Mats Fält: Hatets ansikte

Den aktuella rapporteringen om hoten som följt koranbränningarna, islamisternas slakt på kristna i Sahelområdet i Afrika, Kinas folkmord på muslimer i Xinjiang och lynchningarna kopplade till hädelseanklagelser mot kristna i Pakistan påminner oss ständigt om den ideologiska fanatismens yttersta konsekvenser. Den som inte ser respekten för sina medmänniskor som den viktigaste principen kan gå mycket långt i en ideologis eller religions tjänst. Ingen del av världen kommer undan detta ständigt närvarande hot.

En nyligen avslutad utställning på armémuséet i Paris påminde om att det inte var så länge sedan religiös fanatism i stor skala härjade även i Västeuropa. Utställningen ”Les guerres de Religion – La haine des Clans” (Religionskrigen – Klanernas hat) handlade om de ständiga krigen mellan franska katoliker och protestanter under perioden 1559-1610.

Muséet är inrymt i Invaliddomen på andra sidan Marsfältet räknat från Eiffeltornet. Flera centrala militära institutioner ligger i närheten. Invaliddomen byggdes som ett kombinerat ålderdomshem och sjukhus för nationens krigsveteraner. Här finns förutom det enorma och mycket professionellt organiserade muséet även Napoleons grav.

Utställningen om religionskrigen präglades av höga pedagogiska ambitioner. Kriget handlade i princip om protestantismens plats i Frankrike men var också ett maktspel i den högre skolan där familjer, fraktioner och institutioner ibland skiftade allianser och plötsligt fanns på andra sidan slagfältet. Detta förklarades utförligt med hjälp av både kartor och digitala installationer. Den som har tillräckliga kunskaper i franska kan köpa den generöst tilltagna utställningskatalogen för att ta del av redovisningen.

Besökaren fick mycket tydligt klart för sig att hänsynslösheten inte var något unikt för den i huvudsak överlägsna katolska sidan i kriget. Liksom tidvis även i delar av det samtida Österrike fanns det områden i Frankrike där protestanterna hade en mycket stark ställning, dominerade militärt och kontrollerade viktiga städer. Här förekom, liksom på motsidan, inte bara reguljära militära operationer utan även omfattande massakrer där fiendens församlingsmedlemmar slaktades, ibland genom att brännas inne i sina kyrkor. Grannar mördade varandra – inte alltid, våldsnivån varierade betydligt mellan olika regioner – men ofta. Både mindre och större samhällsgemenskaper slogs i spillror. 

Som så ofta fick extremisterna på båda sidor ett oproportionerligt inflytande och kunde öka polariseringen på ett sätt som fick förödande konsekvenser. Kungamakten var relativt svag och kunde inte hejda utvecklingen förrän mot slutet, då båda sidor var tillräckligt utmattade av de eviga striderna, skräcken och den ständiga osäkerheten som präglade landet. Till slut kunde den protestantiske ledaren, kungen av Navarra, bestiga tronen som Henrik IV. Priset var bland annat en konvertering till katolicismen. Det var då Paris enligt honom själv var ”värt en mässa”. Kungen mördades senare av en katolsk fanatiker 1610.

Ett intressant inslag i utställningens skildring av historien är tesen att många i rikets ledning, bland andra änkedrottningen Katarina de Medici, faktiskt under en tid aktivt verkade för en långsiktigt hållbar kompromiss. De såg tydligt inbördeskrigets förödande konsekvenser – både i mänskligt lidande och för Frankrikes förmåga att fungera som stat. Kaos och förödelse var ett dåligt alternativ. Senare kom Katarina mest att ses som en av krafterna bakom Bartolomeinatten, massakrerna på protestanter som genomfördes i hela landet i samband med ett kungligt bröllop i Paris i augusti 1572. Då hade de flesta broar redan rivits och hovet såg förintandet av protestanterna som politisk kraft som sitt mål. Massakrerna beräknas ha krävt ungefär 10 000 människors liv.

När vapnen väl tystnat blev Ediktet i Nantes 1598 regelverket som gav protestanterna en plats i nationen, med tydliga gränser men ändå som en accepterad grupp med vissa rättigheter och kontroll över 200 befästa städer. Rätten till städerna avskaffades av Richelieu 1629. Resterna av regelverket upphävdes av den alltid lika finkänslige Ludvig XIV 1685. Konsekvensen blev omfattande förföljelser, stort lidande och att stora grupper fransmän emigrerade, många fann ett nytt hem i Preussen.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun