Magnus Nilsson; Du nya gröna värld
1997
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
E
noav förhoppningarna
pa regermgens omställning av det svenska samhället till ekologisk uthållighet är
att detta skall generera nya arbetstillfållen: ”nya, gröna jobb”.
Dessa är antagligen en mer kreativ
variant av att ”dela på jobben” d v s
vi skall inte dela på de jobb som finns
genom att jobba kortare tid. Vi skall
istället skapa nya jobb genom att helt
enkelt arbeta mindre effektivt, genom att ersätta maskiner med manuellt arbete och genom att producera
energi med så stora inslag av mänsklig möda som möjligt.
”Sysselsättning” med andra ord.
Och inget ont i det. De reaktionära
och miljöforStörande foreställningarna om produktion, kapitalbildning,
och forädling är ju for länge sedan
MAGNUS NILSSON är konsult och
frilansskribent.
MA G NUS NILSSON:
Du nya g rona värld
utmönstrade ur debatten utom i de
djupaste motståndsfickorna bland
landets foretagsledare. Men de talar
ju bara i egen sak. Det vet statsminister Göran Persson (med tanke på den
forståelse Persson visar for näringslivets villkor, tror han nog att Percy
Barnevik och Anders Scharp skriver
debattartiklar av fruktan for att hamna på fattighuset).
Nervkittlande vision
Det finns ekologiska feberdrömmar
som nog kan frisera arbetslöshetssiffrorna lite från s a s ”andra hållet”.
Dagens Nyheters miljöreporter Gert
Svensson vill rädda miljön genom att
vi alla i framtiden skall köpa mat som
bara transporterats ”några mil”. Detta
är en nog så spännande vision for oss
i Stockholrn. För dem som bor i
Norrbotten är den extremt nervkittlande. Friska tag från Gert. Till och
kommuner är lite magstark.
Men kanske blir samhället också lite mer romantiskt. Sedan många år är
ju de flesta av de gamla fina yrkena
forsvunna. Sumprunkare, tunnbindare, kittelflickare, parmmätare och
gelbgjutare har gått i graven. Snart
finns bara tre yrken kvar: ”I åtgärder”, ”arbetslös byggjobbare” och ett
otal varianter av ”fyllidetsomfattaskonsult”. Det är på något sätt lite trå-
kigt att svara på systersonens fråga om
vad man har for yrke, med att ”din
pappa är ekonom. Han summerar
kolumner och räknar procent, och
jag jobbar med att tala om varfår det
är så bra att han gör det…”. Något sä-
ger en ju att drömmen om att bli
PR-konsult inte är lika inspirerande
som drömmen om att bli lokforare
eller brandman.
De nya gröna jobben, däremot,
kommer säkert att ha härliga, märgmed vi som kanske är lite misstänk- fulla och talande yrkesbeteckningar.
samrna mot regionalpolitik tycker att
en rent etiopisk-nordkoreansk lösning på problemet med skattesvaga
SVENSK TIDSKRIFT
Vi kan tänka oss t ex:
Energiskogvaktare, Pelletspressningsmaskinmaskinist, Torvtäkts- 43
fuktkontrollant, Vindkraftverksrotorbladsfejare, Askpilot (kan kompletteras med asksiktare och askfållare
om arbetsmarknadpolitiken kräver
detta), Sumpgaskompostkomposterare, Sopsorteringspolis, Avforingssorteringskontrollant, Värmepumppumpare (pumpar värmepump efter
skatteväxlingsrevolutionen), Massör
(producerar mekanisk massa med
hjälp av grov fil, också efter skatteväxlingsrevolutionen), Flisör (tillverkar flis med hjälp av liten kniv),
Rickshaw-dragare o s v.
Improduktiva jobb
De här skämtsamma yrkesbeteckningarna är inte så roliga som man
kan tro. I den mer allvarliga verkligheten kommer de gröna jobben ofta
att bli än mer improduktiva. Vi kommer t ex att ra en tusenhövdad skara
miljöbyråkrater – många finns redan.
Dels på myndigheternas sida. Där
statliga-, kommunala- och landstingsbudgetar kommer att belastas ytterligare på bekostnad av rättsväsende, vård, skola och omsorg. Redan
läggs stora resurser på det fullständigt
onödiga arbetet att ta bort det oskadliga och utmärkta materialet PVC
från sjukvården. Det kommer att ersättas med sämre, dyrare och till sina
verkningar okända material. Och
Agenda-21-arbetet slukar kommunala medel. I Stockholm kämpar kommunbyråkraterna for miljön genom
oerhört stiliga kampanjer. Bl a en af- 44
fisch med ett barn som säger ”Hej Wla masken”. Angelägen utgift tycker
alla vi som vet hur himla bra kommunens gamlingar och handikappade
har det.
Och dels på foretagens sida.
Arbetsmarknadslagstiftningen har
tvingat fram stora och i huvudsak
onödiga personaladministrationsavdelningar på företagen. Miljölagstiftningen håller i sin tur redan på att
skapa hela byråkrat- och konsultflockar i näringslivet. De är anforda
av miljöchefer som är lika nöjda med
miljöbyråkratin som personalcheferna är med LAS. Det finns redan högskoleutbildningar med det enda syftet
att tillfredsställa behovet av fler byrå-
krater. Nya, kostsamma järntrianglar
av miljöfolk på foretagen, myndigheter och högskolefolk, m a o.
Köpa röster
Så nog kommer ”gröna jobb” att
skapas och samhällets ”miljökostnader” att tas ut av skattebetalare och
konsumenter.
Men i vanlig ordning går inte resurserna till särskilt mycket miljöforbättrande verksamhet. Förutom att
några röster skall köpas från byggfackets medlemmar kommer byrå-
kratin att svälla lite till. Man kommer
inte har råd att kalka sjöarna, men
man kommer alltid har råd med ytterligare en lojal byråchef eller flummare från Det Naturliga Steget.
SVENSK TIDSKRIFT
Föra över
Detdrpengardethan~arom, au
”föra över” pengar till folk.
Det låter högst alldagligt och
praktiskt att helt enkelt ”föra
över” pengar till folk om folk be·
häver pengar. Sdrskilt om man tar
sig an ”döda pengar· ”dött kapi·
tal ” som dndå bara ligger och mö·
g/ar i företagen. På banken skiljer
man på överföring mellan egna
konton, och sådan överföring som
innebdr uttag från ett konto och
insdttning på ett annat. Men ndr
Johan Lönnroth, v, debatterade
vårbudgeten i riksdagen var förfo·
ganderdtten en detalj som gled ur
bilden på något sdtt. Hdr var en
nyttamaximerare som fått korn på
några gamla företagspengar som
han gdrna gav bort till bdttre behövande.
l rdttfdrdighetsbranschen ddr
Johan Lönnroth verkar vdljer man
då den mjuka och knappt mdrkbara teknikaliteten ”föra över”. Man
sdger inte ta, eller konfiskera eller dra in. För en socialist dr det
liksom redan fixat. Alla pengar dr
mer eller mindre statens dndå.
Teoretiskt tycker sig Johan Lönnroth ha mandat också över dnnu
inte infångade pengar. Behövs
det någon formalitet för att få ”fö-
ra över” vad man tycker vore rdtt
att disponera så ordnar man det.
Helena Riviere
noav förhoppningarna
pa regermgens omställning av det svenska samhället till ekologisk uthållighet är
att detta skall generera nya arbetstillfållen: ”nya, gröna jobb”.
Dessa är antagligen en mer kreativ
variant av att ”dela på jobben” d v s
vi skall inte dela på de jobb som finns
genom att jobba kortare tid. Vi skall
istället skapa nya jobb genom att helt
enkelt arbeta mindre effektivt, genom att ersätta maskiner med manuellt arbete och genom att producera
energi med så stora inslag av mänsklig möda som möjligt.
”Sysselsättning” med andra ord.
Och inget ont i det. De reaktionära
och miljöforStörande foreställningarna om produktion, kapitalbildning,
och forädling är ju for länge sedan
MAGNUS NILSSON är konsult och
frilansskribent.
MA G NUS NILSSON:
Du nya g rona värld
utmönstrade ur debatten utom i de
djupaste motståndsfickorna bland
landets foretagsledare. Men de talar
ju bara i egen sak. Det vet statsminister Göran Persson (med tanke på den
forståelse Persson visar for näringslivets villkor, tror han nog att Percy
Barnevik och Anders Scharp skriver
debattartiklar av fruktan for att hamna på fattighuset).
Nervkittlande vision
Det finns ekologiska feberdrömmar
som nog kan frisera arbetslöshetssiffrorna lite från s a s ”andra hållet”.
Dagens Nyheters miljöreporter Gert
Svensson vill rädda miljön genom att
vi alla i framtiden skall köpa mat som
bara transporterats ”några mil”. Detta
är en nog så spännande vision for oss
i Stockholrn. För dem som bor i
Norrbotten är den extremt nervkittlande. Friska tag från Gert. Till och
kommuner är lite magstark.
Men kanske blir samhället också lite mer romantiskt. Sedan många år är
ju de flesta av de gamla fina yrkena
forsvunna. Sumprunkare, tunnbindare, kittelflickare, parmmätare och
gelbgjutare har gått i graven. Snart
finns bara tre yrken kvar: ”I åtgärder”, ”arbetslös byggjobbare” och ett
otal varianter av ”fyllidetsomfattaskonsult”. Det är på något sätt lite trå-
kigt att svara på systersonens fråga om
vad man har for yrke, med att ”din
pappa är ekonom. Han summerar
kolumner och räknar procent, och
jag jobbar med att tala om varfår det
är så bra att han gör det…”. Något sä-
ger en ju att drömmen om att bli
PR-konsult inte är lika inspirerande
som drömmen om att bli lokforare
eller brandman.
De nya gröna jobben, däremot,
kommer säkert att ha härliga, märgmed vi som kanske är lite misstänk- fulla och talande yrkesbeteckningar.
samrna mot regionalpolitik tycker att
en rent etiopisk-nordkoreansk lösning på problemet med skattesvaga
SVENSK TIDSKRIFT
Vi kan tänka oss t ex:
Energiskogvaktare, Pelletspressningsmaskinmaskinist, Torvtäkts- 43
fuktkontrollant, Vindkraftverksrotorbladsfejare, Askpilot (kan kompletteras med asksiktare och askfållare
om arbetsmarknadpolitiken kräver
detta), Sumpgaskompostkomposterare, Sopsorteringspolis, Avforingssorteringskontrollant, Värmepumppumpare (pumpar värmepump efter
skatteväxlingsrevolutionen), Massör
(producerar mekanisk massa med
hjälp av grov fil, också efter skatteväxlingsrevolutionen), Flisör (tillverkar flis med hjälp av liten kniv),
Rickshaw-dragare o s v.
Improduktiva jobb
De här skämtsamma yrkesbeteckningarna är inte så roliga som man
kan tro. I den mer allvarliga verkligheten kommer de gröna jobben ofta
att bli än mer improduktiva. Vi kommer t ex att ra en tusenhövdad skara
miljöbyråkrater – många finns redan.
Dels på myndigheternas sida. Där
statliga-, kommunala- och landstingsbudgetar kommer att belastas ytterligare på bekostnad av rättsväsende, vård, skola och omsorg. Redan
läggs stora resurser på det fullständigt
onödiga arbetet att ta bort det oskadliga och utmärkta materialet PVC
från sjukvården. Det kommer att ersättas med sämre, dyrare och till sina
verkningar okända material. Och
Agenda-21-arbetet slukar kommunala medel. I Stockholm kämpar kommunbyråkraterna for miljön genom
oerhört stiliga kampanjer. Bl a en af- 44
fisch med ett barn som säger ”Hej Wla masken”. Angelägen utgift tycker
alla vi som vet hur himla bra kommunens gamlingar och handikappade
har det.
Och dels på foretagens sida.
Arbetsmarknadslagstiftningen har
tvingat fram stora och i huvudsak
onödiga personaladministrationsavdelningar på företagen. Miljölagstiftningen håller i sin tur redan på att
skapa hela byråkrat- och konsultflockar i näringslivet. De är anforda
av miljöchefer som är lika nöjda med
miljöbyråkratin som personalcheferna är med LAS. Det finns redan högskoleutbildningar med det enda syftet
att tillfredsställa behovet av fler byrå-
krater. Nya, kostsamma järntrianglar
av miljöfolk på foretagen, myndigheter och högskolefolk, m a o.
Köpa röster
Så nog kommer ”gröna jobb” att
skapas och samhällets ”miljökostnader” att tas ut av skattebetalare och
konsumenter.
Men i vanlig ordning går inte resurserna till särskilt mycket miljöforbättrande verksamhet. Förutom att
några röster skall köpas från byggfackets medlemmar kommer byrå-
kratin att svälla lite till. Man kommer
inte har råd att kalka sjöarna, men
man kommer alltid har råd med ytterligare en lojal byråchef eller flummare från Det Naturliga Steget.
SVENSK TIDSKRIFT
Föra över
Detdrpengardethan~arom, au
”föra över” pengar till folk.
Det låter högst alldagligt och
praktiskt att helt enkelt ”föra
över” pengar till folk om folk be·
häver pengar. Sdrskilt om man tar
sig an ”döda pengar· ”dött kapi·
tal ” som dndå bara ligger och mö·
g/ar i företagen. På banken skiljer
man på överföring mellan egna
konton, och sådan överföring som
innebdr uttag från ett konto och
insdttning på ett annat. Men ndr
Johan Lönnroth, v, debatterade
vårbudgeten i riksdagen var förfo·
ganderdtten en detalj som gled ur
bilden på något sdtt. Hdr var en
nyttamaximerare som fått korn på
några gamla företagspengar som
han gdrna gav bort till bdttre behövande.
l rdttfdrdighetsbranschen ddr
Johan Lönnroth verkar vdljer man
då den mjuka och knappt mdrkbara teknikaliteten ”föra över”. Man
sdger inte ta, eller konfiskera eller dra in. För en socialist dr det
liksom redan fixat. Alla pengar dr
mer eller mindre statens dndå.
Teoretiskt tycker sig Johan Lönnroth ha mandat också över dnnu
inte infångade pengar. Behövs
det någon formalitet för att få ”fö-
ra över” vad man tycker vore rdtt
att disponera så ordnar man det.
Helena Riviere