Löfven, Åkesson och LO

Årets val har kallats en folkomröstning om allt mellan EU och välfärden. Långt bakom alla märkliga rubriker finns en annan fråga som kan på långt längre sikt påverka den svenska politiken – LO medlemmarnas val mellan i huvudsak S och SD, skriver Klas Hjort.

Det är en fråga som rör både den politiska kontrollen över många miljarder kronor, över utnämningar och över remissvar i praktiskt taget alla beslut. Ett katastrofval för socialdemokraterna betyder inte bara en förlust av regeringsmakten, utan kan också bli processen som för alltid förändrar svensk fackföreningsrörelse.

Trots att socialdemokraterna inte längre har en majoritet av LO:s väljare så har man bibehållit stödet till socialdemokraterna med motiveringen att S är största parti. Om socialdemokraterna förlorar majoriteten till sverigedemokraterna så kommer det bli svårt att på sikt bibehålla kontrollen över LO. För att vara tydlig, detta kommer inte att ske på vare sig valnatten eller ens kanske över en mandatperiod. Men äktenskapet mellan S och LO kommer inte att gå att behålla om en majoritet röstar på andra partier än S och samtidigt socialdemokraterna bara är näst största parti.

För LO finns i så fall två vägar att gå. Antingen lämnar man partipolitiken och i stället blir en allmän organisation för sina medlemmars intresse. Eller så kommer man att tas över av det största partiet bland medlemmarna – Sverigedemokraterna. För socialdemokraterna så är det inte minst ekonomiskt helt förödande att skiljas från LO.

I den senaste partisympatiundersökningen hos SCB (Maj 2018) så stödde bland männen ca 40% S och ca 30% SD. För kvinnor är siffran ca 35% för S och ca 20% för SD. Sedan dess verkar det från andra undersökningar som det generellt är mycket stora flöden från S till SD. Uppenbart är att S inte kommer att få en majoritet av LO:s väljare. Den stora frågan är om de förblir största parti. Så det ser i dagsläget ut som om 1-2 val är SD det dominerande partiet i LO. Saker kan givetvis ändras. Men för det långsiktiga inflytandet över svensk politik är det för socialdemokraterna viktigare att behålla äktenskapet med LO än att vinna eller förlora ett enstaka val.

Moderaterna har aldrig kunnat bryta in och utmana socialdemokraterna i LO-leden. Dels är de för små och dels så har de övergripande politiska positionerna varit för olika. Sverigedemokraterna däremot ligger långt närmare socialdemokraterna inte minst i frågor som rör till exempel arbetsrätt och arbetskraftsinvandring. Sakpolitiskt skulle sverigedemokraterna kunna fylla socialdemokraternas skor och Go home-ropen i Vaxholm indikerar att det finns fler frågor man kan enas om. Sverigedemokraterna har också hållit öppet för att stödja en S-regering om de kan enas i flyktingfrågan, och de säger sig stå närmare S än alliansen där.

För socialdemokratin är detta en av de största utmaningar någonsin – arbetarrörelsen där politik och fackföreningar går hand i hand kan komma att brytas upp. Det finns flera olika vägar att gå. Liksom många faktorer som spelar in.

Ett alternativ, bland många, är att socialdemokraterna absorberar Sverigedemokraterna som regeringsunderlag. Man permanentar flyktingpolitiken, skärper den delvis och i utbyte får man både parlamentariskt stöd och delvis en borgfred. Sverigedemokraterna kommer att få svårt att som i dag utpeka sig som den främste motståndaren till socialdemokratin och därmed minskar risken att det sker ett hopp inom LO från S till LO. Man kan kanske till och med vända strömmen. Och säkra äktenskapet mellan S och LO under ett par år till.

På många sätt är det en komplicerad lösning. Med dagens opinionssiffror kommer ett tredje parti att behövas. Vänsterpartiet är uppenbart omöjliga, liksom centern. Liberalerna säger tvärt nej till allt som rör Sverigedemokraterna. Moderaternas hållning har länge varit att man anser att närma sig Sverigedemokraterna är mer kostsamt än att låta Löfven regera. Kristdemokraterna har markerat allt tydligare mot socialdemokraterna. Kvar finns Mp som skulle kanske kunna ingå i en fortsatt regering med S med ett ytterst passivt stöd. Men. En möjlighet finns att socialdemokraterna regerar ensamt i minoritet med ett starkt passivt stöd från sverigedemokraterna. Läggs inte alliansbudgetar är den delen av politiken säker. Även med en alliansbudget är det svårt att tänka sig att vänsterpartiet skulle rösta på den. Sen får man ägna sig åt pusslande för att hitta stöd, vilket kan gå om inte alliansen lägger enade motförslag.

Även inom socialdemokraterna skulle det bli en mycket stor konflikt. Förtroendevalda, anställda och väljare skulle lämna. Men de skulle lämna i huvudsak vänsterut, och det är också i huvudsak den gruppen som är problematisk för socialdemokraterna som skulle lämna. Socialdemokraterna har en stor grupp som ideologiskt ligger långt från den vanliga uppfattningen i LO-leden. Genuspedagogik, identitetspolitik, klimat, många HBTQ-frågor etc ligger antingen långt från uppfattningarna i LO:s gräsrötter eller är frågor som de anser är mer perifera och inte bör prioriteras som i dag. En stor del av socialdemokratins, liksom andras partiers, problem i dag är att man är en intresseorganisation för de aktivas intresse inte för sina väljares. För socialdemokratin skulle det kunna innebära en rörelse tillbaka till rötterna. Minns bilden på den obekväma Byggnadsstyrelsen i sina stickade mössor.

Oavsett om det blir en lösning efter valet där socialdemokraterna inleder någon form av samarbete med sverigedemokraterna så kommer det att vara en viktig fråga att behålla kontrollen över LO. Att LO markerar hårdare mot sverigedemokraternas syn på invandring än när Byggnads vrålade “Go home” indikerar att det snarare är arbetarrörelsens enighet än migrationspolitik som är den grundläggande konflikten.

Även för socialdemokratins ledning finns ett förtvivlat behov av att behålla regeringsmakten. Löfven som beskrevs som en mästerförhandlare, Wallström en förlorad dotter som kom hem och många andra kommer att få en helt annan roll i historieböckerna än de trodde. Att det finns en uppenbar desperation är uppenbart.

En tänkbar politisk motivering till att knyta sverigedemokraterna till sig är att man kan säga att man tyglar dem. Rasism och högerpolitik är långt värre än att tvingas behålla en hård migrationspolitik. Att offra sig och sträcka ut handen skulle inte bara stoppa än ännu mer hårdför migrationspolitik utan också skattesänkningar, privatiseringar och annat otäckt. Sverige räddas både från det kaos en alliansregering i minoritet skulle innebära och den politik de skulle föra. Frågan är om socialdemokratin köper det argumentet.

Om Löfven är beredd att ta en smäll för arbetarrörelsen och samarbeta med sverigedemokraterna återstår att se. Men det finns en möjlighet och flera problem som det skulle lösa för honom. Den gångna mandatperioden har visat att alliansen har förlorat enormt på decemberöverenskommelsen och att inte tydligare driva opposition. Det är ett misstag man inte kan göra om så Löfven kan inte hoppas på att fortsätta som nu.

Oavsett vilken lösning man väljer så är det värt att hålla ett öga på LO och deras politiska hållning. Deras koppling till socialdemokraterna har varit en viktig del i sveriges politiska historia och kommer att fortsätta vara viktig.

Klas Hjort är fri debattör