Elak Röding om politikens Lill-Babs

Lotta Gröning
Sanning eller konka. Mona Sahlins politiska liv
Albert Bonniers förlag

Mona Sahlin kommer fram och hälsar. Vi ler inför fotograferna på Nordiska rådsmötet i Helsingfors. Hennes charm är inte att ta miste på och vi talar några minuter om något oväsentligt. Jag önskar henne lycka till, fast ganska tyst.

När hon valts till partiledare varnade jag i en artikel i Svenska Dagbladet hennes motståndare för att underskatta henne – hon kunde bli en nyskapande kraft, till skillnad från de bittra herrar som då uppfyllde riksdagen: Bodström, Nuder, Pagrotsky.

Det har väl gått sådär, hittills, efter att hon tagit fram stora hagelbössan mot Ohly och skjutit sig i foten. Ont!

När man läser Lotta Rödings förtalsbok ”Sanning eller konka” om Mona Sahlin framstår Sahlin som bättre än sitt rykte. Här finns all skit samlad för den som vill friska upp minnet av en ovanlig karriär i svensk politik; trots alla belackare blev ”kronprinsessan” drottning, möjligen i fel land.
Det framgår att damerna inte skulle välja varandra till vinnare i ”Expedition: Robinson”. Gröning liknar Sahlin vid politikens Lill-Babs, vilket är en förolämpning mot både Barbro Svensson och Mona Sahlin. Dessutom kan den senare sjunga.

Man anar i grunden en politisk motsättning som härstammar från EU-striden. Gröning kan inte förlåta Sahlin för att lojalt ha spelat med i Ja-laget och sålt ut partiets själ. Men det räcker inte för att läsningen ska intressera utanför kretsen av närmast sörjande.

Läs hellre: Christer Isakssons ”I väntan på Mona Sahlin” (Prisma) som sågas av Åsa Linderborg i AB och alltså måste vara bra.