M måste våga regera

I helgen samlas uppåt tvåtusen moderater i Göteborg för partiets så kallade Sverigemöte. Det är för första gången på länge ett möte i medvind, men partiet kan inte räkna med att den bär ända till valet om de inte vågar stå bakom sin egen politik, menar Hugo Selling.

Sverigemötet var tidigare känt som kommunala rikskonferensen. Till skillnad från partiets parti- och arbetsstämmor kommer inga program att antas eller partiledare att väljas – eller avsättas. Istället är tanken att utbilda grästoppar i partiets politik, och i synnerhet att sporra dem inför ett förmodat maktövertagande i höst.

Och visst känns det som att det våras för Moderaterna. Opinionssiffrorna har stabiliserats kring förra valresultat och partiledaren Ulf Kristersson toppar förtroendemätningarna. Stärkta från förra söndagens partiledardebatt där Stefan Löfven gjorde en klen insats. Troligtvis kommer Löfvens förvirrade svar om anställningsskydd på frågan om våldtäkter gå till historien som den sämsta insatsen från en sittande statsminister i en partiledardebatt.

Med detta går moderaterna med självförtroende in i valrörelsen. Men kommer det räcka för att genomföra partiets program? Det finns tyvärr befogade farhågor att Moderaterna egentligen inte vill regera alls.

Den mandatperiod vi lämnar bakom oss kan i bästa fall beskrivas som fyra förlorade år. Skatterna har höjts med över 60 miljarder kronor samtidigt som nödvändiga strukturreformer och satsningar på försvar och polis uteblivit. Utöver det har regeringen fått sätta agendan med utnämningspolitiken och dikterandet av villkor för utredningar.

Men nu har partiledaren Ulf Kristersson förkunnat att vi inte kommer att få “en mandatperiod till som den här.”

Gott så, men nästa vecka kommer riksdagen fatta beslut om att förmånsbeskatta privata sjukvårdsförsäkringar. En tredjedel av försäkringarna (i dag sammanlagt cirka 650 000) kommer att sägas upp och mellan 200 000 och 250 000 personer ska köa på vårdcentralen i de redan rekordlånga vårdköerna.

Alliansledarna har möjlighet att sänka förslaget eftersom att även Sverigedemokraterna är emot. Men allianspartierna kommer lägga ner sina röster – med hänvisning till en budgetöverenskommelse. Någon sådan finns inte. Regeringen kan inte siffersätta poster i budgetproppen på hösten och vänta till våren med att lägga förslag – det är ingen bunden av.

Även om Kristersson lovar att nästa mandatperiod inte kommer vara lik denna verkar partiledarna bestämda om att vi ända in i slutet ska kännetecknas av borgerlig passivitet.

Moderaterna måste våga regera. För Centerpartiet kan det ibland tyckas vara viktigare att sjunga med änglarna än att faktiskt påverka politiken för ett mer borgerligt samhälle. Detta är inte något som Moderaterna ska behöva förhålla sig till. Partiet måste gå till val på egen politik och hålla samtliga förhandlingsoptioner öppna – med det uttryckliga målet att ta makten och genomföra moderat politik.

Moderaternas politik blir inte mindre moderat oavsett om den går att genomföra med Centerpartiets eller Sverigdemokraternas – eller ens Vänsterpartiets – stöd. Ett partis främsta uppgift och skyldighet gentemot väljarna är att få igenom så mycket som möjligt av sin politik.

Verner von Heidenstam diktade att “Det är bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.”

Borgerligheten kommer att få ångra att man inte någon gång spände bågen de gångna fyra åren.

Det Moderata samlingspartiet hade en gång ett partiprogram vid namn “kan-vill-vågar”, vi behöver mer av den varan.

Moderaterna på Sverigemötet i Göteborg har många bra idéer om sänkt skatt, skärpta straff och stärkt försvar. Men vågar man inte regera kommer detta att stanna på just idéstadiet och Socialdemokraterna kan fortsätta föra Sverige ned på högskattesamhällets bana.

Hugo Selling är ordförande för Fria Moderata Studentförbundet