Mats Fält: Det blir bara värre
De senaste rapporterna från den interna frontlinjen i gängvåldets folkhem, berättar alltmer om våld mot släktingar och vänner. Tidigare undvek man för det mesta att ge sig på oskyldiga med kopplingar till gängkriminella – så är det inte längre. Läget börjar påminna om det i länder där det länge varit en självklarhet att hämnas på medlemmar i släkter och klaner, trots att de drabbade personerna varken varit inblandade eller ibland inte alls är kriminella. Mats Skogkär skrev nyligen om utvecklingen i Bulletin. En konsekvens är att även det som i andra kulturer ibland kallas Jalwa kommit till Sverige – fenomenet att stora grupper människor flyttar inom eller utom landet för att undvika hämndaktioner.
I Evin Cetins och Jens Liljestrands bok ”Mitt ibland oss” (Mondial, 2022) finns det mesta av gängkrigets vardag med – dock ej det senaste steget i upptrappningen av våldet som jag berört ovan. Cetin har en karriär som socialdemokratisk politiker och politisk tjänsteman bakom sig. Hon var länge mest känd för att försöka komma in i Europaparlamentet med hjälp av reklam på pizzakartonger. Det gick bra men hon nådde inte ända fram till maktens grytor i den belgiska huvudstaden. Istället blev det senare ett antal år som advokat, engagerad i ett stort antal rättegångar med koppling till den gängbrottslighet som hon beskriver i boken. ”Mitt ibland oss” är hennes farväl till livet med juridiken.
Författarinnan är född i Turkiet men uppvuxen i Bollnäs, en liten stad i Hälsingland där människor fortfarande umgås över både klass- och etniska gränser. Det senare utgör en tydlig kontrast till de miljöer där Cetin verkat som advokat. Dessutom är det en erfarenhet som hon är mycket tacksam för – det underlättade vägen in i det svenska samhället.
Boken bygger på anonyma intervjuer med personer som är eller har varit kriminella och handlat med narkotika. Intervjuerna genomförs ibland av säkerhetsskäl i bilar som rullar runt i en stad eller på någon annan diskret plats, där den som berättar om livet utanför lagen känner sig någorlunda säker. Ibland är det uppenbart att personerna har ett behov av att berätta, andra gånger är det mest slående hur gärna de vill bortse från det elände de åstadkommer för de tonåringar som de rekryterar till verksamheten. För läsaren blandas känslorna av fascination och intimitet med förfäran över den hänsynslöshet som präglar den här världen, en parallellvärld befolkad av människor som finns just mitt ibland oss. Boken är spännande, fängslande och samtidigt riktigt hemsk att läsa.
Livet i skymningsvärlden är fullt av oro och hänsynslöshet men också av pengar och makt. Den som klättrar en bit uppåt i hierarkin blir rik och kan tillåta sig saker som ingen med normala inkomster kan drömma om. Statusen ökar men ofta också oron för konkurrenter som i första hand hotar den egna försäljningen av droger och om läget blir allvarligare, även livet på både organisatörer och underhuggare. Oron är ett ständigt problem som måste hanteras. Den minskar radikalt värdet på pengarna och de möjligheter de skulle kunna ge. Samtidigt är det en del av vardagen för de gängkriminella, så har de levt i flera år och en tidig död ingår i kalkylerna. Ingen vill hamna där men för väldigt många blir det slutstationen.
Samtalen berör många områden. Några av de mest skrämmande är våldet mot vänner och lögnerna om de som rekryteras som barn. Även att mörda gamla vänner ses som en naturlig del av livet utanför lagen. Kommentarer om den mytiska solidariteten och kamratskapet i gängen blandas med ursäktande förklaringar till varför barndomsvänner plötsligt hatar och mördar varandra. Problemet med att rekrytera barn i de lägre tonåren, eller ännu yngre, till en livsfarlig verksamhet försvaras med floskler om att just den här langaren alltid behandlar sina gängmedlemmar bra, betalar för sig och inte tvingar in någon i verksamheten. Trots den totala avsaknaden av inre moralisk kompass försöker de åtminstone hantera problemet inför författarinnan. Det finns uppenbarligen ett problem som ger även dem något slags skamkänslor.
Ett lite udda inslag i berättelsen är kvinnornas och flickornas roll. De finns också med i sammanhanget. Ofta behandlas de relativt väl och används för mindre farliga uppgifter, bland annat för att rättsväsendet inte riktigt tar deras inblandning på allvar. Här behövs det uppenbarligen en skärpning. Många flickor lever flott på gängens inkomster, några har verklig makt inom systemet. Samtidigt hålls de ofta på lagom avstånd av gängledarna – för nära band till kvinnor kan bli den svaga punkten som får någon på fall. Ibland används de som lockbeten eller hotas för att tvinga fram eftergifter. Kärlek är farligt i gängens värld.
Den kanske jobbigaste delen av boken är de avsnitt där författarna skildrar de berörda familjernas reaktioner. De söker ofta desperat hjälp samtidigt som bristande kunskaper om både språket och samhället, gör det svårt att navigera mellan myndigheter och andra instanser. Brottslingarna ljuger bra och döljer åtminstone till en början vad de håller på med. Tystnadskulturen som råder saboterar polisens arbete och de bristfälliga möjligheterna till personskydd gör det farligt att vittna. Inte ens advokater som brinner för rättvisa kan med gott samvete utlova trygghet och skydd till de som egentligen vill ta risken och berätta vad de vet.
”Mitt ibland oss” ger få enkla svar men en angelägen inblick i en skuggvärld som vi måste bryta ned om vi ska kunna komma vidare. Att misslyckad integration är en stor del av problemet blir pinsamt tydligt även om det också finns exempel på motsatsen – unga som trots dåliga förutsättningar skapar sig helt vanliga lyckliga liv. Ibland bor de i samma lägenhet som de som regerar i den laglösa delen av landet.
Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun