Mats Fält: Amy räddar republiken

Ibland är det fascinerande att se hur radikalt och snabbt det kan svänga i politiken. Det som är populärt till vänster kan plötsligt bli tvärtom. Galjonsfigurer trampar skenbart snett och blir genast sina varmaste supporters största fiender.

Diskussionen om demokratin i USA är ofta alarmistisk och präglad av överdrifter. Både företrädare för Demokratiinstitutet i Göteborg och Svenska Dagbladets ledarsida har deklarerat att loppet redan är kört. Än så länge är det dock svårt att sakligt bedöma vad den nya administrationens politik kommer att innebära för det politiska systemet. Att ett stort antal domar, ytterst i högsta domstolen, kommer att spela en central roll är givet och inget unikt för Trumps andra mandatperiod. Så är det alltid även om dramatiken förstärkts av störtfloden av politiska initiativ och presidentens dagliga, inte alltid varken konsekventa eller genomtänkta, uttalanden. Även tidigare presidenter har utmanat konstitutionen och de har inte heller alltid varit så noga med att acceptera domstolarnas utslag. I princip har dock systemet fungerat och gjort det bättre än i de flesta andra länder.

Jag tror att det finns anledning att känna hopp, trots alla prognoser om att demokratin bara har några år kvar innan den avskaffas av fastighetsmagnaten från Manhattan. Högsta domstolen kommer att försvara konstitutionens grunder även om det leder till frustration och ännu fler verbala tirader från Vita Huset.

En av anledningarna till att det finns hopp stavas Amy Coney Barrett. Hon fick en plats i högsta domstolen 2020, det år då den konservativa halvan av församlingen fick majoritet med sex mot tre. Innan hon nominerades av Trump framstod hon länge som en av de kandidater den amerikanska högern drömde om att få ge en plats i domstolen. Alltför länge såg många det som omöjligt – att få hennes namn accepterat av senaten skulle aldrig fungera. Idén om en flexibel ”levande konstitution” var alltför etablerad och vänsterns förmåga att utmåla konservativa avvikare som reaktionära råskinn ett oöverstigligt hinder. Efter tålmodigt arbete under många år av inte minst Federalist Society, som hävdar att konstitutionen faktiskt står för något värdefullt och bestående, blev det trots allt möjligt att både nominera och välja en utomordentligt kompetent konservativ kvinna till högsta domstolen. En kvinna som dessutom var troende katolik och hade uppfostrat sex barn.

Amy Coney Barrett är en mycket tydlig symbol för att det är möjligt att förändra världen genom seriöst politiskt arbete. Federalist Society är en imponerande framgångssaga. William F Buckleys konservativa tidskrift National Review startades till en början 1955 för att ställa sig mitt i vägen och ropa ”Stopp!”. Federalist Society har lyckats förändra hela diskussionen om lagens och konstitutionens plats i dagens Amerika. De har förändrat både debatten och verkligheten, trots hårt motstånd från de krafter som bland annat vill använda juridiken som en genväg för att kunna köra över folkopinionen i centrala frågor.

Idag får plötsligt Amy Coney Barrett kritik från det som i Trumps USA slarvigt kallas ”höger”. En mer korrekt benämning skulle vara ” de som stöder presidenten”. Anledningen är att hon är konsekvent. Hon anser att även presidentens makt måste begränsas, i överensstämmelse med grundlagsfädernas konstitutionella principer. För henne är lagen på riktigt, inte en politisk fotboll som ska användas på det sätt som passar den som just nu sitter i Vita Huset eller tillfälliga politiska majoriteter i kongressen.

Den som vill veta mer om bakgrunden till protesterna mot Amy Coney Barretts agerande kan med fördel lyssna på ett av de senaste avsnitten av den populära, underhållande och mycket seriösa juridikpodden ”Advisory Opinion”, där Sarah Isgur och David French reder ut begreppen för sin publik.

Kritiken mot Amy Coney Barrett har tidvis varit både upprörd och ociviliserad. Alltför många varken förstår eller accepterar att hennes principer handlar om en djupt känd övertygelse och respekt för konstitutionen. Motståndarna kommer troligen att få demonstrera sitt missnöje väldigt många gånger när domstolens konservativa ledamöter tydligt markerar att makten ska utövas under lagarna. Ingen står över konstitutionen. Om dessa hinder ska undanröjas krävs tillägg till texten; det är helt avsiktligt mycket svårt och tidsödande att få sådana accepterade av delstaterna.

Trump kommer att få uppleva att högsta domstolen fullgör sin uppgift i det Amerikanska systemet. Han kommer att protestera och hans motståndare kommer inte heller att bli nöjda men så länge Amy Coney Barrett och hennes kollegor följer sitt samvete – och kommer ihåg att uppdragsgivaren är folket, inte den tillfällige hyresgästen på 1600 Pennsylvania Avenue – så lär demokratin överleva även den här mandatperioden.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun