”Arvid Lindman och skogen” vill ge en fördjupad bild av Arvid Lindman

”Arvid Lindman och skogen” vänder sig till en historiskt och samhällsintresserad publik, men också personer med skogligt engagemang. Boken gavs nyligen ut av Svensk Tidskrift, och syftet är att bredda och fördjupa bilden av Arvid Lindman. Redaktionen fick ett samtal med författaren Lars Elinderson. Elinderson är från början ekonom men har ägnat sitt liv åt politik och varit verksam som landstingsråd, kommunalråd och slutligen som riksdagsledamot. Efter pensioneringen har han läst en magisterexamen i ekonomisk historia och en masterexamen i historia.

Varför har du skrivit en bok om skogen och Arvid Lindman?

– Jag har alltid haft ett stort historiskt intresse, och det har stört mig att kunskapen om Moderaternas historia är så begränsad, både inom partiet och allmänt. Det känns ibland som om bilden av högerns motstånd mot allmän rösträtt för mer än hundra år sedan lagt sordin på intresset för vår egen historia. Jag har länge funderat på att bredda bilden av demokratins framväxt och utveckling – både före och efter rösträttens införande – och med ett bredare fokus på demokratins innehåll än dess former. I det sammanhanget är Arvid Lindmans roll viktig.

De flesta förknippar Arvid Lindman med rösträttsfrågan. Finns det någon koppling mellan skogsfrågorna och demokratifrågan?

– Konflikterna om skogen under de senaste dryga hundra åren framstår som en spegel av demokratifrågan. Båda frågorna gällde maktdelningen mellan staten och medborgarna samt äganderätten och näringsfriheten.  För socialister var demokratins former – den allmänna rösträtten och parlamentarismen – en möjlighet att ”sätta sig i besittning af den offentliga makten och efter hand förvandla till samhällig egendom alla produktionsmedlen – transportmedlen, skogarna, grufvorna, bruken, maskinerna, fabrikerna, jorden.” – för att citera Socialdemokraternas första partiprogram. För högern hotade vidgad eller allmän rösträtt inte bara den egna dominansen i riksdagen; det var också ett hot mot den privata äganderätten och marknadsekonomin – den svenska samhällsmodellens och den liberala demokratins fundament.

– Arvid Lindmans rösträttsreform skapade förutsättningar för kompromisser i rösträttsfrågan, men räddade också den liberala demokrans grundläggande principer; maktdelningen, rättsstatens principer, äganderätten och marknadsekonomin. Den lade samtidig grunden för den framgångsrika skogspolitik som Lindman själv var den drivande kraften bakom.

Hur ser du på Lindman som partiledare och statsminister och vad är din egen relation till Arvid Lindman?

– För mig har Arvid Lindman framför allt varit den partiledare som förenade de splittrade högergrupperingarna i riksdagens två kamrar till en riksorganisation och ett parti. Han lyckades samtidigt få den samlade högern att ställa sig bakom den allmänna rösträtten och parlamentarismen och ta avstånd från de antidemokratiska tendenser som växte sig starka i stora delar av världen.

På vilket sätt är Arvid Lindman och din bok aktuell i svensk debatt?

– Vi har just firat Demokratin 100 år – en påminnelse om den fria och allmänna rösträttens införande för drygt 100 år sedan. Samtidigt är debatten om demokratins innehåll viktigare än på länge. I det perspektivet är både Arvid Lindmans politiska insatser och engagemang för skogen viktiga. Införandet av det proportionella valsystemet banade väg för den allmänna rösträtten samtidigt som skogsfrågorna satte näringsfriheten och den privata äganderätten i fokus.

Men bokens tema är väl också aktuell på EU-nivå?

– I dessa tider, med politiska krav på en hårt reglerad skogspolitik och lagstiftning som direkt eller indirekt inskränker rätten att bruka skogen, är Arvid Lindmans tes att äganderätten och det spridda ägandet är den bästa garantin för en livskraftig och bra skogsskötsel fortfarande en hållbar grundsats för skogspolitiken. Även om Lindman hade en för sin tid ovanlig internationell utblick betonade han skogen som en nationell tillgång, något som är minst lika viktigt idag, när EUs ambitioner att ”samordna” och styra skogspolitiken i hela unionen har en tendens att växa.

Hur var det att skriva boken? Hittade du något nytt du inte kände till tidigare? Var det något som förvånade dig?

– Boken har har förändrat min bild av Arvid Lindman på olika sätt. För mig framstår han inte längre som den djupt konservative politiker han ofta beskrivits som. Även om han som ordförande för Allmänna valmansförbundet från 1913 tidigt kom att betraktas som högerns främste företrädare, balanserade han politiskt mellan de moderata och konservativa grupperingarna i riksdagens två kamrar. I flera sammanhang var har mer liberal än konservativ. Arvid Lindman hade starka engagemang även utanför politiken. Hur påverkade dessa hans politik.

– Det är påtagligt att hans inställning påverkades av erfarenheterna utanför politiken; att försvarsintresset och det starka engagemanget för flottan och stora krigsfartyg grundades under tiden som sjöofficer är inte långsökt. Hans inställning att skogspolitiken måste bygga på långsiktiga regler byggde på i hans bakgrund i skogsindustrin. Mer överraskande är kanske hur erfarenheterna från försäljningen av Iggesund fick honom att inse behovet av heltäckande socialförsäkringar och som statsminister initiera utredningen om allmän pension och sjuk- och arbetsskadeförsäkring.

Nu har vi lärt oss mycket om Arvid Lindman men vem är Lars Elinderson?

– Jag är västgöte, men har mina rötter i nordvästra Dalslands skogsbygder. Jag har ägnat större delen av mitt liv åt politik på olika nivåer. Efter min utbildning i ekonomi vid Göteborgs universitet arbetade jag bland annat med redovisning och rådgivning inom LRF, men redan i 30-årsåldern blev jag heltidspolitiker. Först som landstingsråd, därefter som kommunalråd och slutligen riksdagsledamot. I politiken har skogsfrågorna varit ett intresse, men inget uttalat ansvarsområde. Privat har däremot skogen däremot alltid varit närvarande. Min uppväxt har präglats av talesätt som ”framtiden växer i skogen” och ”den som planterat ett träd har inte levt förgäves”. Under senare år har jag också tillsammans med min fru ägnat mig åt eget skogsbruk i liten skala.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift