Margaretha af Ugglas; Om den nya oppositionen
1977
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
den nya..
oppositionen
som är både nöj- och sorgesam att betrakta.
Nöjsamt är det att se hur socialdemokratin
nu får kämpa under de hårdare villkor, som
under så många år varit de borgerliga partiernas lott. Socialdemokratin må sammankalla hur många presskonferenser som helst i
Riksdagshuset eller runt om i landet – och
Radio och TV ställer naturligtvis tjänstvilligt
upp – men Olof Palmes, Ingemund Bengtssons, Rune Johanssons och Ingvar Carlssons
ord väger ändå inte lika tungt och väcker inte samma intresse som vad statsråden Bohman , Mundebo, Åsling och Mogård har att
säga. Med hjälp av ett tiotal, erfarna avsuttna statssekreterare framlägger socialdemokraterna en ambitiös skuggbudget, och den
möts med ett förstrött intresse från journalisterna och en gäspning av den svenska allmänheten.
Sorgesamt är det däremot att socialdemokratin tycks ha län så litet av det tredje och
avgörande valnederlaget hösten l976. Full
fart framåt i gamla hjulspår tycks vara den
generalorder som utgått från Olof Palmes
kansli. LO-tidningen innehåller snart sagt
vatje vecka långa manande artiklar om
Meidnerfonderna. LO kommer i år att offra
ett par miljoner för att upplysa svenska folket om den ohyggliga privata maktkoncentrationen. Stålverk 80 byggs om vi kommer
tillbaka l 979, är en annan av socialdemokratins lyckade paroller. Varje svensk vet
därmed, att röstar han på Olof nästa gång så
har han förklarat sig beredd att avstå ett par
tusen kronor av sin lön till pyramidbygget i
norr.
I partimotionerna i riksdagen återkomme r de flesta av senare års socialistiska förlag. I en näringspolitisk motion kräver partiet hårda styrinstrument för skogs-, stål- och
dataindustrin. ”Samhället” måste ta ansvar
fii1 sysselsättning och utveckling i branscher
Sllm hotas av råvarubrist och strukturförändringar. Den s k planmässiga hushållningen
framhävs som lösningen på Sveriges ekonomi ka problem. I andra motioner föreslås en
tlängströja för detaljhandeln med hjälp av
bia kommunala varuförsörjningsplaner,
hårdare styrning av bostads- och markpolitiken (hyresvärdar skall bl a kunna åläggas att
ta emot vissa hyresgäster) samt en generalklausul mot skatteflykt. Socialdemokraterna
1alde således slutligen att lägga fram den redan i våras fårdigskrivna propositionen,
som då höll tillbaka av rädsla inför den opinion som väckts av Ingemar Bergman-affä-
ren och Pomperipossa, i form av en motion
till årets riksdag.
Ingenting lärt och ingenting glömt – den
satsen karakteriserar väl dagens socialdemokrati. Är förklaringen den att oviljan att erkänna valnederlaget liksom den i och för sig
först åeliga ambitionen att vilja betrakta innelarande valperiod som en parentes, omöjliggör varje form av konstruktivt nytänkande?
105
~jörn Fälldin – vad finns det då för anledning till självprövning?
Socialdemokraternas attityd, om än beklaglig med tanke på vitaliteten i den politiska debatten i vårt land, har naturligtvis det
goda med sig att den ytterligare stärker regeringens chanser inför nästa val. Hur skall ett
parti, som betraktar sig som ett regeringsparti trots att det befinner sig i opposition ,
kunna fungera som ett oppositionsparti bör
göra, det vill säga opponera med glöd och
gott humör och samtidigt komma med nya.
fräscha förslag som kan intressera väljarna?
Så länge socialdemokratin agerar som ett nyligen avsatt regeringsparti, som med tillkämpat lugn utför sina plikter som opposition , så
länge vinner den inga val.
Olof Palme har lyckats med att övertyga
de egna att nederlaget är en tillfällighet, resultatet av ett svek, en parentes, och därmed
säkrat sin egen ställning. De i höstas bittra
och skakade socialdemokraterna har i dag
återvunnit en hel del av sin självsäkerhet.
Det krävs ytterligare ett valnederlag för att
socialdemokratin skall få chansen att bli mer
än ett parti som sätter makten främst och
som sitt redskap härför ser införandet av soOm man är de legitima makthavarna och de cialismen.
berättigade företrädarna för löntagarna, Margarrt/w af Ugglas
och lurades i Jälva verket väljarna av Thor-
oppositionen
som är både nöj- och sorgesam att betrakta.
Nöjsamt är det att se hur socialdemokratin
nu får kämpa under de hårdare villkor, som
under så många år varit de borgerliga partiernas lott. Socialdemokratin må sammankalla hur många presskonferenser som helst i
Riksdagshuset eller runt om i landet – och
Radio och TV ställer naturligtvis tjänstvilligt
upp – men Olof Palmes, Ingemund Bengtssons, Rune Johanssons och Ingvar Carlssons
ord väger ändå inte lika tungt och väcker inte samma intresse som vad statsråden Bohman , Mundebo, Åsling och Mogård har att
säga. Med hjälp av ett tiotal, erfarna avsuttna statssekreterare framlägger socialdemokraterna en ambitiös skuggbudget, och den
möts med ett förstrött intresse från journalisterna och en gäspning av den svenska allmänheten.
Sorgesamt är det däremot att socialdemokratin tycks ha län så litet av det tredje och
avgörande valnederlaget hösten l976. Full
fart framåt i gamla hjulspår tycks vara den
generalorder som utgått från Olof Palmes
kansli. LO-tidningen innehåller snart sagt
vatje vecka långa manande artiklar om
Meidnerfonderna. LO kommer i år att offra
ett par miljoner för att upplysa svenska folket om den ohyggliga privata maktkoncentrationen. Stålverk 80 byggs om vi kommer
tillbaka l 979, är en annan av socialdemokratins lyckade paroller. Varje svensk vet
därmed, att röstar han på Olof nästa gång så
har han förklarat sig beredd att avstå ett par
tusen kronor av sin lön till pyramidbygget i
norr.
I partimotionerna i riksdagen återkomme r de flesta av senare års socialistiska förlag. I en näringspolitisk motion kräver partiet hårda styrinstrument för skogs-, stål- och
dataindustrin. ”Samhället” måste ta ansvar
fii1 sysselsättning och utveckling i branscher
Sllm hotas av råvarubrist och strukturförändringar. Den s k planmässiga hushållningen
framhävs som lösningen på Sveriges ekonomi ka problem. I andra motioner föreslås en
tlängströja för detaljhandeln med hjälp av
bia kommunala varuförsörjningsplaner,
hårdare styrning av bostads- och markpolitiken (hyresvärdar skall bl a kunna åläggas att
ta emot vissa hyresgäster) samt en generalklausul mot skatteflykt. Socialdemokraterna
1alde således slutligen att lägga fram den redan i våras fårdigskrivna propositionen,
som då höll tillbaka av rädsla inför den opinion som väckts av Ingemar Bergman-affä-
ren och Pomperipossa, i form av en motion
till årets riksdag.
Ingenting lärt och ingenting glömt – den
satsen karakteriserar väl dagens socialdemokrati. Är förklaringen den att oviljan att erkänna valnederlaget liksom den i och för sig
först åeliga ambitionen att vilja betrakta innelarande valperiod som en parentes, omöjliggör varje form av konstruktivt nytänkande?
105
~jörn Fälldin – vad finns det då för anledning till självprövning?
Socialdemokraternas attityd, om än beklaglig med tanke på vitaliteten i den politiska debatten i vårt land, har naturligtvis det
goda med sig att den ytterligare stärker regeringens chanser inför nästa val. Hur skall ett
parti, som betraktar sig som ett regeringsparti trots att det befinner sig i opposition ,
kunna fungera som ett oppositionsparti bör
göra, det vill säga opponera med glöd och
gott humör och samtidigt komma med nya.
fräscha förslag som kan intressera väljarna?
Så länge socialdemokratin agerar som ett nyligen avsatt regeringsparti, som med tillkämpat lugn utför sina plikter som opposition , så
länge vinner den inga val.
Olof Palme har lyckats med att övertyga
de egna att nederlaget är en tillfällighet, resultatet av ett svek, en parentes, och därmed
säkrat sin egen ställning. De i höstas bittra
och skakade socialdemokraterna har i dag
återvunnit en hel del av sin självsäkerhet.
Det krävs ytterligare ett valnederlag för att
socialdemokratin skall få chansen att bli mer
än ett parti som sätter makten främst och
som sitt redskap härför ser införandet av soOm man är de legitima makthavarna och de cialismen.
berättigade företrädarna för löntagarna, Margarrt/w af Ugglas
och lurades i Jälva verket väljarna av Thor-