett stort behov av en stabil ideologisk grund för borgerligheten.

Sekularismen är också en viktig grund för det moderna samhället. Men den är främst statens skyldighet gentemot medborgarna. Ett frihetligt samhälle kan inte ha en intolerant hållning mot det som uppfattas som avvikande och ideologiskt eller religiöst främmande, underströk Svanborg Sjövall. Strävan efter lika livschanser får inte resultera i att samhället blir mer likriktat. Majoritetssamhället har rätt att upprätthålla en kärna av grundläggande värderingar, men får inte gå över gränsen till förtryck av minoriteter. Mångfalden upprätthålls bäst genom en fungerande rättsstat och fria marknader.

Den politiska debatten har länge varit ideologiskt fattig. Detta har medfört att förvirringen har blivit stor och människor har kunnat fylla de i olika ideologiska begreppen med eget innehåll, menade Alice Teodorescu. Hon tog som exempel den skepticism som hon själv möttes av då hon tillträdde sin nuvarande roll som politisk chefredaktör på Göteborgs-Posten. Begreppet liberalkonservatism sågs med misstänksamhet av fler medarbetare som definierade sig mer som socialliberaler. Debatten måste bli mer ideologiskt stringent än så för att kunna leda framåt.

Liberalkonservatismen har en viktig roll att fylla i att värna de grundläggande institutionerna i samhället. En fungerande rättsstat och ett försvar värt namnet är här grundfundament, sade Teodorescu vidare. Om inte dessa funktioner finns på plats riskerar otryggheten att öka när grupper som drabbas samhällets dysfunktionalitet regerar mot den faktiska utsatthet som de lever i. Medborgarskapet måste uppvärderas, utbildningen måste utformas så att den sociala mobiliteten ökar och en långsiktig vision om hur samhället ska se ut om ett par decennier måste formuleras.

För att förstå samhällsutvecklingen krävs en insikt om vilka idéer som verkar i den. Detta var utgångspunkten för Olof Ehrenkrona, svensk generalkonsul i Mariehamn och mångårig borgerlig debattör. Liberalkonservatismen står nu inför samma utveckling som den etablerade vänstern gjorde på 1960-talet. Den utmanas av högerkrafter som inte respekterar rättsstaten eller värnar friheten.

Idén går alltid före handlingen. För att förstå den samtida utveckling är det nödvändigt att sätta in den i sitt sammanhang. Postmodernismen har varit en dominerade (anti)intellektuell kraft under de senaste decennierna där sanningssökande inte varit en ledstjärna, utan snarare narrativet och berättelser om verkligheten. Här har liberalkonservatismen en uppgift i att försöka utmana denna tankevärld och framhäva det upplysta framåtsträvande idéarvet.

Postmodernismen har blivit något av en tvångströja som sakta monterat ned samhällets institutioner. Detta är en utveckling som pågått i hela västvärlden. Det är mot bakgrund av en internationell utblick som detta fenomen kan förstås. Här behövs ett nytt paradigm där exempelvis medborgarskapet uppvärderas. Parallellsamhällen får inte växa till en bas där kriminalitet och utanförskap frodas. I detta har liberalkonservatismen en viktig roll att spela som en balanserande kraft.

Människan är en social varelse, vilket redan Aristoteles konstaterade. Vi bygger oss samman i nästen vilka vi gemensamt vill försvara, som städer, länder och andra gemenskaper. Detta var utgångspunkten för journalisten, medierådgivaren och företagaren Thomas Gürs anförande. Samhället är större än summan av de individer som ingår i det och det i mötet som själva samhället uppstår.

Samtidigt är vi alla olika som individer. Man skulle kunna dela in mänskligheten i tre olika personlighetstyper, de frihetliga (rebellerna, entreprenörerna som ifrågasätter rådande ordning), de eftertänksamma (som vill slå fast om gemenskapen) och de barmhärtiga (som är mer omhändertagande och samhällsbevarande). Dessa egenskaper finns i nån mån i alla människor, men vissa utvecklar de olika dragen tydligare än andra. Samhället måste utformas så att dessa egenskaper kan samexistera. Här utgör liberalkonservatismen en bas för att hantera dessa olikheter. Däri ligger den framtida, eller kanske eviga, utmaningen i Sverige och i andra samhällen i vår omvärld.

Efter dessa inledande anföranden följde en kortare frågestund. Gunnar Strömmer fick frågan om vilka ideologiska ”strider” liberalkonservatismen har att utkämpa framöver. Han lyfte bland annat konflikten med postmodernistiska och vänsterinriktade akademiker som länge fått sätta agendan för den allmänna debatten. Här måste borgerligheten bli mer offensiv och våga ta diskussionen.

Thomas Gür efterlyste också en mer offensiv borgerlighet när det kommer till frågan om hur offentliga muséer ska utformas och vad vi ska ha public service till. Han lyfte också frågan om hur staten ska förhålla sig till familjer som av en eller annan anledning inte vill sätta sina barn i förskolan. Även en del liberala krafter, främst socialliberaler, vill nu använda förskolan som en murbräcka för integrationen. Här finns en tydlig konfliktyta i spänningen mellan statens ambitioner att utjämna livschanser och enskilda familjers vilja att utforma sin tillvaro efter eget huvud. Hur ska avvägningen häremellan se ut? Detta måste politiken våga ge svar på.

Karin Svanborg Sjövall avslutade med att höja ett varningens finger i diskussionen om att stundande valrörelse är ett så kallat värderingsval. Det riskerar att mynna ut i kontentan att minoriteten måste anpassa sig till majoriteten om det är detta vi menar med att värderingar ställs mot varanda. Här måste en ett större mått av nyanser till och olika intressen vägas mot varandra.

Det blev ett mycket givande ideologiskt samtal, som skulle kunna ses som lite av ett avbrott, eller kanske ett välbehövligt komplement, till den dagsaktuella debatten där politiska sakfrågor ställs mot varandra.

Svensk Tidskrift är och ska fortsätta att vara ett forum för ideologisk debatt där skribenter och debattörer tillåts blicka längre fram än kommande mandatperiod. Seminariet 25 juni får ses som ett gott exempel på detta.

Kalle Bäck är kommunikationskonsult och borgerlig debattör

Foto Per Hagwall

Läs alla delar i vår serie om liberalkonservatism här.