Mats Fält: Hela havet stormar i Wien

Det är ungefär som vanligt i habsburgarna gamla huvudstad. Tämligen kaotiskt efter ännu en storseger för det högerpopulistiska FPÖ i valet till parlamentet i slutet av september.

Det gamla maktpartiet socialdemokratiska SPÖ behöll sina 20 procent men är bara en skugga av vad det en gång var. Försöket att locka röstskolkare med en ganska seriös valrörelse med stora frågor i centrum gav ett netto på minus 200 000 väljare. Det kompenserades med halva de Gröna, som landade på fem procent.

De Gröna är liksom tyska FDP ändå glada för att få vara med. De förlorade valet som partner till kristdemokratiska ÖVP – i det tidigare valet klarade de inte ens spärrgränsen, som ligger på just fem procent.

FPÖ lyckades bli störst med 29 procent, två mer än ÖVP. Den tidigare rekordunge kanslern Sebastian Kurz fick se sitt ÖVP rasa med 12 procent. Sin tid ägnar han numera åt att arbeta för miljardärer i Silicon Valley och att sköta sin egen korruptionsrättegång i Wien. Den senare stärker inte partiets image.

Liberala NEOS, det enda parti som tar de växande underskotten på allvar, ökade lite till nio procent.

FPÖs ledare Kickl ses av alla som ett stort problem. Frågan är bara hur hans framfart kan stoppas. De tre tidigare försöken att blockera FPÖ genom att antingen krama ihjäl partiet i regeringsställning eller blockera dess väg till makten har alla misslyckats. Några år senare tar det ny sats och lyckas öka sitt stöd ännu mer. Nu är det Österrikes största parti. Inte längre lillebror mellan två gamla jättar – SPÖ och ÖVP.

I landet styr SPÖ i tre förbundsländer med sin gamle trätobroder ÖVP. I tre regioner regerar ÖVP med FPÖ och i en med de Gröna. I Wien styr alltid SPÖ – just nu med stöd av det storstads- och marknadsliberala NEOS.

Presidenten Alexander van der Bellen kan formellt styra regeringsbildningen efter eget huvud men måste i praktiken ta hänsyn även till vart valvinden blåste. Han är tidigare knuten till de Gröna men hans roll är ganska opolitisk. Van der Bellen har uppmanat till samtal mellan de tre stora. SPÖ, ÖVP och NEOS har redan haft kontakt på partiledarnivå. Det senare störs på marginalen av ett pågående försök att störta SPÖs Andreas Babler, som i sin tur tog makten genom en revolt mot sin företrädare. Babler var mycket framgångsrik som borgmästare – alla tycker däremot inte att han klarar av spelet på nationell nivå.

Många tror på en koalition mellan ÖVP, SPÖ och NEOS i syfte att blockera FPÖ. De två större partierna har ett mandats egen majoritet i nationalrådet men vill troligen inte styra med en så liten marginal. Frågan är hur länge en sådan regering skulle hålla? NEOS vill ta tag i ekonomin men de större kollegorna tvekar. Kickl är en mycket skicklig politiker som kommer att göra det mesta möjliga av en roll som illa behandlad ledare för republikens största parti. Han spelar skickligt på missnöjet med Wien och den politiska eliten. När det passar låter han partivänner säga saker som ger uppmärksamhet utan att han själv som ledare blir direkt ansvarig för övertrampen.

Den yngre delen av ÖVP är tveksam till en spärrkoalition. De ser att de kan få ut mer sakpolitik med FPÖ trots att även de har svårt för Kickls mer extrema utspel. Det gamla gardet i ÖVP ser det i stället som naturligt att återuppväcka de stora koalitioner som så länge – på gott och ont – dominerade politiken i donaurepubliken.

Lite påminner läget om Afghanistan. De andra partierna har systemet, argumenten och erfarenheten – Kickl har tid. Han vet att de tidigare försöken att blockera partiets inflytande har misslyckats. Han vet hur man spelar martyr i boulevardbladen. Han har inte alls bråttom.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun