Mats Fält: 31 år senare

Jag kommer ihåg Carl Bildts första regeringsförklaring 1991. Vi var på väg till ett bröllop i Kalmar och lyssnade på varje rad. Sedan blev det shopping i Västervik och en hel del funderingar om vad vi hade lyssnat på. Det var den första borgerliga programförklaringen på nio år. Det var kortare mandatperioder då.

Det som dominerade intrycket var de många liberala reformerna – valfriheten skulle göra sitt intåg i omsorg, vård och skola. Frisk luft skulle blåsa in i det ganska fyrkantiga folkhemmet. Regeringen som stod bakom texten beskrevs ibland som den mest kompetenta någonsin. Den skulle sitta länge. Så blev det inte. Däremot ändrade dess politik på mycket i Sverige.

Veckans regeringsförklaring fick kritik för avsaknaden av ideologisk förankring och betoningen på problem med kriminalitet och integration. Det är sant att både bakgrundsmusiken och formuleringarna är annorlunda 31 år senare men många av kritikerna överdriver skillnaderna. Ulf Kristersson talade också om frihet och rätten att styra sitt eget liv. Nu är det dess värre naturligt att koppla friheten till hedersvåld, ungdomsrån, och skjutningar – utan trygghet devalveras friheten snabbt. Den måste försvaras på allvar.

Perspektivet är ofta avgörande för analysens utfall. En intressant parallell är Marcus Oscarssons genomgång av Tidöavtalet. Istället för att bara räkna samman alla förslag som SD någonsin kommit i närheten av att driva lät han Liberalernas program bli utgångspunkten. Efter noggrann läsning blev då slutsatsen att ungefär 57 av de tättskrivna sidorna kunde ha skrivits av det liberala partikansliet och passerat flera landsmöten utan större invändningar. Det var en tämligen korrekt analys, trots att den krockade fullständigt men den tolkning som dominerar medias rapportering. Där är poängen liberalernas förödmjukelse och Jimmies totala seger.

Det hade varit konstigt om inte Kristerssons regeringsförklaring hade haft en annan ton än den Bildt levererade för tre decennier sedan. För regeringen Bildts fyra borgerliga partier var inte snabbt växande våldsbrottslighet, maffialiknande kriminalitet och havererande integration de självklart dominerande frågor som de blivit idag. 1991 kunde de lägga krutet på andra saker. Det var inte heller konstigt att inte reformer av valfrihetssystem stod högt på dagordningen. Sverige var fortfarande en mycket sympatisk men dock udda kombination av DDR och USA. Ett land präglat av tröga monopol kombinerat med en total öppenhet för alla former av kultur som någon någonsin hittat på väster om Atlanten. Det var ett annat land i en annan värld.

Även vad gäller försvaret var läget helt annorlunda. Sovjetunionen var på väg in i historien och Berlinmuren hade nyligen rasat samman, i likhet med satellitstaterna i Central- och Österopa. Idag är en av regeringens mest centrala uppgifter att föra vårt land in i NATO och att i stor skala rusta upp försvaret. Ett stort krig pågår i vårt närområde, med risk för eskalering både geografiskt och genom användning av kärnvapen. Texter om krut och kanoner har en tendens att präglas mer av konservatism och positiv nationalism än av varken Hayeks eller Friedmans liberalism.

Vi blev inspirerade av att höra Bildt tala om framtidens möjligheter och kommande marknadsliberala reformer. Det öppnade ett nytt kapitel i vårt lands historia. För ovanlighetens skull blev det väldigt tydligt att politik är på riktigt. Det är inte bara ett spel eller en tävling om arvoden och fina tjänster i statens tjänst. Om man tar sin uppgift på allvar.

Ulf Kristerssons uppdrag är ett annat. Det handlar till stor del om att restaurera och återskapa den trygghet och den gemenskap som många saknar idag. Att skapa förutsättningar för att kunna bygga vidare på den marknadsliberala utveckling som skänkt oss så mycket gott. Det uppdraget står inte i konflikt med det budskap Bildt framförde 1991. Däremot är det viktigt att, liksom statsministern faktiskt flera gånger gjorde i sitt tal, påminna om de ideologiska kopplingarna till frihetens och framtidens idéer. Ideologi utan verktygslåda blir bara ord. Politiskt hantverk som inte präglas av den ideologiska grundvalen riskerar att leda vilse.

Hur det gick i Kalmar? Hon sa ja. I slottskyrkan.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun