Mats Fält: A GOP Holiday

Politiskt semestrande brukar mest associeras med tveksamma utflykter till Kuba, Albanien, Vietnam och andra platser som drabbats av marxismens välsignelser. Man kan dock ägna semestern åt politisk historia även i helt vanliga länder, som till exempel USA.

För oss som minns tiden då Republikanerna tillsammans med brittiska Tories var ledande i 1980-talets högerrenässans, kan det vara intressant att besöka platser som är kopplade till det som en gång var Lincolns partis historia. Antingen för att lära oss mer om ett parti som sakta reser sig igen efter alltför många års förvirring i Trumps skugga, eller som ett sista farväl till en rörelse som är på väg att slutgiltigt förlora sin själ.

Resan i GOPs fotspår borde börjat i Ripon i Wisconsin. Det var där partiet bildades 1854. Den platsen missade jag dock sommaren 2019. Jag började i stället min politiska resa i Tampico i norra Illinois. Där växte Ronald Reagan upp i en lägenhet ovanför en bank. Den bevaras av några lokala entusiaster men präglas påtagligt av avståndet till valsegern 1980. Mycket vatten har hunnit flyta under broarna sedan detta var ett av många prioriterat besöksmål. Samlingen av minnessaker är dock intressant för den som kan sin historia och kommer ihåg vilken betydelse Reagans karriär fick för både väst och USA, trots den ofta extremt överdrivna kritik som mötte denne både seriöse och sympatiske politiker. Den lokala guiden kan bidra med en och annan anekdot om livet i den lilla staden, som antagligen var ungefär lika sömnig då som nu.

Längre söderut i samma stat ligger Dixon. Det var där Reagan gick på college, arbetade extra som badvakt och ägnade sig åt idrottsjournalistik. Familjens hus i Dixon är i mycket gott skick och muséet har mer professionella guidade visningar, en trevlig film om historien och en välfylld butik. I Dixon är det lättare att känna igen Ronald Reagans tro på framtiden, optimism och djupt kända välvilja. Man lär sig bland annat att en klok mor var en viktig del av framgångssagan.

Jag fortsatte min politiska semester i Springfield i Illinois. Det var där Lincoln började sin politiska karriär, som whigledamot av delstatskongressen 1832-1842. I utställningen i kongressbyggnaden kan man följa hans karriär som advokat och politiker, inklusive de tre månaderna i milisen under ett av krigen mot indianerna.

I Springfield finns Lincolns mycket ståtliga grav på en kyrkogård en bit norr om centrum. Oavsett vilken åsikt man har om hans exakta roll i inbördeskriget så förmedlar graven och dess omgivningar tydligt respekt för presidentens gärning och betydelse.

I gamla stan i Springfield ligger parets lilla hus som fortfarande ser ut ungefär som på 1840-talet. Här arrangerade familjen Lincoln mottagningar för 350 personer, vilket framstår som helt osannolikt för de som idag besöker huset. Lincolns hem var ett viktigt nav i det politiska och sociala livet i delstatens huvudstad. Nätverkande är ingen ny uppfinning.

En annan detalj som förvånar är de blommiga tapeter som pryder rummen. De är fina var för sig men eftersom taken pryds av lika blommiga tapeter med helt andra mönster än väggarna blir intrycket mycket underligt. Lite sjösjuka borde gästerna ha blivit. På 1840-talet var dock en kombination av olika mönster i samma rum högsta mode. Familjens Lincolns hem följde noga trenderna i Washington DC och Europa.

Resan fortsatte till Kentucky, delstaten som bland annat gett världen ganska god kyckling, bourbon och två amerikanska presidenter. Lincoln själv föddes Hodgenville i februari 1809. Där finns ett litet fint museum och framför allt det blockhus i vilket lille Abraham en gång föddes. Åtta mil därifrån ligger Fairview. Där föddes sydstaternas förste och ende president Jefferson Davis i juni 1808. Hans museum är betydligt mindre och saknar blockhus. Däremot finns USAs näst högsta obelisk på området. Den högsta är Washington monument i Washington DC.

En ironisk poäng är att båda presidenternas blockhus under många år visades på utställningar i olika länder. På någon av transporterna blandades brädorna ihop. Detta innebär att den som beskådar Lincolns födelsehem i Hodgenville ser ett hus som delvis består av delar som en gång tillhört Jefferson Davis hus. En del experter hävdar dessutom att det alla brädorna har gemensamt är att de inte har något alls att göra med vare sig Davis eller Lincoln, de är nämligen inte tillräckligt gamla.

Längre österut i Kentucky ligger Lexington. Där har politikern Henry Clays hus rekonstruerats och fyllts med minnen från den berömde whigpolitikerns karriär. Clay var bland annat talman i representanthuset i mitten av 1800-talet men lyckades aldrig bli president. Han var länge Lincolns store politiske idol. Clay var hans ideal som både politiker och människa. Clay stod för protektionism, stora offentliga satsningar på infrastruktur och motstånd mot slaveriet. Det senare handlade mer om motstånd mot lönekonkurrens och rasism än tro på jämlikhet mellan olika folkgrupper. Henry Clay var bland annat känd för att, som ett uttryck för sitt stöd för inhemsk produktion, bära förfärligt fula kostymer. Alla andra som räknades i dåtidens Washington DC importerade naturligtvis sina kläder från London och Paris.

Som avslutning passar ett besök vid Lincoln memorial i Washington DC bra. Där tronar Lincoln i jätteformat i sin stol och kan följa utvecklingen i den stad där han ledde kriget mot sin granne från Kentucky, Jefferson Davis i Richmond, och mötte döden på Ford’s Theater i april 1865. Inte riktigt som en grekisk gud man ändå nästan. Det är inte givet att hedra demokratiskt valda politiker med tempel men det har fördelen att det blir svårt att glömma historien. Det gäller både Lincoln memorial och Reagans museum i Dixon.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun