Mats Fält: Kriget om historien

I tisdags vann en republikansk kandidat guvernörsposten i Virginia. Från början var det osannolikt, men allt eftersom valdagen närmade såg det inte längre ut som en omöjlighet, trots Bidens överlägsna seger i Virginia 2020. Republikanen Glenn Youngkin lyckades få kampanjen att handla om konkreta frågor som berörde väljarna. Dessutom lyckades han hålla den oberäknelige Donald Trump på armlängds avstånd. Resultatet blev fler röster från minoriteter och att många av de som tidigare röstat på GOP i förorterna, inte minst utanför Washington DC i norr, vände tillbaka till partiet. Utan Trump på valsedeln var det åter igen möjligt att rösta som vanligt – för lag och ordning, låga skatter och mindre utrymme för den mer extrema vänstern inom demokraterna.

När slaget väl var förlorat för demokraterna gällde det för presidentens parti att ta kontroll över bilden av förlusten. Det är inget konstigt i sig men bör liksom alla politiska budskap granskas kritiskt. Demokraterna drev under valet som vanligt linjen att republikanerna är ett rasistiskt parti, vilket var svårt eftersom Youngkin är en ovanligt sympatisk kandidat som dessutom hade en svart kvinna som kandidat till vice guvernör. Även hon besegrade sin demokratiska motståndare. Demokraterna fortsätter dock att hävda att rasism och galna konspirationsteorier drivna av Trump var kärnan i motståndarnas kampanj. Mot det talar också det faktum att segraren tydligt uttalat att Biden valts i laga ordning.

Nästa tes är att kriget om rasismen i skolorna är ett påhitt. Critical Race Theory påstås bara förekomma på universitet – aldrig längre ned i skolsystemet. Den republikanska kritiken är på låtsas och även den kopplad till rasism. Det är förvisso sant att det råder en viss förvirring om vad som kritiserats och att vissa föräldragrupper gått vilse när de försökt rensa ut böcker på bibliotek och på olika mindre väl valda sätt sökt styra skolornas undervisning. Det är dock uppenbart att extrema former av identitetspolitik och omvänd rasism fått genomslag i det amerikanska skolsystemet. Några av de värsta exemplen finns i exklusiva privatskolor, där elever delats in efter hudfärg och fått lära sig att vita alltid är onda.

Etnisk tillhörighet betraktas av identitetspolitikens aktivister som avgörande och tillåts påverka hur undervisningen organiseras. Lärare och föräldrar som vill se verklig jämlikhet bemöts ofta med aggressivitet och öppen debatt betraktas som rasistiska angrepp. En grupp skolpolitiker har fått Bidens justitieministern att varna för kritiska föräldrar som ett utslag av ”inhemsk terrorism”. Enligt departementet ska delstaternas justitieministrar samordna sina insatser mot detta hot.

En annan del av konflikten om skolan handlar om valfrihet och kunskaper. Flera skolor med betygsintagning har omorganiserats efter kritik om elitism och rasism från vänsterradikala grupper. Flera av dessa skolor i norra Virginia hade mycket goda resultat och många ambitiösa elever med asiatisk bakgrund. Samtidigt var andelen vita och svarta elever mindre. Asiatiska grupper har betraktat angreppen på de väl fungerande skolorna som ett hot mot deras möjligheter att lyckas i det nya landet.

Det är lätt att se paralleller mellan denna konflikt och flera elituniversitets insatser för att minska andelen asiatiska studenter. De duger uppenbarligen inte i den vänsterliberala elitens ögon. Många asiaters fokus på kunskap och arbetsmoral väger lätt när identitetspolitik prioriteras högre. Klyftan blir ännu större när mer radikala företrädare för den omvända rasismen hävdar, med ett språkbruk som verkar hämtat från ett annat århundrade, att svarta drabbas orättvist när kunskaper, disciplin och arbetsmoral premieras av samhället.

Studio Ett i P1 lät under onsdagen litteraturprofessorn Frida Beckman vid Stockholms Universitet och Dag Blanck, chef för Institutet för Nordamerikastudier vid Uppsala Universitet, kommentera valet i Virginia. Blanck noterade att Bidens misslyckande insatser i Afghanistan och problem med att få sina förslag accepterade av kongressen var två av förklaringarna till nederlaget. Både han och Beckman anslöt sig dock till den i amerikanska elitmedia populära demokratiska tesen att den omvända rasismen i Virginias skolor är en myt. Detta trots alla rapporter om elever och lärare som reagerat mot propaganda för en syn på människor som få vanliga amerikaner hyser någon sympati för.

Frågan är hur man kan dra en slutsats som skiljer sig så fundamentalt från den upplevda verkligheten? Möjligen finns det en koppling till motsvarande diskussion på svenska lärosäten. Även här hävdar ofta företrädare för extrema tankeskolor att de som inte ingår i den akademiska gemenskapen inte förstår vad det egentligen handlar om. Det är inte lika illa här som i USA men identitetspolitik och omvänd rasism breder ut sig även i våra institutioner. Vi brukar vara duktiga på att importera både bra och riktigt dåliga idéer från USA.

Svenska Dagbladets USA-korrespondent i New York, Malin Ekman, gjorde i torsdagens tidning däremot en både balanserad och seriös analys av bakgrunden till de demokratiska bakslagen. Hon köpte inte de demokratiska propagandafraserna men inte heller de mest positiva republikanska tolkningarna. Segern i Virginia var viktig men Trump förblir ett svårhanterligt problem för GOP. Det går att skriva riktigt bra även om kontroversiella frågor i det stora landet i väster.

Sist det begav sig på allvar kostade den tidigare presidentens insatser i Georgia partiet två platser i senaten. Det gjorde Schumer (D) till majoritetsledare och gav Biden chansen att försöka driva stora delar av sitt partis mest radikala delars krav genom kongressen. Att det sedan kört fast är inte Trumps förtjänst.

Den som fortfarande tror att konflikten om skolorna i Virginia är en anka skapad av några kreativa PR-konsulter kan läsa en artikel skriven av den biträdande professorn vid Johns Hopkins University, Yascha Mounk, i senaste numret av The Atlantic. Skribenten har ingen sympati för Trump men inte heller för demokrater som vill låtsas som om verkligheten inte finns. Enligt Mounk är omvänd rasism ett allvarligt problem när den drivs av radikala aktivister som har mycket svag folklig förankring. Det finns problem även med en del av motståndarnas metoder men de företeelser de reagerar emot är verkliga. Föräldrar som under pandemin kunnat följa sina barns undervisning närmare än vanligt, har reagerat på att deras land framställts som dränkt i rasism och våld. De har inte uppskattat när deras barn uppmanats att värdera och bedöma allt och alla med utgångspunkt i etnisk härkomst. Det är inte ett USA de känner igen och definitivt inte ett USA de vill se i framtiden.

Mounk är positiv till att de feltänkta projekten avvecklas och ersätts av undervisning som syftar till att lösa verkliga problem med metoder som har koppling till elevernas och deras föräldrars verklighet. Dessutom ser han en stor risk i att demokraterna skulle fortsätta att göra som i Virginia – att förneka att problemet existerar och dessutom hävda att föräldrar inte har med saken att göra. Det är ett recept för fler nederlag i kommande val.

Någon borde kanske ge Institutet för Nordamerikastudier en prenumeration på The Atlantic…

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun