Mats Fält: Buffeln från Borlänge

Ibland undrar man hur intelligenta människor resonerar. När försvarsminister Peter Hultqvist deltar i debatter agerar han allt som oftast som den där jobbiga killen på skolgården som man helst undviker. Hultqvist avbryter, pratar på trots att samtalsledaren bett honom hejda sig och angriper inte sällan motståndarnas ärliga avsikter och kompetens snarare än att argumentera om den fråga diskussionen faktiskt gäller. Försvarsministern vet vad han pratar om – övriga debattörer påstås vara okunniga och får finns sig i att ständigt bli avbrutna. Att Hultqvist ofta ger intryck av att både vara stressad och obekväm är ingen ursäkt.

Går det här hem i stugorna? Det borde det inte göra. En annan fråga är om det påverkar agerandet att debatterna ofta äger rum i statstelevisionen? Räknar försvarsministern med att journalister som ytterst är beroende av hans egen regerings välvilja, inte vågar protestera när debattreglerna konsekvent körs över av en av deltagarna? Ibland har den bufflige ministern fått väldigt mycket plats tack vare sitt agerande, andra gånger har även SVTs representanter försökt upprätthålla ordningen på ett fullt rimligt sätt. Debatten i söndagens Agenda hamnar väl någonstans mitt emellan. Oavsett vilket borde det inte vara acceptabelt att en av våra ledande politiker agerar på det här sättet. Allra minst som det Hultqvist ofta debatterar är oerhört centrala frågor för vårt lands framtid i en osäker tid. Då passar det ovanligt dåligt att ständigt använda klumpiga och osympatiska övertramp som en del av debattekniken. Om alla agerade på samma sätt skulle debatterna spåra ur fullständigt. Det är tur för både Sverige och Dalarna att det bara finns en Peter Hultqvist.

En del av förklaringen till ministerns underliga agerande finns kanske i historien. Hultqvist har varit kung i Borlänge, en stad som länge totalt dominerats av Socialdemokraterna. En stad där andra partier länge helt saknade varje möjlighet att på allvar ifrågasätta Hultqvists partikamraters agerande. Det var inte en miljö som främjade varken respekt för motståndare eller intresse för dialog. Hultqvist agerade ofta aggressivt och nedlåtande, även i lokala debatter om kommunala projekt och stadens ekonomi. Det fanns mycket att kritisera men maktförhållandena satte förstås sin prägel på diskussionen. En opposition som vet att deras inlägg inte räknas på riktigt, agerar så klart annorlunda. Det var ingen större idé att lägga alltför mycket krut på samtalet med kommunens ”starke man” – det var bättre att lägga tiden på att kommunicera direkt med medborgarna i ”Dalarnas Chicago”.

I det senaste valet fick Socialdemokraterna bara 33 procent av rösterna lokalt och styr nu Borlänge i allians med L, C, MP och ett lokalt parti. Partimaskinen går på tomgång – det är definitivt andra tider nu. Om det inte hade varit för mittenpartiernas kategoriska avvisande av allt samröre med SD, så hade det blivit skifte på riktigt. Hultqvist har förlorat posten som ordförande i arbetarkommunen och regionen styrs sedan valet 2018 av de borgerliga, för första gången sedan 1926.

Det trevliga köpcentret Kupolen utanför Borlänge har blivit dödsstöten för stadens centrum, ungefär på samma sätt som IKEAs etablering lagt en död hand över den gamla stadskärnan i ministerns trätobroder Hans Wallmarks födelsestad Haparanda. Så var det inte tänkt att bli. Ett mycket ambitiöst och dyrt vänortssamarbete med den kinesiska storstaden Wuhan avvecklades för några år sedan på moderat initiativ. Inga jobb skapades men förutsättningarna för kinesiskt industrispionage var under några decennier utmärkta.

Borlänge har misslyckats fullständigt med integrationen, vilket senast Uppdrag Granskning påminde om i sina rapporter om Tjärna Ängar, landets nordligaste utanförskapsområde. Där vet ingen hur många som bor, bidragsfusket i det lokala föreningslivet är utbrett och arbetslösheten är lika hög som brottsligheten. Kopplingen mellan partiets vilja att få röster i invandrargrupperna och oförmågan att lösa problemen är uppenbar.

Många borgerliga väljare uppskattar Hultqvists, i sina bästa stunder, tydliga budskap och positiva attityd till försvaret. Kontrasten till alliansregeringens avvecklingsprojekt är uppenbar. Samtidigt är också kontrasten till ministerns tidigare insatser för att lägga ned det nu nyuppståndna Dalregementet, aggressiva kritik mot Israel och vapenfria värnplikt tydlig. Hultqvist har inte varit någon pålitlig försvarets vän när det blåst kallt från fel håll.

Kanske är partiets successiva väg neråt på det sluttande planet hemma i Borlänge en förklaring till det så ofta dåliga humöret? Det är inte så roligt när livsverket visar sig vara ett korthus och invånarnas stöd ersätts av missnöje och kritik. Det är bara att beklaga att resultatet blir en debatt om försvaret som ofta präglas mer av ministerns regelbrott än av seriös dialog. En försvarsminister som verkligen tog sitt ansvar borde agera annorlunda.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun