Mats Fält: Landet på berget

En mig närstående person brukar såga att ungefär en halvtimme räcker för ett besök i det lilla landet San Marino, ett stenkast från Rimini och Adriatiska havet. Det är lite orättvist. Det finns faktiskt en del att titta på, speciellt om man på allvar vill lära sig mer om landet och dess historia. Man kan utan problem spendera ett helt dygn i den lilla republiken på berget. Det är dock inget land för höjdrädda – tänk Kolmården med betydligt brantare backar. Även landsbygden präglas av berg och dalar.

Vaktavlösningen vid parlamentet äger bara rum för turister sommartid. Delar av försvarsmakten består av armborstskyttar men de finns bara till för att kunna delta i tävlingar. Bensinen är billigare än i Italien. Försök helst inte boka rum när det är biltävlingar på gång. Motorsport är stort i San Marino. Man kan se Medelhavet från bergstopparna.

Huvudstaden med samma namn som nationen klättrar på berget Monte Titano och pryds av tre större befästningar. Besökarna påminns ständigt om frihetens och självständighetens betydelse. Man skulle kunna tro att man hamnat i ett nyliberalt paradis men riktigt så bra är det inte. Stoltheten över den egna historien verkar dock vara högst verklig. Abraham Lincoln gillade San Marino – hans byst finns i parlamentsbyggnaden.

Liksom Liechtenstein, Andorra och Monaco blev San Marino kvar som miniatyrstat när nationalismens spöke gick genom Europa. Enligt myten grundades landet av kristna flyktingar som runt år 301 sökte sig till Monte Titano för att komma undan religiös förföljelse under kejsar Diocletianus. Helgonet Marinus ska ha spelat en ledande roll, därav landets namn. Länge var San Marino bara en av alla småstater som präglade den Apenninska halvön. För det mesta var relationerna goda med grannländerna – inklusive den relativt mäktiga Kyrkostaten där påven härskade. San Marino expanderade successivt fram till 1463 då landet fick sina nuvarande gränser. 1631 blev staten formellt erkänd av Kyrkostaten.

En ambitiös kardinal ockuperade landet 1739 men redan året därpå lyckades man med påvens hjälp få tillbaka sin självständighet. I samband med Italiens enande på 1860-talet fungerade San Marino ofta som tillflyktsort för motståndare till de gamla staterna på halvön. Bland andra krigshjälten Garibaldi ska ha bidragit till att San Marino inte blev en del av den nya italienska enhetsstaten. 1862 ingicks ett avtal om samarbete med det nya Italien.

I enlighet med konstitutionen som härstammar från 1200-talet styrs landet av ett parlament, en regering och två regenter. Regenterna, ett sällsynt exempel på kollektiv statschef, väljs varje halvår. Med 34 000 invånare blir politiken väldigt personlig och nära, vilket visade sig vara särskilt värdefullt när det 1957 nästan blev inbördeskrig.

Den så kallade Roveretoaffären handlade om att socialisterna efter upproret i Ungern 1956 lämnade regeringskoalitionen med det moskvatrogna kommunistpartiet. De satt vid makten sedan 1945. Under kriget styrde det lokala fascistpartiet.

Oklarhet uppstod om vem som i stället skulle få makten, Italien och USA blandade sig i bråket, miliser bilades på båda håll och bland andra Ho Chi Mihn i Vietnam uttalade sitt stöd för kommunisterna i San Marino. Till slut gav kommunisterna upp och lämnade över makten till kristdemokraterna och deras allierade som bildat en motregering i Rovereto, i nordligaste delen av landet. Där var de skyddade av italienska pansarförband på andra sidan gränsen. Ingen miste livet under konflikten som bland annat var svårhanterad för landets polischef. En viktig förklaring till den fredliga utgången är just att alla de inblandade kände varandra. Miliserna avvecklades och kommunisterna med allierade kom tillbaka till makten några decennier senare.

Relationerna till Italien har under senare tid i huvudsak varit harmoniska. På grund av kommunisternas dominans efter kriget fick San Marino under en tid inte ha egna radio- eller TV-sändningar. De reglerna är sedan länge avvecklade. Landets kasino fick stängas av konkurrensskäl efter påtryckningar från det stora grannlandet. Idag lever landet gott på framför allt turism men har även ett i övrigt livskraftigt näringsliv.

Stanna gärna en stund om ni har vägarna förbi – San Marino är en mycket speciell egen värld nära himlen.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun