Maria Stockhaus: Bromma flygplats är mer än en politisk trofé

Bromma flygplats diskuteras igen. Vart femte år kommer frågan om flygplatsens framtid upp för debatt. Varför är just denna fråga så infekterad och återkommande? Hur kan en slipad politiker som Tomas Eneroth sätta sig i dagens situation? Han kläms för närvarande mellan ett miljöparti som äter tårta på sociala media när regeringen kommunicerar beslutet om förtida nedläggning, och en riksdagsmajoritet som säger nej.

I dagarna har riksdagen tagit ett historiskt beslut. Vi kommer i praktiken att ta ifrån infrastrukturministern makten över Bromma. En ganska unik händelse som visar att provokationen mot den folkvalda riksdagens uppfattning gått för långt.

För att förstå Bromma-frågan måste man analysera miljöpartiet. Dessa firar i dagarna 40 år som parti. Miljöpartiet var från början och är fortsatt en brokig samling människor. Partiet uppstod utifrån en frustration över etablissemangets hantering av kärnkraftsfrågan. I rörelsen Nej till Kärnkraft, bestående av kommunister, centerpartister och vänsterliberaler, uppstod miljöpartiet. Onekligen en väldigt spretig ideologisk mylla.

Partiet saknar egentligen traditionella ideologiska rötter och hålls samman av en enda fråga – miljö. De sanningar som partiet en gång bildades utifrån – att kärnkraft, bilar, båtar och flygplan är dåligt och tåg och cyklar är bra – gäller fortsatt. Att 40 år har gått och utvecklingen i snabb takt håller på att göra alla färdslag fossilfria har partiet förtvivlat svårt att anamma.

Göran Persson beskriver i filmen ” Ordförande Persson” Miljöpartiet som ” omoget, opålitligt och fixerat vid pubertala politiska troféer”.  Det är en tuff retorik men vi kan efter sju år med en S/ MP regering konstatera att det ligger en del Perssons analys. Istället för att ställa om Sverige – rusta vägar, hamnar och flygplatser för el och vätgas samt säkerställa storskalig biodrivmedelsproduktion – har partiet lyckats förhandla till sig symboliska troféer. Förslag som har minimal påverkan på klimatet men som trofé visar att partiet fått genomslag.

Bromma flygplats är för Miljöpartiet den yttersta politiska trofén. Att lägga ner en citynära flygplats i Sveriges huvudstad signalerar framgång för alla som i flyget ser symbolen för allt som hotar vårt klimat. Detta ackompanjeras just nu av reklamfilmen på TV där den hyllade Veronica Maggio sjunger ” Vi håller oss på marken” och Gretas resa till FN i en segelbåt. Enkla bilder som appellerar till den radikala delen av den globala miljörörelsen.

Miljöpartiets problem är att bilden partiet förmedlar av flyget som miljöboven nummer ett i världen inte är sann. Biodrivmedel och moderna motorer innebär att utsläppen från flyget minskat de senaste decennierna med 30%. Utveckling går fort och det är fullt realistiskt att tro på ett fossilfritt inrikesflyg inom ett decennium. När ett paradigmskifte väl sker händer saker fort. Sverige fasade ut den fossila uppvärmningen av hus på ett decennium. Vi gick från analog TV och telefoni till digital användning på motsvarande tid. Nu står vi på tröskeln till samma utvecklingssprång när det gäller fossila drivmedel. I det läget kunde miljöpartiet gjort som de gröna i Tyskland och blivit elflyg- och elbilskramare. Istället hänger partiet fast vid sina gamla uppfattningar.

Ibland skulle jag önska att man kunde höra hur förhandlingarna går mellan S och Mp i regeringen.  Känslomässigt styrda Mp mot mer rationella S. Enligt DN så var Bromma trofén som Mp fick för att det galna projektet med höghastighetståg inte kommer att byggas klart inom ramen för näsa nationella plan för infrastruktur.  Att kohandla bort möjligheten för tillväxt och utveckling i många delar av landet är oansvarigt, Bromma behövs för att säkerställa tillgängligheten till Stockholm.   Mp vill stänga Bromma för att omöjliggöra en återstart av inrikesflyget utan att tänka på konsekvenserna för regioner utanför storstäderna. Att sen fira detta med tårtätning är respektlöst och oseriöst.

Den tekniska utvecklingen går i rasande fart. Enligt Transportstyrelsen kommer utsläppen från inrikesflyget ha minskat med 53% till 2027 (jämfört med 2019), de första elflygen i kommersiell drift kommer att vara uppe och flyga 2026.  Flyget ställer om men det verkar regeringen bortse ifrån.  Jag hoppas nu att vi med vårt nya initiativ i riksdagen en gång för alla säkerställer att Bromma blir kvar åtminstone till 2038. Vi måste börja i rätt ände, utveckla Arlanda innan vi diskuterar Brommas framtid.

Det är min genuina övertygelse att mina eventuella framtida barnbarn kommer betrakta fossilt drivna bilar som jag betraktar ånglok, pannrum och freondrivna hårspraytuber. Som något musealt som väcker minnen men som vi absolut inte vill ha tillbaka igen. Sverige och mänsklighetens bästa tid ligger alltjämt framför oss. Om vi gör rätt saker och tror på forskning och utveckling. Och undviker begränsande politiska troféer.

Maria Stockhaus är trafikpolitisk talesperson för Moderaterna