Mats Fält: Det far gör…

Konflikten om högsta domstolens status i Israel har fått omfattande internationell uppmärksamhet. Stora demonstrationer har ägt rum och många grupper, inklusive reservister i försvarsmakten, har strejkat eller hotat med att göra det om regeringens förslag röstas igenom. Förslagen går ut på att begränsa domstolens möjligheter att blockera regeringsförslag och ge parlamentet större inflytande över vilkas som utses till domare.

Bakgrunden är som alltid mer komplicerad än vad som ofta framkommer i medias rapportering. Israels högsta domstol har successivt skaffat sig ett mycket stort inflytande, större än i de flesta andra länder. Domarna utses dessutom i en process där det israeliska parlamentets politiker bara har ett begränsat inflytande. Ett grundläggande problem är att Israel saknar en riktig konstitution, det är alltså inte lika tydligt som i USA eller Sverige vad som, åtminstone teoretiskt, ska vara utgångspunkten för den juridiska prövningen.

Många seriösa bedömare har förståelse för att Israels regering vill reformera systemet. Däremot kan det vara klokt att backa och söka en kompromiss, både för att minska motsättningarna och skapa ett system med bättre balans mellan juridik och politik. Regeringens förslag skulle kunna få systemet att kantra åt andra hållet, jämfört med hur det ser ut idag.

En orsak till den infekterade striden är att oppositionen numera ofta går emot allt som premiärministern Netanyahu föreslår – oavsett vad det handlar om. Reformerna ses också som ett sätt för honom att komma undan pågående utredningar om korruption.

En annan förklaring till upprördheten är att högsta domstolen blivit den gamla maktelitens sista skans. Den gamla vänstern, dominerad av judar från Europa, har inte ens 20 procent av väljarnas stöd och många av deras anhängare har svårt att förlika sig med den nya situationen.

Om man jämför konflikten i Israel med läget i andra länder är det svårt att förstå hur kritiken mot regeringen i Jerusalem kan verka så kompakt. I USA är högsta domstolens makt betydande men tillsättningen av domarna sker nästan alltid efter hård och öppen politisk strid i senaten. I Sverige utses också domare politiskt – vi har till och med politiskt nominerade nämndemän. Orsaken till att vi sällan diskuterar vår konstitutionsdomstol är att vi inte har någon. Storbritannien saknar liksom Israel en skriven konstitution.

Det är den israeliska vänstern som bromsat skapandet av en konstitution – det skulle riskera att begränsa demokratin när man skulle bygga upp ett socialistiskt Israel. Nu vill man gärna använda juridiken för att begränsa den nya högerregeringens handlingsfrihet. Vänstern i Sverige har bromsat införandet av en konstitutionsdomstol av samma skäl.

Det finns all anledning att ta striden i Jerusalem på allvar. Däremot vore det sunt om frågan behandlades på ett sätt som gör det möjligt att både förstå konflikten och jämföra med hur det står till i andra länder. Israel är inte unikt och reformer av det juridiska systemet behövs i många länder.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun