Magnus Berntsson: Idén om frihet genom handel är inte död

När Adam Smith skrev Nationernas Välstånd (1776) gjordes det mot en samtid som inte tog frihandeln för given. I stället dominerade merkantilismen det ekonomiska tänkandet, men med Smiths skarpa penna förändrades ekonomisk historia för gott. Det som få vet om är att redan elva år innan Smiths berömda verk kom till tryck hade den svensk-lutherska prästen Anders Chydenius lagt fram liknande argument i Den Nationella Winsten. Sverige är med andra ord ett frihandelns föregångsland.

Idag står den fria världshandeln återigen hotad av politisk protektionism och en lika illusorisk föreställning om nationalistisk handlingskraft. För att sätta ett land i centrum påstås det att andra länder måste straffas. Det må tilltala en alltmer polariserad publik i den politiska teatern, men verkligheten överträffar inte sällan dikten. Med Trumps hot om tullar riktade mot diverse länder och industrier står vi återigen inför merkantilismens intåg.

Merkantilismen definierades av systemets vilja att upprätthålla ett överskott i utrikeshandeln. Det blev därför väsentligt att främja exporten och minska importen. För att åstadkomma detta infördes diverse tullar och protektionism rådde. Det logiska felslutet i detta resonemang är att ett över- eller underskott inte i sig är gott eller ont. Handeln behandlas enligt detta system som ett nollsummespel när det i själva verket är en universell vinstaffär när frihandel tillåts.

Den engelske nationalekonomen David Ricardo presenterade ett enkelt exempel på tyg- och vintillverkning i England och Portugal som illustrerar poängen. Anta att det tar 100 timmar engelsk arbetskraft att tillverka tyg och 120 för att producera vin, men 90 timmar att tillverka tyg i Portugal och 80 timmar att producera vin. Om England tillverkar tyg och Portugal producerar vin kommer det att finnas mer tyg och mer vin totalt sett än om Portugal fortsätter att producera båda, även om det är mer effektivt i Portugal i absoluta termer. På så sätt ökas produktionen för samma mängd arbetskraft och det är det som är kärnan i att förbättra levnadsstandarden för alla. Detta kallas för ”komparativa fördelar” vilket – i detta exempel – ökar välståndet för både engelsmän och portugiser.

Det var denna insikt som en gång splittrade det brittiska konservativa Torypartiet när Sir Robert Peel ledde revolten mot spannmålstullarna som rådde mellan 1815–1846. Peel slog ihop sig med mer radikala krafter i parlamentet som hade den goda insikten att inse frihandelns fördelar. De protektionistiska krafterna inom Tory satte sig emot förslaget men förlorade omröstningen. I och med detta bildades det moderna Torypartiet och protektionism var inte längre en del av Torypolitiken.

Trots att Sverige var en tidig förkämpe för frihandeln övergick vi till frihandel först under andra hälften av 1800-talet. Järnindustrin var tidigare starkt reglerad och skyddad, men under 1860-talet avskaffades tullar genom att frihandelsavtal ingicks med europeiska grannar. Genom den öppna handeln kunde Sverige exportera sina resurser till den globala marknaden som eftertraktade vårt järn. Följden blev ökad export, en stimulerad ekonomisk tillväxt, industrialisering och bättre levnadsstandard. På detta välstånd kunde den senare svenska välfärden byggas. Industrialiseringen i storstäder som Stockholm och Göteborg tog fart och vi kunde specialisera oss där vi hade komparativa fördelar.

Sverige är fortfarande en liten men öppen ekonomi som är beroende av utrikeshandel. Kristdemokraterna är därför varma anhängare av frihandel. Det innebär att vi alltid kämpar för att tullar och andra handelshinder elimineras. Fri och rättvis konkurrens mellan företag baserade i olika världsdelar triggar den ”tävlan” mellan olika företag och produkter som skapar utveckling, innovation och billigare produkter. Det är viktigt med tanke på de svåra tider med kraftig inflation och reallönesänkningar konsumenter i Europa genomlidit, inte minst i Sverige. Det har ofta sagts på senare år att det har blivit för dyrt att vara svensk. Att värna frihandel och europeiskt samarbete är därför det mest patriotiska vi kan göra för att i oroliga tider stärka Sverige och svenska hushåll. 

Ett konkret exempel kan förtydliga resonemanget. AB Volvo är vårt i särklass största bolag. Nya tullar på bolaget som tillverkar lastbilar, bussar, anläggningsmaskiner med mera, skulle direkt påverka industrin negativt. Höjda tullar på komponenter från globala leverantörer ökar kostanden för produktion. Resultatet av höjda produktionskostnader blir höjt försäljningspris och därmed en minskad efterfrågan. Med sin globala närvaro kan AB Volvo sprida sina risker genom diversifierade leveranskedjor, men tullar lär skapa ökad osäkerhet och tvinga företaget till en anpassning som kan påverka bolagets – och Sveriges – långsiktiga lönsamhet.

Trumps hot om handelstullar kan dock föra med sig en positiv bieffekt. Hittills låter det på Trump som att tullarna är ett politiskt redskap snarare än ett principiellt ekonomiskt ställningstagande. EU har haft tullar mot USA som trädde i kraft som ett svar på USA:s tullar på stål och aluminium från 2018. EU har fortsatt tullar mot USA i form av 10 procent tullavgift mot import av USA:s bilar. Trumps hot kan i bästa fall föra med sig att alla tullar slopas, snarare än att skapa ett nytt handelskrig där tullar sätts och/eller höjs från alla håll.

EU skapades av Kristdemokrater som en reaktion på andra världskrigets fasansfulla grymheter. Europa var sedan århundraden tillbaka van vid att lösa konflikter genom dödligt våld. Den lika enkla som geniala idén bakom bildandet av EU var att skapa fred, frihet och välstånd genom samarbete och handel. Det är denna ursprungliga idé som Kristdemokraterna hyllar och vill bygga vidare på. Den visionen bygger på insikten från filosofen Frédéric Bastiat att två handlande länder sällan hamnar i väpnad konflikt. Undantag finns, men på det stora hela tenderar handelns fördelar att vinna över vapnens förstörande effekter.  

EU är därför som bäst när den skapar fred och välstånd. EU:s inre marknad är en fantastisk framgångssaga och värdet för svenska medborgare och företag av att ha tillgång till den beräknas till cirka 300 miljarder kr per år. Regelverk som harmoniserar lagstiftning mellan medlemsstater för ökad handel ska vi värna och utveckla. Vi har lärt oss att öppenhet, handel och rättvisa bygger tillit och långvariga relationer – och ökat välstånd. Att arbeta för ett mer näringslivsvänligt EU, präglat av ekonomisk frihet, är avgörande för ett rikare Sverige och en mer hoppfull framtid för kommande generationer.

Magnus Berntsson (KD) är riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson