Mats Fält: Harrison levererar extra allt

Dick Harrisons ”Hansan – Ett handelsimperiums uppgång och fall” (Historiska Media, 2024) är en helt fantastisk bok. Den är som varje historiebok borde vara – drygt 500 sidor välskriven text ackompanjerad av oräkneliga illustrationer, ofta i färg. Jag studsar bara för en enda formulering – det är nog rekord. Det är ett nöje att få följa med författaren genom Hansans långa och fascinerande historia. Utan att förfalla till hjältedyrkan måste man konstatera att det är svårt att förstå hur Harrison kan vara så produktiv inom så många av historiens fält. Resultaten av arbetet blir i princip alltid imponerande. Kan det skapa stresskänslor hos oss vanliga dödliga? Definitivt. Det är dock ett pris vi får stå ut med att betala.

Framtida läsare bör dock veta att Harrison faktiskt seglar under falsk flagg. Det här är inte Hansans historia – det är en bred skildring av hela nordvästra Europas historia, med tonvikt på de regioner och skeden där handelsimperiet haft störst betydelse. Dessutom får man sig till livs en detaljerad redogörelse för hur Hansan grundades, växte och till slut försvann in i historien. Boken avslutas som sig bör med praktiska register över källor, litteratur och personer.

Harrison går metodiskt igenom historien och avhandlar de olika aktörerna i dramat i separata kapitel, som handelsmännen, skeppen, avtalen som styrde samarbetet, fartygens kaptener, hansestäderna och organisationens administratörer. Det senare är särskilt intressant i dessa dagar då offentliga byråkratier är ett aktuellt ämne. Hansan hade aldrig mer än en på heltid anställd administratör. Det gällde dessutom bara under en del av organisationens historia. Till vardags hanterades organisationens affärer av kontorens lokala ansvariga och de ingående städernas råd. Viktiga beslut fattades gemensamt på de regelbundet sammankallade hansadagarna.

Ett faktum som säkert förvånar många är att medlemsstäderna fanns i en så stor del av Europa – det rörde sig inte alls bara om hamnstäder vid Östersjön och Nordsjön. Även i Centraleuropa fanns det många städer som såg fördelar i ett medlemskap. Ofta var ett argument att kunna slå vakt om städernas självständighet mot regionala adelsmän och furstar. Eftersom de moderna nationalstaterna ännu inte hade sett dagens ljus räckte Hansans ekonomiska och politiska makt ofta till för att lyckas med detta.

När det gäller Sverige så har det länge förts en diskussion om vilka städer som verkligen var medlemmar i förbundet. Enligt Harrisons tolkning av historien kvalificerar sig Visby, länge en av de ledande städerna i organisationen, Nyköping, Kalmar och Stockholm. Liksom i andra länder varierade kopplingen mellan städerna och både Hansan och de omgivande regionerna över tid.

Successivt blev kungarnas makt större och de enskilda hansastäderna minskade sitt engagemang i organisationen, mer eller mindre frivilligt. På sin höjdpunkt förhandlade Hansan som en jämbördig part med kungar och kejsare, förde krig och förklarade uppstudsiga motståndare i blockad. Under högmedeltiden var Hansan en verklig stormakt. Den effektivt organiserade handelsverksamheten skapade enorma rikedomar som också kunde växlas in mot politisk makt.

Internt såg länge medlemmarna stora fördelar med medlemskapet, även om Lübecks dominans ibland skapade missnöje. De olika städernas intressen krockade dock ofta som en konsekvens av organisationens stora geografiska utbredning. Städer i Baltikum och Flandern hade ibland olika intressen och alltid olika fokus för sin handel och sitt engagemang i förbundet. Alla ställde inte heller upp med pengar, skepp eller soldater när Hansan till exempel utkämpade krig mot Danmark eller Sverige i Östersjön. Ungefär som de länder som länge bara på papperet varit med i NATO utan att investera i ett seriöst försvar. Hansans makt över medlemmarna var dock begränsad – vapenvägrarna kunde tillfälligt bli av med sin rösträtt på gemensamma möten men det kunde de motvilliga städernas råd leva med.

Författaren hinner också med att skildra hur Hansan påverkade kulturens utveckling framför allt runt Östersjön. Ett exempel är de imponerande Mariakyrkor som finns i städer som Visby, Riga, Lübeck, Stralsund och Rostock. När man vandrar runt i de gamla kvarteren är det uppenbart att de hör ihop. Hansan var ett förbund av likasinnade som inte bara hade handeln som gemensamt intresse. Handelsmännen och deras medarbetare träffades i hamnarna och tillbringade ibland både månader och år vid kontor som de i Novgorod, Bergen, London och Brugge.

”Hansan” kan varmt rekommenderas för alla som har ett intresse för vår regions historia, för medeltiden och för hur vår del av världen formades. Visbys och Gotlands centrala roll gör den extra intressant för oss svenskar.

Den som vill göra något riktigt trevligt i sommar kan med fördel lägga in Lübeck, Bremen och Hamburg i programmet. De är fortfarande hansestäder till namnet och Hamburg och Bremen är egna förbundsländer, Lübeck däremot har blivit en del av Schleswig-Holstein. På deras gator kan man fortfarande, liksom i Visby, uppleva mycket av den stämning som Harrison beskriver i sin bok. Det är definitivt värt en omväg, som det står i Guide Michelin.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun