Mats Fält: DDR-Sveriges sista strid

Wien är ingen konstig stad. Den ligger i ett land som mycket påminner om vårt eget. Skatterna är höga och regleringarna otaliga. Många uppskattar landet och dess historia – de flesta älskar att bo i Wien. Detta trots ekonomiska problem och en integration som inte heller där fungerar som den borde.

I början av oktober kunde man i Wien läsa en annons från livsmedelskedjan ”Spar” i den snabblästa gratistidningen ”Heute”. Det finns fortfarande flera gratistidningar som ges ut på papper i Wien. De är lite gammaldags i Österrike.

Av annonsen framgår att det denna vecka är extrapris på Ballantine’s Finest Scotch Whisky, Porta Leone Prosecco Spumante Rose DOC, vinet Haus Marienberg Grande Cuvée Burgenland, Pilsner Urquell och Wieselburger Gold. Det verkar vara helt normalt med extrapris på alkohol i Wien. Utan ransonering och monopol. Trots detta verkar både staden och landet fungera. Ganska bra dessutom.

I Sverige förekommer förvisso reklam för alkohol numera ofta i media men alltid ackompanjerat av pinsamt stora varningar för alkoholens faror. Att annonserna över huvud taget finns är ett noterbart tidens tecken. Vem hade väntat sig denna nyliberala nyordning under DDR-Sveriges glansdagar? Monopolet och förmynderiet i övrigt finns dock kvar. Liksom Systembolagets ständiga reklamkampanjer, som överdriver den egna verksamhetens fördelar och försöker ge normalt tänkande liberala medborgare dåligt samvete för att vi inte ansluter oss till hyllningskören.

Svenska Dagbladets helgbilaga Perfect Guide innehåller ofta något intressant, trots att undertecknads intresse för mode och vinprovning är begränsat. Det gäller även chefredaktören Hugo Rehnbergs inledande krönikor, till skillnad från många andra texter på motsvarande plats. Rehnberg tipsar allt som oftast om något vin som bör köpas hem till nästa romantiska middag. Det speciella med Sverige är att Rehnberg kan förse oss även med exakt pris och nummer i Systembolagets katalog. I folkhemmet kan man ju bara köpa produkterna på ett enda ställe – extrapris förekommer mig veterligt bara ibland på nätet. Katalogen är en av rikets mest lästa skrifter.

I DDR och Sovjetunionen använde man med förkärlek siffror hellre än namn när man skulle identifiera skolor och förskolor. I Sverige drabbas vin fortfararande nästan av samma bittra öde. I slutet av augusti var det nummer 76590 som Rehnberg tyckte vi borde hälla upp i glasen. Säkert ett utmärkt val.

Det är inte sällan närmast pinsamt att följa diskussionen om alkoholens plats i vårt samhälle. Fortfarande förvägras många av de som tillbringar sina sista år på äldreboenden att ta ett glas vin till maten. Här pratar vi inte om något obligatorium utan om ett möjligt alternativ för de vuxna människor som byggt landet. Här går vi långt över rimlighetens gräns. Förmynderiet tillåts trumfa respekten för den enskildes fria vilja.

Den borgerliga regeringens vånda inför införandet av någon form av gårdsförsäljning kvalar utan problem in i samma deprimerande kategori av exempel. Det har tagit evigheter att komma till skott. När förslaget väl är färdigt utesluts de bryggerier som lyckats med sina affärer på grund av sin storlek, alla besökare tvingas gå en kurs och samtliga måste betala en avgift. Vi kommer även att informeras om att alkohol är dåligt. Var det verkligen så svårt?

Jag förstår att monopolkramarna är rädda för att undergräva Systembolagets ställning. Det borde vara svårt att försvara ett monopol vars hälsoeffekter är tveksamma. Ett monopol som regelmässigt drabbas av skandaler och ständigt lägger stora resurser på att försvara sin egen ställning. Ett monopol som är en haltande dinosaurie från en tid som borde vara ett avslutat kapitel. Även svenskar skulle faktiskt klara av att ha ett normalt förhållande till alkohol.

Jag kommer ihåg när vår entusiastiske Europaminister Ulf Dinkelspiel, vars familj härstammar från just Österrike, kom hem från EU-förhandlingarna i Bryssel och jublande förklarade att monopolet var räddat. Dess värre visade det sig vara ett besked som vi kunnat lita på. Vi var många som frustrerat knöt näven i fickan när detta framställdes som en seger i stället för den missade möjlighet det borde varit.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun