Mats Fält: Krig på ryska

Många undrar varför den ryska invasionen i Ukraina verkar ha genomförts på ett så oprofessionellt sätt. Det stämmer dåligt överens med den tidigare rädslan för ryska pansarkolonner i Centraleuropa. Sovjetunionen ansågs besitta en betydande militär kompetens. Om inte annat kunde man med tillgång till enorma resurser, och med begränsad respekt för krigets lagar, ofta uppnå sina mål i de begränsade konflikter som utmärkte det kalla kriget. Afghanistan indikerade dock att det samtidigt fanns allvarliga problem.

Krigen i Tjetjenien är tydliga exempel på både vad som inte fungerar och hur det kan gå till när målet är högprioriterat, oavsett konsekvenserna för egna soldater och fienden. Vera Efrons ”Kriget i Tjetjenien” (Efron & Dotter, 2006) skildrar vad som hände på både strategisk och taktisk nivå och ger en bild av tankarna bakom skeendet.

Skillnaderna är uppenbara. Ukraina är ett demokratiskt land som försöker bli en modern europeisk stat trots omfattande korruption och mäktiga oligarker. Tjetjenien var en liten republik präglad av inbördes strider, religiös fundamentalism, växande kriminalitet, aktiva terrorgrupper och beroende av några få råvaror. Den tidigare flyggeneralen Dudajev försökte i praktiken göra sig själv till diktator, trots hårt motstånd från stora delar av den egna befolkningen. Någon plan för hur landet skulle organiseras eller utvecklas fanns inte och resultaten blev därefter.

Efter att Tjetjenien blivit ett allt större problem för de andra republikerna i regionen, och frågan om oljetillgångarna och transiteringen av andra områdens produktion blivit högaktuell, beslöt Jeltsin sig till slut för att ingripa med full kraft. Anfallet 1994 blev dock en pinsamt genomförd katastrof. Detta trots att den krigsmakt som genomförde operationen, bara några år tidigare ingjutit både respekt och skräck i sina potentiella motståndare i NATO. Ingenting fungerar. Varken samband eller taktiskt agerande vid stridslinjen. Saker är i dåligt skick och underhåll dyker inte upp. Parallellerna till Ukraina och de milslånga stillastående kolonnerna är tydliga. Befälsstrukturen är dysfunktionell och officerare tar inte sitt självklara ansvar. Grundläggande regler glöms bort och oinformerade och föga motiverade värnpliktiga dör.

Putins senare mer framgångsrika krig mot Tjetjenien präglas också av bristande professionalitet men nu är kraven på framgång så tydliga att den totala hänsynslösheten ger resultat. Romarna skapade en öken och kallade det för en seger. Putin gjorde på samma sätt i Tjetjeniens huvudstad Groznyj. Operationen lyckades men patienten dog. På samma sätt som Ryssland idag räddar Ukraina från ”nazister” genom att skjuta sönder Mariupol. Inkompetens kompenseras av urskillningslös bombning. Konsekvenserna för civilbefolkningen ingår inte i kalkylen. Fångar misshandlas och skadade skjuts.

Historien om Tjetjenien innehåller oerhört mycket grymhet på båda sidor av konflikten. Det är konstigt att följa hur fd militärer, lokala funktionärer och valda politiker i Tjetjenien plötsligt blir mördare och terrorister och sedan använder samma metoder i kampen mot de invaderande ryssarna. Tjetjenerna ville absolut inte ge upp, i striden mot Moskva var de flesta tydligt på den lokala ledningens sida, trots det interna kaoset och det totala misslyckandet med att bygga upp en fungerande ekonomi i republiken.

I Ukraina strider armén för en god sak med en övertygelse som påminner om de tjetjenska styrkornas kamp mot övermakten. De har dessutom numera både utbildning och utrustning som gör det möjligt att göra det med viss framgång. Många är nog också väl medvetna om hur den ryska krigsmaktens insatser fungerade i Tjetjenien och vilka konsekvenser det fått för invånarna i republiken. De vill inte leva i en öken.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun