Löpsedlar
1949
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LÖPSEDLAR
Av f. d. arkivrådet HERMAN BRULIN
ÄVEN en kritiskt inriktad tidningsläsare skall inte inbilla sig,
att han är immun mot inverkan av den modernt uppställda pressens feta typer. Redan det nya påfundet att liva upp en artikel
genom att sätta så där vid pass vart femte stycke med »halvfet»
kan lätt locka honom att vid ett snabbt genomögnande- stundom
icke utan men för sammanhanget – hoppa över de mellanliggande.
Och framför allt, hur skeptiskt han än är inställd mot de konstfullt arrangerade r u b r i k e r n a med deras förenkling och förgrovning, är han i alla fall beroende av dem, inte minst vid den
dagliga glidflykten över morgonavisans numera likasom sönderbombade spalter.
Detta beträffande de tidningar man läser. Av och om dem, som
man inte läser, får man – intill den följande dagens »pressfront»,
eller hur denna nyttiga spalt kallas- sitt vetande enbart genom
deras l öp s e d l a r. Redan som kunskapsspridare och opinionsbildare äro dessa plakat alltså ej att bagatellisera. Icke alla gatuvandrare äro skeptiker, och den enkla regeln att aldrig fästa nå-
got avseende vid en sensationsrubrik, om den bara förekommer i
en kvällstidnings löpsedel, tillämpas säkerligen inte som den förtjänar.
Ordet s e n s a t i o n har redan fört över till huvudsynpunkten
för detta inlägg. Någon frågar kanske: varför just en kvällstidning i det sammanhangeU Den förklaring man hör – och den lå-
ter sannolik- är, att eftermiddagsbladen ej i samma grad som
sina morgonkolleger lägga an på prenumeranter utan leva på lösnummerförsäljning, och då gäller det ju att dagligen övertrumfa
konkurrenterna. I varje falllämna de gula och blekröda affischer,
som vid tretiden på dagen skänka sin färg åt väggar och kiosker
i huvudstaden, en antydan om, vad svenska pressen tror svenska
folket i gemen vilja läsa. Detta material ger alltså i sin tur indirekt en glimt både av det senares intressenivå och av den förras
ansvarskänsla.
Anser man, att denna ansvarskänsla aldrig kan vara nog stark,
311
Herman Brulin
finns det också goda skäl att intressera sig för dess brister, och
utan att underskatta de morgontidiga vita anslagens användbarhet som studieobjekt, äro de dock i detta avseende så avgjort underlägsna de färgade, att det kan vara nog att hålla sig till dessa.
Här skall alltså nu lämnas ett blomsterfång av löpsedelsrubriker
ur Aftonbladet (AB), Aftontidningen (AT) och Expressen (E),
utan undantag insamlade ur materialet från senare delen av 1948.
Av det förut sagda framgår, att vad som härmed åsyftas inte är
något genomsnitt, något slags medelproportional, utan fullt medvetet en kollektion av praktblommor. Tyvärr saknas där ändå
några särskilt granna exemplar, som man minns sig ha sett, men
som inte återupptäckts vid den nu gjorda lilla exkursionen.
Själva »editionen» kräver ännu ett par anmärkningar. Den omfattar sålunda bara ett urval ur ett urval av rubriker ur enstaka
löpsedlar. Såväl presentationen av det politiska stoffet som också
utbroderingen av fjolårets ohyggliga rad av allmänt kända olyckshändelser, mord, sedlighetsbrott o. s. v. har med få undantag utelämnats. Om man å andra sidan ibland inte längre kan anknyta
några minnen av fakta till de stort »uppslagna» rubrikerna, är
det förstås lite genant men kan på samma gång måhända öka
läsningens eventuella behag. Anordningen är kronologisk. Citaten
äro avsedda att vara ordagranna; skiljetecken ha emellertid måst
insättas och äro ej alltid fullt säkert grundade. Den ofta groteska
stilblandningen, vilken jämte den utstuderade grupperingen av
rader och ord ger löpsedeln som originalkonstverk dess speciella
förryckta fysionomi, markeras här bara med de enkla medlen kursiv, halvfet och halvfeta versaler – läsarens fantasi får utfylla
bilden.
Alltså:
E 7.7: Perstorpsdramat mot kulmen. Gråtande MOR KÄMPAR
för sin pojke. Endast gift håller mig uppe. Måste bäras ur rättssalen.
E 9.7: >>Det är mitt driftliv.>> UNG ingeniör tog mått. Skådespelerskor lurades att posera. Polisen stoppade >>skum reklamkampanj>>.
E 10.7: >>Han är sjuk … >> >>Han är frisk … >> Hustru angav MAKE.
Tvångsintogs två gånger. Läkaren svor. JK utreder.- Express-fotograf
besöker >>skönhets-plantagen>>.
E 13.7: Otrogen mors öde. Kärlek, utpressning, förfalskning. MORDHOT. Fantastisk kriminalaffär.
AB 30.8: Fiskmåsar höll LIKVAKA hos rik dansk-svenska. Arvingar
sökas i Sverige. – Gangster-flicka med vid fräck Söder-kupp. –
312
·~ ..•
Löpsedlar
Målare plundrad på öppen gata. – Skolpojkar i strömhopp över målarpytsar. Nya Ängbyläroverket tas i bruk.
AB 2.9: Nakna kvinnor i nunnekloster under Gamla stan.
AB 17.9: MORD-försök i natt mot naken kvinna. Fruktansvärd
misshandel efter spritorgie. Mordkommissionen jagar «:>känd niding på
Östermalm.
E 13.9: Häst vittnar själv i storprocess. Förlorar målet, vann
derbyt! – Kvinna gravid av piller? Polis anmäler.
E 15.9: Mera skumrask bakom annonser: nRaffigan underkläder krav
på städhjälp. – storskogspojken fick skor av Expressen.
E 16.9: Vem bultade på Dramaten1 Polisen svär sig fri.
E 17.9: Nattliga buslivet kulminerar: FLICKA lockbete vid hold up
i City. Misslyckad rånkupp kunde lätt blivit mord. – Sånglysten
kvinna klädde av sig. – Kalas slöt med vilt uppträde. – Sjukhusfärd
efter Klara-gräl.
E 19.9: Olycka eller drama. UNG KVINNA FÖLL från fjärde vå-
ningen. Fastnade i tredje!
E 25.9: l natt på Söder. BLODIGT passionsdrama. Kvinna slagen
med hammare och kniv. Våldsmannen jagas.
E 28.9: LyeTcan kommer till Söder: Gammal fattig KVINNA får
jättearv. – Kvinna funnen blodig vid brinnande hus.
E 5.10: Ingrid Bergman hälsar: nJag är trött och utled på allt
ståhejet. Vill vara i fred.>> Till Stockholm i kväll.
E 6.10 (nr 2): INGRID charmar alla. Morgonpigg filmdrottning
var på strålande humör. Stort bildreportage. (På löpsedeln bild med
underskrift: >>Hon älskar svensk kavring.>>)
E s. d. (nr 3): Ingrid Bergman CHARMAR alla! Hotellrummet ett
blomsterhav. Solskenspromenad. Stort bildreportage. (Bild med underskrift:
>>Aron – ät inte Stockholm vackert 1>>)
E 18.10: 4 FARLIGA missdådare jagas av stort polisdrev: Mördare
i Skåne. Rånare i Sala. Nakenman i Blekinge. Våldsman i Hudik.
Telefoto-reportage.
E 21.10: Flammande ögon fällde nakenman.
E 31.10: Är svensken >>sexuellt lat>>?
AT 31.10: Våldtog kvinnor genom hypnos.
AT 6.11: stockholmsfru levande lik genom falsk dödförklaring.
Kärlekssagan slöt med tvegifte.
AB 6.11: Erotiskt besviken tog 50,000 för firma i Stockholm.
AT 8.11: Skandal vid stort bröllop. Polisen ingrep, bruden grät.
AT 17.11: Kärlekskonfekt för 500 kr. kilot gjorde ung flicka gravid.
AT 27.11: Raffig ung dam blev 27-årings öde.
313
Herman Brulin
E 27.11: Ingen flicka före 30 år bara bra tycker präst.
AT 8.12: Finns det ingen som känner Gunn Wållgren? Är Victor
Sjöströms underbete säljbarare än Andere Eks adamsäpple 1
E 8.12: Tjuvar »stal» flickor från stockholmssjukhus. Fantastisk
enleveringskupp. 14-åring bytte kläder i portgång.
E 21.12: Ung flicka HÄNGDE i taxichaufförs hand. Kavaljer försökte sparka ned henne. Kärleksdrama på Västerbron i natt.
AT 21.12: Centralen fylls av svarta skinkor. Köttaffärerna förtvivlade.
AT 29.12: Ung stockholmsdam skulle FRIKÖPAS från obehaglig
man. Förälskad rival tog mutor, kom i fängelse. Besökes varje dag av
damen.
Den självkarakteristik av stilarten i fråga, som de citerade provstyckena ge, göra beskärmelser överflödiga. Bara en stillsam reflexion. Det heter ibland: ett folk har den press det förtjänar.
(Vilket ju också betyder: en tidning har den löpsedel den förtjä-
nar på.) Men det finns också en annan, mindre »hårdkokt» uppfattning av pressens uppgift: pressen är den tredje statsmakten,
den store folkupplysaren, opinionens vägledare! »Mannen på gatan» har stundom vid löpsedelsdags anledning att undra: hur gå
de båda synpunkterna ihop~
Vid sysslandet med detta ämne ha också ett par andra frågor
dykt upp. För det första: i vilket juridiskt förhållande står löpsedeln till tidningen1 Om t. ex. en person blir koncentrerat missfirmad i den förra, har han då samma rättsskydd, som om det
skett inuti tidningen~ Just i vår har den frågan i viss utsträckning besvarats. Pressens opinionsnämnd har i ett sådant fall, gällande en landsortstidning, lämnat artikeln utan erinran, men betecknat som olämpligt, att ett omdöme, lösryckt ur sitt sammanhang, under uppseendeväckande former placerats på löpsedeln. –
En underhandsförfrågan i justitiedepartementet, om löpsedlar ur
tryckfrihetssynpunkt äro att betrakta som likställda med tidningar, har också besvarats jakande.
.Synes alltså därutinnan ingen särskild anledning till anmärkning finnas, är förhållandet mindre tillfredsställande i en annan
punkt. Med löpsedlarnas bevarande för framtiden är ingalunda
väl beställt. De till justitiedepartementet ingående granskningsexemplaren äro enligt uppgift långt ifrån fullständiga. Och på
Kungl. biblioteket lära av huvudstadstidningarna endast Dagens
314
Löpsedlar
Nyheter, stockholms-Tidningen, Aftonbladet och Expressen avlämna sina löpsedelsserier, av landsortspressen mycket få organ.
Avsaknaden av Aftontidningen har för det här publicerade urvalet (för tiden före slutet av oktober, då »fältarbetet» påbörjades) betytt ett kännbart minus.
Det vore kanske mycket begärt, att våra storbibliotek skulle
belamra sina hårt anlitade lokaler och tjänstemän med ett så
skrymmande, besvärligt och föga hållbart material som hela den
svenska pressens affischer, men någon utväg till en rimlig lösning
av frågan borde kunna utfinnas, möjligen genom en överenskommelse om arbetsfördelning.
Att löpsedlarna förtjäna att »för framtiden bevaras» -så länge
papperet håller – därom böra väl såväl deras författare och ansvariga utgivare som deras kritiker vara ense. Redan de här återgivna proven vittna om deras värde som kulturhistoriskt material
– exempelvis för någon studie över »svensk smak och hyfsning
vid tjugonde århundradets mitt». Å ven fläckarna på kulturen höra
historien till.
315
Av f. d. arkivrådet HERMAN BRULIN
ÄVEN en kritiskt inriktad tidningsläsare skall inte inbilla sig,
att han är immun mot inverkan av den modernt uppställda pressens feta typer. Redan det nya påfundet att liva upp en artikel
genom att sätta så där vid pass vart femte stycke med »halvfet»
kan lätt locka honom att vid ett snabbt genomögnande- stundom
icke utan men för sammanhanget – hoppa över de mellanliggande.
Och framför allt, hur skeptiskt han än är inställd mot de konstfullt arrangerade r u b r i k e r n a med deras förenkling och förgrovning, är han i alla fall beroende av dem, inte minst vid den
dagliga glidflykten över morgonavisans numera likasom sönderbombade spalter.
Detta beträffande de tidningar man läser. Av och om dem, som
man inte läser, får man – intill den följande dagens »pressfront»,
eller hur denna nyttiga spalt kallas- sitt vetande enbart genom
deras l öp s e d l a r. Redan som kunskapsspridare och opinionsbildare äro dessa plakat alltså ej att bagatellisera. Icke alla gatuvandrare äro skeptiker, och den enkla regeln att aldrig fästa nå-
got avseende vid en sensationsrubrik, om den bara förekommer i
en kvällstidnings löpsedel, tillämpas säkerligen inte som den förtjänar.
Ordet s e n s a t i o n har redan fört över till huvudsynpunkten
för detta inlägg. Någon frågar kanske: varför just en kvällstidning i det sammanhangeU Den förklaring man hör – och den lå-
ter sannolik- är, att eftermiddagsbladen ej i samma grad som
sina morgonkolleger lägga an på prenumeranter utan leva på lösnummerförsäljning, och då gäller det ju att dagligen övertrumfa
konkurrenterna. I varje falllämna de gula och blekröda affischer,
som vid tretiden på dagen skänka sin färg åt väggar och kiosker
i huvudstaden, en antydan om, vad svenska pressen tror svenska
folket i gemen vilja läsa. Detta material ger alltså i sin tur indirekt en glimt både av det senares intressenivå och av den förras
ansvarskänsla.
Anser man, att denna ansvarskänsla aldrig kan vara nog stark,
311
Herman Brulin
finns det också goda skäl att intressera sig för dess brister, och
utan att underskatta de morgontidiga vita anslagens användbarhet som studieobjekt, äro de dock i detta avseende så avgjort underlägsna de färgade, att det kan vara nog att hålla sig till dessa.
Här skall alltså nu lämnas ett blomsterfång av löpsedelsrubriker
ur Aftonbladet (AB), Aftontidningen (AT) och Expressen (E),
utan undantag insamlade ur materialet från senare delen av 1948.
Av det förut sagda framgår, att vad som härmed åsyftas inte är
något genomsnitt, något slags medelproportional, utan fullt medvetet en kollektion av praktblommor. Tyvärr saknas där ändå
några särskilt granna exemplar, som man minns sig ha sett, men
som inte återupptäckts vid den nu gjorda lilla exkursionen.
Själva »editionen» kräver ännu ett par anmärkningar. Den omfattar sålunda bara ett urval ur ett urval av rubriker ur enstaka
löpsedlar. Såväl presentationen av det politiska stoffet som också
utbroderingen av fjolårets ohyggliga rad av allmänt kända olyckshändelser, mord, sedlighetsbrott o. s. v. har med få undantag utelämnats. Om man å andra sidan ibland inte längre kan anknyta
några minnen av fakta till de stort »uppslagna» rubrikerna, är
det förstås lite genant men kan på samma gång måhända öka
läsningens eventuella behag. Anordningen är kronologisk. Citaten
äro avsedda att vara ordagranna; skiljetecken ha emellertid måst
insättas och äro ej alltid fullt säkert grundade. Den ofta groteska
stilblandningen, vilken jämte den utstuderade grupperingen av
rader och ord ger löpsedeln som originalkonstverk dess speciella
förryckta fysionomi, markeras här bara med de enkla medlen kursiv, halvfet och halvfeta versaler – läsarens fantasi får utfylla
bilden.
Alltså:
E 7.7: Perstorpsdramat mot kulmen. Gråtande MOR KÄMPAR
för sin pojke. Endast gift håller mig uppe. Måste bäras ur rättssalen.
E 9.7: >>Det är mitt driftliv.>> UNG ingeniör tog mått. Skådespelerskor lurades att posera. Polisen stoppade >>skum reklamkampanj>>.
E 10.7: >>Han är sjuk … >> >>Han är frisk … >> Hustru angav MAKE.
Tvångsintogs två gånger. Läkaren svor. JK utreder.- Express-fotograf
besöker >>skönhets-plantagen>>.
E 13.7: Otrogen mors öde. Kärlek, utpressning, förfalskning. MORDHOT. Fantastisk kriminalaffär.
AB 30.8: Fiskmåsar höll LIKVAKA hos rik dansk-svenska. Arvingar
sökas i Sverige. – Gangster-flicka med vid fräck Söder-kupp. –
312
·~ ..•
Löpsedlar
Målare plundrad på öppen gata. – Skolpojkar i strömhopp över målarpytsar. Nya Ängbyläroverket tas i bruk.
AB 2.9: Nakna kvinnor i nunnekloster under Gamla stan.
AB 17.9: MORD-försök i natt mot naken kvinna. Fruktansvärd
misshandel efter spritorgie. Mordkommissionen jagar «:>känd niding på
Östermalm.
E 13.9: Häst vittnar själv i storprocess. Förlorar målet, vann
derbyt! – Kvinna gravid av piller? Polis anmäler.
E 15.9: Mera skumrask bakom annonser: nRaffigan underkläder krav
på städhjälp. – storskogspojken fick skor av Expressen.
E 16.9: Vem bultade på Dramaten1 Polisen svär sig fri.
E 17.9: Nattliga buslivet kulminerar: FLICKA lockbete vid hold up
i City. Misslyckad rånkupp kunde lätt blivit mord. – Sånglysten
kvinna klädde av sig. – Kalas slöt med vilt uppträde. – Sjukhusfärd
efter Klara-gräl.
E 19.9: Olycka eller drama. UNG KVINNA FÖLL från fjärde vå-
ningen. Fastnade i tredje!
E 25.9: l natt på Söder. BLODIGT passionsdrama. Kvinna slagen
med hammare och kniv. Våldsmannen jagas.
E 28.9: LyeTcan kommer till Söder: Gammal fattig KVINNA får
jättearv. – Kvinna funnen blodig vid brinnande hus.
E 5.10: Ingrid Bergman hälsar: nJag är trött och utled på allt
ståhejet. Vill vara i fred.>> Till Stockholm i kväll.
E 6.10 (nr 2): INGRID charmar alla. Morgonpigg filmdrottning
var på strålande humör. Stort bildreportage. (På löpsedeln bild med
underskrift: >>Hon älskar svensk kavring.>>)
E s. d. (nr 3): Ingrid Bergman CHARMAR alla! Hotellrummet ett
blomsterhav. Solskenspromenad. Stort bildreportage. (Bild med underskrift:
>>Aron – ät inte Stockholm vackert 1>>)
E 18.10: 4 FARLIGA missdådare jagas av stort polisdrev: Mördare
i Skåne. Rånare i Sala. Nakenman i Blekinge. Våldsman i Hudik.
Telefoto-reportage.
E 21.10: Flammande ögon fällde nakenman.
E 31.10: Är svensken >>sexuellt lat>>?
AT 31.10: Våldtog kvinnor genom hypnos.
AT 6.11: stockholmsfru levande lik genom falsk dödförklaring.
Kärlekssagan slöt med tvegifte.
AB 6.11: Erotiskt besviken tog 50,000 för firma i Stockholm.
AT 8.11: Skandal vid stort bröllop. Polisen ingrep, bruden grät.
AT 17.11: Kärlekskonfekt för 500 kr. kilot gjorde ung flicka gravid.
AT 27.11: Raffig ung dam blev 27-årings öde.
313
Herman Brulin
E 27.11: Ingen flicka före 30 år bara bra tycker präst.
AT 8.12: Finns det ingen som känner Gunn Wållgren? Är Victor
Sjöströms underbete säljbarare än Andere Eks adamsäpple 1
E 8.12: Tjuvar »stal» flickor från stockholmssjukhus. Fantastisk
enleveringskupp. 14-åring bytte kläder i portgång.
E 21.12: Ung flicka HÄNGDE i taxichaufförs hand. Kavaljer försökte sparka ned henne. Kärleksdrama på Västerbron i natt.
AT 21.12: Centralen fylls av svarta skinkor. Köttaffärerna förtvivlade.
AT 29.12: Ung stockholmsdam skulle FRIKÖPAS från obehaglig
man. Förälskad rival tog mutor, kom i fängelse. Besökes varje dag av
damen.
Den självkarakteristik av stilarten i fråga, som de citerade provstyckena ge, göra beskärmelser överflödiga. Bara en stillsam reflexion. Det heter ibland: ett folk har den press det förtjänar.
(Vilket ju också betyder: en tidning har den löpsedel den förtjä-
nar på.) Men det finns också en annan, mindre »hårdkokt» uppfattning av pressens uppgift: pressen är den tredje statsmakten,
den store folkupplysaren, opinionens vägledare! »Mannen på gatan» har stundom vid löpsedelsdags anledning att undra: hur gå
de båda synpunkterna ihop~
Vid sysslandet med detta ämne ha också ett par andra frågor
dykt upp. För det första: i vilket juridiskt förhållande står löpsedeln till tidningen1 Om t. ex. en person blir koncentrerat missfirmad i den förra, har han då samma rättsskydd, som om det
skett inuti tidningen~ Just i vår har den frågan i viss utsträckning besvarats. Pressens opinionsnämnd har i ett sådant fall, gällande en landsortstidning, lämnat artikeln utan erinran, men betecknat som olämpligt, att ett omdöme, lösryckt ur sitt sammanhang, under uppseendeväckande former placerats på löpsedeln. –
En underhandsförfrågan i justitiedepartementet, om löpsedlar ur
tryckfrihetssynpunkt äro att betrakta som likställda med tidningar, har också besvarats jakande.
.Synes alltså därutinnan ingen särskild anledning till anmärkning finnas, är förhållandet mindre tillfredsställande i en annan
punkt. Med löpsedlarnas bevarande för framtiden är ingalunda
väl beställt. De till justitiedepartementet ingående granskningsexemplaren äro enligt uppgift långt ifrån fullständiga. Och på
Kungl. biblioteket lära av huvudstadstidningarna endast Dagens
314
Löpsedlar
Nyheter, stockholms-Tidningen, Aftonbladet och Expressen avlämna sina löpsedelsserier, av landsortspressen mycket få organ.
Avsaknaden av Aftontidningen har för det här publicerade urvalet (för tiden före slutet av oktober, då »fältarbetet» påbörjades) betytt ett kännbart minus.
Det vore kanske mycket begärt, att våra storbibliotek skulle
belamra sina hårt anlitade lokaler och tjänstemän med ett så
skrymmande, besvärligt och föga hållbart material som hela den
svenska pressens affischer, men någon utväg till en rimlig lösning
av frågan borde kunna utfinnas, möjligen genom en överenskommelse om arbetsfördelning.
Att löpsedlarna förtjäna att »för framtiden bevaras» -så länge
papperet håller – därom böra väl såväl deras författare och ansvariga utgivare som deras kritiker vara ense. Redan de här återgivna proven vittna om deras värde som kulturhistoriskt material
– exempelvis för någon studie över »svensk smak och hyfsning
vid tjugonde århundradets mitt». Å ven fläckarna på kulturen höra
historien till.
315