Margit Gennser; Replik till Wolkoff
1992
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
MARGIT GENNSER:
Replik till Wolkoff
R
obert L Wolkoff spiller ord på
min artikelrubrik ”Otänkbara
tankar”. Rubriken var ironiskt
menad med udd riktad mot tendenser att
med ”moralism” tysta en allsidig debatt
om de problem den svenska flyktingpolitiken skapar. Min uppfattning är att bristen på öppenhet onödigt förstärkt motsättningar mellan svenskar och invandrare.
RW ochjag har olika uppfattningar på i
huvudsak följande områden.
l. Ska flyktingdebatten i första hand
avse högre moraliska frågor eller bör den
i högre rad inriktas på praktiska ting? Jag
företräder en ”Martha-uppfattning”. Det
är viktigt att jordnära problem behandlas
med förnuft. Språkundervisningen för
våra invandrare är en sådan praktisk frå-
ga. Kunskaper i svenska måste överordnas
undervisningen i hemspråk. Språket är
nämligen en absolut förutsättning för en
god anpassning. Språket fungerar som
kulturbärare och blir då också bryggan
mellan olika kulturer. Genom god kommunikation underlättas framväxten av
tolerans, och behovet av idealistiska predikningar, som ska uppfostra människor
till tolerans, minskar. Social ingenjörskonst är onödig, om man skapar förutsättningar för en nedifrån, successivt
framväxande samarbetsvilja.
2. Om rasismens utbredning i Sverige
skiljer sig RWs och min uppfattning. Vid
socialförsäkringsutskottets hearing i februari 1992 om rasism konstaterade historikern Helene Lööv, att de rasistiska organisationerna har ca 500 medlemmar i
Sverige, varav ca 50 är verkligt aktiva.
Helene Lööv betraktas som en av de kunnigaste bedömarna av svenska rasistiska
organisationer.
3. Invandring är för det mesta en tillgång inte en börda. Om detta är RW och
jag eniga. I Österrike publicerades nyligen
en undersökning om invandrares inverkan på ekonomisk tillväxt. Man fann positiva samband precis som man gjort i undersökningar i bland annat Sverige. Dock
fanns ett memento: En mycket stor invandring under kort tid, definierad som 3
procent, skapade betydande problem,
medan en invandring på en 1/2-1 procent av den redan bosatta befolkningen
tycktes skapa ideala och harmoniska förhållanden. De österrikiska rönen bör inte
hårdras, men undersökningen ger dock
vid handen att det vid en viss invandringsnivå uppkommer ”flaskhalsar” – som givetvis varierar beroende på en rad olika
förhållanden som konjunktur, invandrarnas kulturbakgrund etc – som kan skapa
anpassningsproblem och motsättningar,
som blir bestående under ganska lång tid.
Det var den här typen av erfarenheter,
som låg bakom mina diskussioner, om att
det i vissa fall fordras prioriteringar även
inom immigrationspolitiken.
Prioriteringar är alltid svåra att göra,
särskilt när det gäller existentiella frågor
för enskilda människor. Var gränserna
ska gå kan och bör diskuteras men att tro
att vi kan undvika att välja är att blunda
för de mörkare sidorna av verkligheten.
Replik till Wolkoff
R
obert L Wolkoff spiller ord på
min artikelrubrik ”Otänkbara
tankar”. Rubriken var ironiskt
menad med udd riktad mot tendenser att
med ”moralism” tysta en allsidig debatt
om de problem den svenska flyktingpolitiken skapar. Min uppfattning är att bristen på öppenhet onödigt förstärkt motsättningar mellan svenskar och invandrare.
RW ochjag har olika uppfattningar på i
huvudsak följande områden.
l. Ska flyktingdebatten i första hand
avse högre moraliska frågor eller bör den
i högre rad inriktas på praktiska ting? Jag
företräder en ”Martha-uppfattning”. Det
är viktigt att jordnära problem behandlas
med förnuft. Språkundervisningen för
våra invandrare är en sådan praktisk frå-
ga. Kunskaper i svenska måste överordnas
undervisningen i hemspråk. Språket är
nämligen en absolut förutsättning för en
god anpassning. Språket fungerar som
kulturbärare och blir då också bryggan
mellan olika kulturer. Genom god kommunikation underlättas framväxten av
tolerans, och behovet av idealistiska predikningar, som ska uppfostra människor
till tolerans, minskar. Social ingenjörskonst är onödig, om man skapar förutsättningar för en nedifrån, successivt
framväxande samarbetsvilja.
2. Om rasismens utbredning i Sverige
skiljer sig RWs och min uppfattning. Vid
socialförsäkringsutskottets hearing i februari 1992 om rasism konstaterade historikern Helene Lööv, att de rasistiska organisationerna har ca 500 medlemmar i
Sverige, varav ca 50 är verkligt aktiva.
Helene Lööv betraktas som en av de kunnigaste bedömarna av svenska rasistiska
organisationer.
3. Invandring är för det mesta en tillgång inte en börda. Om detta är RW och
jag eniga. I Österrike publicerades nyligen
en undersökning om invandrares inverkan på ekonomisk tillväxt. Man fann positiva samband precis som man gjort i undersökningar i bland annat Sverige. Dock
fanns ett memento: En mycket stor invandring under kort tid, definierad som 3
procent, skapade betydande problem,
medan en invandring på en 1/2-1 procent av den redan bosatta befolkningen
tycktes skapa ideala och harmoniska förhållanden. De österrikiska rönen bör inte
hårdras, men undersökningen ger dock
vid handen att det vid en viss invandringsnivå uppkommer ”flaskhalsar” – som givetvis varierar beroende på en rad olika
förhållanden som konjunktur, invandrarnas kulturbakgrund etc – som kan skapa
anpassningsproblem och motsättningar,
som blir bestående under ganska lång tid.
Det var den här typen av erfarenheter,
som låg bakom mina diskussioner, om att
det i vissa fall fordras prioriteringar även
inom immigrationspolitiken.
Prioriteringar är alltid svåra att göra,
särskilt när det gäller existentiella frågor
för enskilda människor. Var gränserna
ska gå kan och bör diskuteras men att tro
att vi kan undvika att välja är att blunda
för de mörkare sidorna av verkligheten.