Mats Fält: Görlitz – staden på gränsen

Det sägs ibland att Balkan har producerat mer historia än regionen själv kan hantera. Samma känsla får man ibland i Tyskland, inte minst i gränstrakterna i öster. Ett bra exempel är Görlitz i östra Sachsen, på gränsen till både Polen och Tjeckien.

Staden klarade sig relativt oskadd igenom andra världskriget. Bland annat det kan man lära sig på utställningen ”Nationalsozialismus in Görlitz” som visas i fästningen Kaisertrutz i stadens gamla centrum till och med 14 december.

Husen i staden klarade sig alltså bra – diktaturens konsekvenser var förödande för stadens judar och många aktiva fackföreningsmedlemmar och vänsterpolitiker. Förutom alla de som stupade eller skadades mer eller mindre allvarligt på Europas slagfält. Görlitz var före kriget en preussisk garnisonsstad, banden till försvarsmakten var starka.

Information om utställningen sprids i hela staden. Parallellt arrangeras stadsvandringar och föredrag med kopplingar till ämnet, som motståndet mot nazismen, hur DDR hanterade den tidigare diktaturen, Kristallnatten i Görlitz och delningen av staden i maj 1945.

Den lokala inställningen till Hitlers växande parti var tämligen positiv. I det sista fria valet fick de två partier som var tydliga motståndare till demokratin, NSDAP och kommunisterna i DKP, nästan 50 procent av rösterna. Det är sant att Hitler aldrig fick majoritet i något fritt val men motståndet mot demokratin var uppenbarligen väl förankrat. Utställningen lyfter det faktum att det inte bara var SA som stod för våldet på gatorna – även kommunisterna hade beväpnade grupper som gav sig på sina politiska motståndare. Det lokala motståndet mot maktövertagandet 1933 var dock mycket begränsat.

Efter kriget var Görlitz plötsligt en delad stad. Ingen som inte hade ett särskilt tillstånd från de sovjetiska ockupationstrupperna fick gå över broarna till de tidigare stadsdelarna i öster. Där uppstod plötsligt den polska staden Zgorzelec. Tyskarna från andra sidan floden fördrevs. De fick inte ens komma tillbaka för att hämta ägodelar som blivit kvar på fel sida om floden Neisse.

Dessutom började fördrivna tyskar från Tjeckoslovakien och tidigare tyska områden i västra Polen välla in i staden. Några blev kvar men de flesta fick ett nytt hem i andra delar av Tyskland. De nya grannarna på andra sidan floden var polacker från områden i öster som tagits över av Stalins Sovjetunionen. De fördrivnas öde dyker fortfarande upp ibland i den tyska debatten men snart finns det av naturliga skäl nästan ingen kvar som själv upplevt detta nationella trauma.

DDR brukade låtsas som om landet tog uppgörelsen med nazismen på större allvar än släktingarna i väster. Så var det uppenbarligen inte alls. Många nazister kunde förvisso fortsätta att leva sina liv som vanligt i väst. Ett förbluffande faktum är att de före detta medlemmarna av NSDAP som andel av de anställda på departementen i Bonn var som flest på 1960-talet – fler än när Tredje Riket började falla ihop 1944.

Samtidigt var det dock väldigt många som troget tjänat Hitler, som tidigt anslöt sig till den nya diktaturen som skapades i DDR, som en tysk kopia på Stalins egen ryska stat. I Görlitz arbetade vid krigsslutet ungefär 470 partimedlemmar i stadens administration. Av dessa fick 400 behålla jobbet. Även den nazistiske chefen för stadens finaste muséum fick efter en kortare tid i karantän komma tillbaka på sin prestigefyllda post.

Det är nyttigt att påminnas om hur historiens vingslag för inte så länge sedan fått omvälvande konsekvenser för vad som idag framstår som en välmående och vacker stad mitt i Europa. Om man bara strosat runt längs med floden och ätit lunch på något av de vackra torgen hade man knappast gissat att det ryms så många tragiska människoöden i Görlitz minnesarkiv.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun