Mats Fält: Bayersk tragedi

Tyskland efter förlusten i första världskriget var ett land präglat av utmattning, svält och osäkerhet. Missnöjet med rikets ledning var utbrett men också osäkerheten inför framtiden. Vilka nya krafter skulle ta över, hur radikala förändringar var möjliga – eller önskvärda – och när skulle freden till slut komma, var frågor som ständigt upprepades. De flesta var åskådare – andra gick med i beväpnade frikårer eller engagerade sig politiskt. Ännu var det månader kvar till förhandlingarna i Versailles och frederna som skulle skapa nya orättvisor och ett ännu värre krig. De allierades hungerblockad av Tyskland och Österrike, som stred mot folkrättens regler, fortsatte och skulle kräva minst 600 000 ytterligare offer.

Ett av de mest dramatiska exemplen på efterkrigstidens kaos var Bayern. Det sydliga kungariket avvecklades förvånansvärt snabbt. Kungahuset och många höga befattningshavare försvann inte i helikoptrar som i Saigon 1975 men bilarna som hastigt lämnade München var många. Det uppstod ett högst påtagligt tomrum som andra krafter såg som en möjlighet.

Under loppet av några dagar tar grupper längst ut på vänsterkanten makten i huset Wittelsbachs gamla huvudstad. De leds av Kurt Eisner, som tidigare mest utmärkt sig som kulturintresserad skribent och debattör. Den nya regimen kontrolleras inte av det tyska kommunisterna – det är andra mindre grupper som tillsammans hjälpligt lyckas få ihop en ny regering och bemanna departement och centrala myndigheter.

Det finns inget parlamentariskt stöd för den nya regimen. De grupper som ingår i den nya ytterkantskoalitionen har knappt fått några röster i tidigare val. Maktövertagandet är kaotiskt och många beslut baserade på slumpen mer än något annat. En kufisk finansministers försök att i praktiken avskaffa penningsystemet slutar i omedelbar katastrof. Den ansvarige kastas ut från sitt departement på ett sätt som har lika lite att göra med demokrati och lagar, som när han några dagar tidigare fick sitt ämbete. Exemplet tillhör de mer extrema men är inte unikt. Kurt Eisners dröm om ett nytt sätt att leva präglas av kaos, osäkerhet och rädsla. Många lämnar München.

Volker Weidermanns ”München 1918 – När författare och drömmare tog makten” (Lind &Co, 2020) är en fängslande redogörelse för det kaos – med inslag av både cirkusföreställning och återkommande övergrepp – som präglade månaderna efter krigsslutet i München och Bayern. Skillnaden mellan läget i huvudstaden och övriga landsdelar var uppenbara. Stödet för extremisternas maktövertagande var svagt även i München men där fanns det åtminstone grupper som tidvis agerade i den nya regimens intresse. I huvuddelen av Bayern var inställningen till det nya republikanska styret kritisk eller direkt fientlig. Den aggressiva attityden mot kyrkan förbättrade inte relationerna. Redan då var bayerska bönders stöd för socialism och planekonomi begränsat.

Kurt Eisners regim kollapsade efter en tid och till skillnad från andra politiker i samma bransch tänkte han faktiskt avgå men mördades i samband med styrets sammanbrott. En tidig död har ofta en positiv effekt när personers porträtt ska tecknas. Så även i fallet Eisner. Avgången och mordet har, liksom det till en början fredliga maktövertagandet, bidragit till bilden av en sympatisk man som ville väl men inte klarade av den bistra verkligheten som omgav honom. Riktigt så var det inte. Eisner var inte hänsynslös på samma sätt som Lenin, Trotsky och Stalin men samtidigt ingen demokrat. När stödet uteblev var han inte alls främmande för att tvinga medborgarna att gå hans väg. Teater och litteratur skulle enligt den store humanisten användas för att uppfostra folket – Eisner skulle inte ha haft några problem med den form av propaganda som senare användes i DDR.

Weidermann citerar lite för mycket litterär text, vilket på ett tidvis konstigt sätt bryter flödet i berättelsen, och låter sina sympatier för de företrädare för ytterkantsvänstern som har roller i det bayerska dramat få alltför stort utrymme. Den första bayerska revolutionen var inte lika våldsam som systerkupperna i Budapest och St. Petersburg. För de medborgare som drabbades av de ideologiskt vilsegångna vildhjärnornas insatser var händelserna trots det ett akut hot mot både säkerhet och försörjning. De skapade kaos och försökte utan något demokratiskt mandat tvinga på Bayern ett nytt och oprövat samhällssystem. Det är inte bara förlegade borgerliga fördomar och kyrkans inflytande som förklarar varför experimentet Bayern imploderade som en illa hanterad sufflé.

Det är många kulturarbetare som passerar revy i ”München 1918”. En av dessa är Thomas Mann. Han framstår som en ideologisk vindflöjel – ena dagen sjunger han den historiska nationens lov, andra dagar gäller den framtida socialismen blommande landskap. Det är lite svårt att kombinera denna totala vilsenhet med den senare rollen som kulturikon och det bättre Tysklands samvete. Samtidigt säger berättelsen en hel del både om intellektuellas roll i historien och om läget 1918. Det var många nya tankar i luften, det gamla systemet hade förlorat ett vidrigt krig och socialismens katastrofala konsekvenser var ännu inte uppenbara ens för de som ville lyssna på rapporterna från Ryssland. Det var inte så konstigt att många famlade efter något nytt och bättre.

Författaren Ernst Toller är en annan kulturman som bör vara tacksam för Weidermanns okritiska behandling. Toller försöker medla mellan de stridande viljorna efter att Eisners regim ersatts av en betydligt bättre organiserad regering dominerad av kommunisterna. Trots att han är pacifist får han rollen som militär ledare för kampen mot den borgerliga kontrarevolutionen. Historien är dråplig och hans första medlingsförsök rimliga, men att framställa Toller som en hjälte när han försöker försvara den kommunistiska diktaturen mot en motståndare som har ett överväldigande folkligt stöd är att gå för långt. Weidermann bör nog inte försöka skriva någon bok om Venezuela.

Trots den ibland alltför okritiska inställningen till diktaturens hantlangare, förblir ”München 1918” en spännande skildring av en förvirrad tid. Den är bra läsning för de som ibland tycker att läget i vår del av världen, redan före kriget i Ukraina, var förvirrat och svårt att förstå sig på.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun