Mats Fält: Doktor King har checkat ut

Vi trodde att vi hade samlats på Donnersgatan 6 i SIDAs tält på tisdag eftermiddag, för att diskutera regeringens omfördelning av 9,2 miljarder kronor av biståndsbudgeten till finansiering av mottagandet av ukrainska flyktingar. Vi trodde att det var poängen med att representanter för nio biståndsorganisationer hade samlats till en imponerande panel, för att berätta om vilka konsekvenser nedskärningar på upp till 40 procent får för organisationerna, deras projekt och de människor de är tänkta att hjälpa. Vi hade fel.

Ännu viktigare var tydligen vilken etnisk grupp eller sexuell kategori debattdeltagarna på podiet tillhörde. Den seriösa debatten om en viktig fråga fick en inramning värdig Franz Kafka eller Monthy Python. Den följande debattens upprepade referenser till allas lika värde framstod plötsligt som ett dåligt skämt. Inledningen blev en ovälkommen påminnelse om hur det var i Sydafrika och fortfarande är i andra länder som delar upp människor i fasta kategorier som ger olika rättigheter, som Nordkorea.

Seminariets moderator inledde med en lång och bekymrad ursäkt för att det var alldeles för många vita människor i panelen. Det hade inte varit möjligt att ta vederbörlig hänsyn till debattdeltagarnas etniska ursprung på grund av brådskan vid organiseringen av arrangemanget. Detta beklagades djupt. Det var dessutom en pinsam brist på representanter för sexuella minoriteter. Jag antar att det innebär att de åtta kvinnor och en ensam man som deltog var heterosexuella. Det är kanske tråkigt både för dem och debattledaren men en ytterligare fråga inställer sig dessutom: ville vi veta det? Ville deltagarna att vi skulle veta det? Tyckte någon sansad åhörare att det var relevant information?

Jag kom sent till arrangemanget och hamnade på första raden. Kvinnan till höger om mig började skratta under den bisarra och djupt problematiska inledningen. Jag hoppas det var på grund av den absurda situationen. Ett seminarium om allas lika värde inleds med ett brandtal för separatism, rasism och fixering vid egenskaper som bara utgör en liten del av en människa. Jag är rädd att hon skrattade av en helt annan anledning. Jag misstänker att även hon sedan ganska länge vant sig vid att destruktiv identitetspolitik är en del av den åsiktskorridor där debatten om bistånd och mänskliga rättigheter förs. Krig är numera fred och vi har alltid varit i krig med Norge, som Orwell ungefär uttryckte det.

Man undrar om de deltagande organisationerna var nöjda med moderatorns inledande insats? Var det så här Afrikagrupperna, PMU och Panzi Foundation, Civil Rights Defenders, Diakonia, Plan International, We Effect, Olof Palme Center, Naturskyddsföreningen och Union to Union ville att diskussionen om deras akuta ekonomiska kris skulle inledas? Är identitetspolitiken redan så starkt förankrad att det upplevs som naturligt att lyfta en panels brist på mångfald på det här sättet? Före allt annat.

Vi har hamnat väldigt långt från Martin Luther Kings fantastiska tal i Washington DC i augusti 1963. Han hade en dröm. Han kämpade verkligen för allas lika värde. Våra biståndspengar används idag för att skapa en värld där vi stängs in i våra olika grupper. Grupper som vi uppmanas att ansluta oss till för att markera avståndet till andra med annorlunda ursprung och livserfarenheter – i stället för att gemensamt arbeta för en bättre värld. Grupper där vår identitet reduceras till vissa etniska eller sexuella egenskaper och preferenser – när en människa är något så mycket mer och större. Vill vi sprida detta budskap över världen? Förstår vi vilket monster vi håller på att skapa?

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun