Mats Fält: DDRs diskreta charm

Historikern Katja Hoyers bok ”DDR bortom muren – Östtyskland 1949-90” (Lind & Co, 2023) är en bra bok. Det är en tegelsten som verkligen ger läsaren hela historien – inte bara muren, propagandan, idrottsundret och Stasi. Nästan.

Hoyer har fått kritik för att hon målat en alltför positiv bild av den kommunistiska diktaturen mitt i Europa. Jag håller bara delvis med. Hoyer ursäktar inte diktaturen men hon låter bli att ge tillräcklig plats åt den mörka baksidan. Vi får läsa alltför lite om förtrycket, morden, stödet till terrorgrupper och kidnappningen av barn till oliktänkande. Det var några resor värre än vad som framgår av boken. Den Margot Honecker som 1986 besökte folkhemmet i Tyresö och berömde vår kollektiva barnomsorg hade många familjers krossade lycka på sitt samvete.

Man behöver inte ducka för det riktigt svåra för att ändå kunna respektera de människors historia som råkade leva en stor del av sina liv inom diktaturens murar. De levde i huvudsak vanliga liv och de flesta hade inte några mer dramatiska erfarenheter av förtrycket men det fanns hela tiden där.

Det pinsamma förakt som en del i Västtyskland gav uttryck för i relationen till sina olycksbröder – andra klassens tyskar, enligt somliga – var ansträngande att uppleva. Själv såg jag det mest tydligt på ett växlingskontor i Sofia. Man led med de drabbade och ville säga upp den västliga gemenskapen med dumskallarna från Hamburg och Bremen.

Det fanns värme och glädje i DDR. Det fanns en positiv sida av den lugnare arbetstakten och möjligheten att prioritera familjelivet lite mer än i det konkurrensinriktade väst. Inom ramen för vad staten tillät. Jag har flera minnen av hur främlingar togs emot med stor hjärtlighet och välkomnades till prydliga hem efter någon timmas konversation. De hade tid och uppskattade kontakten med oss från den andra sidan – den värld som var stängd för alla utom några få utvalda. Dessutom hade de en mycket vacker nationalsång, med en förbjuden text som handlade om tysk enighet.

Priset för den totalreglerade ekonomin och den lugnare arbetstakten var förstås en betydligt lägre levnadsstandard än i väst. Hoyer skildrar ingående hur systemet var uppbyggt, ständigt reformerades och varför det aldrig riktigt fungerade. Milton Friedman hävdade att allting fungerar åtminstone ett tag för svenskar. Planekonomin fungerade aldrig mer än delvis – inte ens för tyskar. De var bäst i den östeuropeiska hjälpklassen men ändå hopplöst efter de demokratiska marknadsekonomierna.

Hoyer kan verkligen sitt ämne. Född i Östberlin ger hon en detaljerad och spännande bild av systemets inneboende motsättningar, reformarbetets balansgång mellan att tillämpa det som faktiskt fungerar och att alltför uppenbart erkänna socialismens bankrutt. Politiskt var det farligt att gå för långt – ekonomiskt var det med tiden alltmer förödande att inte gå längre. Till slut blev saarländaren Honeckers arbetar- och bondestat ett korthus helt beroende av lån från väst. Kontakterna med Franz-Josef Strauss Bayern är en av många pikanta detaljer. München hjälpte till med att arrangera nödlån till kamraterna i Östberlin. Det var till och med nära att DDRs ledare kommit på det ökända högerspökets begravning några år före murens fall. Där satte dock kollegorna i politbyrån ned foten.

Historien om det ständigt pågående reformarbetet har en parallell i balansgången mellan öst och väst. Regimen hade aldrig några ambitioner att avveckla diktaturen men ibland närmade man sig faktiskt diskret förbundsrepubliken på ett sätt som fick de verkliga makthavarna i Moskva att reagera. Berättelsen påminner lite om Rumäniens försök att agera oberoende inom utrikespolitiken. I Östberlin var det mer på allvar eftersom det trots allt fanns 60 miljoner landsmän på andra sidan muren.

Läs gärna ”DDR bakom muren” men läs inte bara den. Res också till det som en gång var den inte gladaste – det var Ungern – men den bäst fungerande baracken i öst. Det har för det mesta blivit riktigt bra. Den tidvis bristfälliga servicenivån har sin historiska förklaring men det fixar sig nog också med tiden.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun