Mats Fält: Med historien som slagträ

Edward Blom tog nyligen upp ett intressant problem i en kolumn i Svenska Dagbladet. Ämnet var bruk och missbruk av historiska gestalter.

Blom började med den ryska chauvinism som med påstått stöd i historien underkänner Ukrainas rätt till självständighet. Han kritiserade också att påven i ett aktuellt tal använde de brutala autokraterna Katarina den Stora och Peter I som ryska förebilder. Det är bra exempel på när historien används på ett sätt som är både farligt och ovetenskapligt. Katarina och Peter levde i en annan tid men de var förvisso inga dygdemönster. Dessvärre hör påvens kommentarer till den ryska historien till hans mindre allvarliga felsteg. Ännu värre är hans ständigt återkommande stöd för regimer som idag förtrycker sina egna invånare. Den nuvarande påven verkar ha en ohälsosam förkärlek för diktaturer.

Blom föreslår att vi ska akta oss för att låta nyväckt patriotism bli en ursäkt för okritiskt hyllande av gamla envåldshärskare och krigarkungar. Han vill inte riva statyer men ifrågasätter om inte Gustaf Adolfs Torg egentligen borde få ett annat namn. Det Trettioåriga kriget var en mycket blodig historia och en fullständig katastrof för det dåvarande tyska riket.

En kritisk inställning till gamla tiders härskare är att rekommendera. Ett annat av Bloms exempel är Gustaf Wasa – ännu en självhärskare med åtskilliga liv på sitt samvete. Han har tidvis behandlats med silkesvantar i samband med det aktuella jubiléet. Samtidigt som Nils Dackes försök till uppror beskrivs ungefär som i kungens egen propaganda.

Ett problem med självkritiken är att den tillämpas väldigt olika. Många länder i väst präglas av en ofta överdriven kritik mot den egna historien och dess ledande gestalter. Samtidigt som många auktoritärt styrda stater både okritiskt hyllar sina gamla hjältar och förtjust utnyttjar västs till självhat gränsande självkritik, som ett viktigt inslag i sin egen propaganda. Ett exempel är den ständiga diskussionen om slavhandeln mellan Afrika och Amerika – och det bristande intresset för den mer omfattande slavhandeln mellan Afrika och Asien.

Edward Blom poängterar samtidigt att man bör ta hänsyn till de historiska sammanhangen. Fel blir sällan rätt även om man tar hänsyn till dåtidens moral och åsikter men det ger perspektiv och underlättar förståelsen. Vi kan dock inte styra historiebruket i andra länder och det skapar en obalans som blir problematisk och riskerar att bli ett försvar för övergrepp som begås av diktaturer i vår egen tid. Alltför många korrupta despoter har använt västerländsk kritik mot forna egna härskare som ett försvar mot krav på frihet och rättvisa.

Historia är svårt. Många av muséerna i väst fokuserar på ett helt orimligt sätt på teman som är politiskt korrekta att ta upp, inte sällan dessutom på ett sätt som förvränger den faktiska historiska verkligheten. Dessutom använder man ibland ett språk som verkar vara avsett för mindre vetande. Respekten för besökaren känns långt borta. Vid besök på många muséer i USA slås man av hur stor plats som ges åt slaveriet, ibland i sammanhang där det sakligt sett knappast är relevant. Det är självklart en viktig fråga och en oerhört tragisk del av historien men det är inte den enda viktiga frågan i USAs historia. Behovet av berättigad självkritik får inte vara en ursäkt för att förmedla en falsk och ensidig bild av historien.

Det finns förvisso också fortfarande exempel på motsatsen – där ifrågasättandet av den traditionella bilden av historien borde drivits längre. En stor utställning om Ramses II visades nyligen i Paris med titeln ”Ramses den Store och faraonernas guld”. Denne faraos meriter har ifrågasatts och att den samtida propagandan, i likhet med Gustaf Wasas underhuggare, blåst upp hans bedrifter noterades i några av de många informationstexterna. Däremot saknades nästan helt fokus på att det forntida Egypten var ett utpräglat slavsamhälle. Kanske är det avståndet i tid som gjorde det möjligt att i princip ducka för detta centrala inslag i det egyptiska samhällsbygget. Så långt behöver man inte driva hänsynstagandet till att det var en annan tid med andra krav och andra värderingar.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun