Löften som inte håller

”Quo Vadis, Aida?” är en väldigt tydlig film om en oerhört tragisk episod i modern europeisk historia. Den skildrar upptakten och efterspelet till massakern i Srebrenica i Bosnien i juli 1995. Huvuddelen av filmen handlar om hur tusentals desperata människor försöker komma undan de bosnienserbiska styrkornas våld, skriver Mats Fält.

Egentligen borde inte risken ha varit så stor – staden stod under beskydd av FN och det fanns en bas på platsen bemannad av soldater från Nederländerna. Problemet var att FNs löften även denna gång visade sig vara bara tomma ord. Utlovade bombningar mot de serbiska styrkorna uteblev och signalerade att stadens befolkning inte kunde räkna med någon som helst hjälp.

Filmen fokuserar på tolken Aida som arbetar för holländarna och FN men som successivt tvingas inse att inte ens hennes egen familj kan få någon hjälp från de vänliga men maktlösa, och allt mer deprimerade, skyddstrupperna. Srebrenica blev senare en nationell skandal i Nederländerna. Mycket har skrivits om landets skuld och FNs ansvar för det som skedde. Nederländerna hade hamnat i en omöjlig situation men att lämna över flyktingarna på det sätt som skedde borde ändå ha varit orimligt. Över 8000 män och pojkar från den muslimska folkgruppen mördades omedelbart efter att de hämtats i bussar från den holländska basen och dess närmaste omgivning.

Den tragiska historien fick ytterligare tyngd i den nästan tomma salongen på Folkets Bio på ”Bristol” i Solna. En av oss åtta hade växt upp i Bosnien under kriget.

Se den gärna men hoppas inte på några lyckliga slut eller människor som räddas i sista stund. Här blir det istället tvärtom. Slutet skildrar hur livet levs vidare efter kriget, i en stad där grannar under några vidriga månader mördat varandra, trots decennier av gemensamma minnen och för det mesta vänskapliga relationer. Det känns ibland overkligt att så mycket kunde gå så fel mitt i Europa, för endast 25 år sedan.

Filmen skildrar en serbisk massaker. Ibland glöms det bort att även muslimer och kroater begick övergrepp, vilket den serbiska sidan ofta påminner om. Det är sant men offren för serbiska övergrepp är mycket fler än de serber som själva drabbades av det barbari som alltför ofta präglade kriget i det forna Jugoslavien.

EU skulle lösa problemen, stoppa striderna och garantera freden. Under ledning av Luxemburg tog sig trojkan an uppgiften. Istället krävde kriget över 100 000 dödsoffer och massakern i Srebrenica blev efterkrigstidens värsta krigsförbrytelse i Europa.

”Quo Vadis, Aida” påminner oss om viktiga saker. Det krävs riktiga avtal med ansvariga parter för att oskyldiga människor ska kunna skyddas. Jugoslavienkriget blev, liksom massmordet i Rwanda, och de fortfarande ständigt pågående övergreppen i Kina och Nordkorea, tydliga påminnelser om att den svenska bilden av FNs roll och möjligheter har mycket svag koppling till verkligheten. Bara ord räddar inte människor. Retorik hindrar inte hänsynslösa krafter från att begå övergrepp.

Om fler liknande katastrofer ska kunna undvikas måste vi skapa nya regler som ger verkliga mandat åt länder som står för demokrati och mänskliga rättigheter att agera med kraft – innan situationen helt spårat ur. Räddningsoperationer måste också präglas av effektivitet och fungerande gemensam ledning. Inget land vill skicka soldater till operationer utan slut eller insatser som tydligt misslyckas trots betydande insatta resurser. Afghanistan, Mali och DR Kongo visar hur svårt – men oerhört viktigt – det är att det verkligen blir rätt.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun