Magnus Nilsson; Man undrar hur det är


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TILL SIST
MAGNUS NILSSON:
MAN UNDRAR HUR DET ÄR
E
n söndag i april den nionde,
intervjuades framtidsforskaren Madeleine von Heland i
Svenska Dagbladet. Artikeln
är en av flera som handlar om det framtida informationssamhället. Frågeställningarna är ”Vilka budskap har forkörsrätt på informationssamhällets elektroniska motorvägar” och annat lika begå-
vat.
Förlorar betydelse
Marielouise Samuelsson ”intervjuar”
eller snarare ”samtalar”. En intervju i vilken journalisten inte vet något kallas ju
som bekant fcir ett ”samtal”.
von Heland spekulerar i att Riksdagen
i framtiden kommer att förlora sin betydelse, att den kommer att bli ungefår som
kungahuset; ”Något som vi bevarar och
respekterar men utan reell makt.”
Vem har makten?
Frågorna hopar sig blixtsnabbt infcir detta
oerhörda påstående. Vem har då makten
över grabbarna på Kl? Vem har makten
över Riksbanken? Över Björn Eriksson?
Ingen fråga .från Marielouise, inget svar
från Madeleine.
MAGNUS NILSSON ärforlagsredaktör på Timbo.
Ny sats. Vi flr veta att ett samtal med
Madeleine von Heland leder ”längs
tankevägar som flr datateknikens omtalade elektroniska motorvägar att framstå
som just gamla bensinmotorleder – bullriga och föråldrade”. Återigen villläsaren
gärna fl tankegången utvecklad: vad är
det som ”bullrar” ens i bildlig bemärkelse, vad är det som är föråldrat?
Återigen ingen fråga, inga svar.
Gammalmodig exportindustri
Ny sats. Vi flr veta att Madeleine talar
om exportindustrin som något utdöende,
garnmalmodigt och ointressant. Detta
väcker motreaktioner, ”Så starka att
människor inte ens säger emot, de värjer
sig, går därigrån”.
Marielouise beskriver en LO-ekonom
som hon sett i TV:
”Kroppsspråket . .. skriker HJÄLP när
Madeleine von Heland sitter bredvid och
dödforklarar iden om fortsatt tillväxt av
traditionell modell.”
Slutar vi konsumera?
I detta läge finns det anledning fcir vilken
som helst förnuftig läsare att oroa sig. Det
kan ju vara så att von Heland helt enkelt
har avvisat iden om den varuproducerade
exportindustrin som bas fcir framtidens
214 SvEN sK TIDsKRI FT
arbetstillfållen, en fullständigt rimlig gissning med gott stöd i etablerad ekonomisk vetenskap.
Men det kan ju också vara så att von
Heland verkligen tror att vi kommer att
sluta konsumera när vi fatt tillräckligt
med datorer och har interaktiv TV dygnet runt. Att hon tror att den exportindustri som ger henne hennes dator, rioja
till middag, japansk bil och italienska skor
(eller vad hon nu konsumerar) kommer
att blir onödig. I så fall har hon nog fullständigt fel.
Övergångsskede
Me~ detta framgår inte, eftersom Samuelsson inte ställer frågan.
Madeleine tror dock på EU som ide;
”Men det är naturligtvis i ett övergångsskede”. Tror ni Marielouise frågar om till
vad den Europeiska Unionen är ett övergångsskede? Nänä.
Därefter angriper Madeleine politikerna för att vara ett kollektiv som vänder sig till andra kollektiv. Tror ni att
Marielouise ställer frågan om vart de annars skulle vända? Till individerna en och
en?: ’Ja hej, det är Ulf Kristersson från
Riksdagen, forlåt att jag stör så sent på telefon menjag vill bara upplysa att vi i dag
stiftat en lag som gäller just dig Magnus
Nilsson 600615-0350. Hädanefter måste
du . ..” Nänä.
Rituell dans
Öresundsbron är ”. . . ett tydligt och
hopplöst exempel på industriell tröghet”.
Intressant fråga: Är dagens fårjor mera
framtidsinriktade eller skall dessa ersättas
med något annat, och i så fall vad? Fiberoptisk kabel? Hur tar vi då våra barn på
Tivoli?
Tror ni den eller en liknande fråga
ställdes?
Till sist säger von Heland att rituell
dans såsom kadrilj och menuett kanske
återkommer i ett nytt samhälle. Tillsammans med en mer andlig tillvaro:
”Människan är ju andlig – om det är
genetiskt eller vad det beror på – men
man kommer forstås att använda den
moderna informationsteknologin for att
understryka andligheten:”
Uteblivna forklaringar
Här har alltså en längre intervju som toppar Svenska Dagbladets kulturbilaga en
lördag, ägnats en kvinna som tror att
Riksdagen kommer att forlora sin makt,
anser att Internet är bullrigt och foråldrat,
exportindustrin är utdöende, gammalmodig och ointressant, EU är ett övergångsskede, Öresundsbron ett hopplöst
exempel på industriell tröghet och att vi
skall börja dansa meneutt igen, samt att
människan är andlig, fast möjligen är det
genetiskt ”eller vad det beror på utan att
intervjuaren en enda gång vill ha en forklaring av dessa fullständigt bisarra och
orimliga påståenden.
Harmonisera eller regera
Läsaren är helt hjälplös infor detta. Ett
fyrverkeri av fnoskigheter. Men inte en
enda kritisk och undrande fråga som antyder att Marielouise Samuelsson överSVENSK TIDSKRI FT 215
huvud taget har forsätt vad hon hört, eller att hon ens lyssnat. Några fclgor; ” . . .
men menar du verkligen att …” och ett
upprepat och utvecklat påstående skulle
ha klargjort for läsaren hur det forhöll sig.
von Heland kan ju ha uppfattningen
att den politiska makten som vi känner
den fcln efterkrigstiden är överspelad, att
Riksdagens uppgift blir att minska
transaktionskostnader i internationellt utbyte, att harmonisera i stället för att regera. Hon anser kanske att informationsteknologins roll som blixtsnabbt postverk
kommer att bli jämförelsevis kortlivad,
att arbetskraftsbehovet inte kommer att
öka inom den varuproducerande industrin och att EU genom ökande internationellt handelsutbyte blir som en cell
utan membran. Hon anser kanske bara
att Öresundsbron inte är det vettigaste vi
kan använda våra pengar till och att folkflertalet kommer att kultiveras andligen
den dag det inte är underkastat produktionens diktat och har hjälpmedel att
tänka med som tidigare var forbehllina
ett fatal. Sä kan det också vara.
Intellektuellt godtagbart
Men intervjun är så undermålig att vi
inte kan avgöra detta. En möjlig förklaring kunde vara att artikeln producerats
under mycket svär tidspress, i skuggan av
tekniska problem eller liknande. Men dc:.t
är inte särskilt troligt, inte på en kultursida.
Sä tyvärr är intervjun med Madeleine
von Heland av Marielouise Samuelsson
nog rep~esentativ for vad som anses vara
intellektuellt godtagbart på en större redaktion.
216 SvEN sK T IDsKR IFT