Mats Fält: Myternas Wien

Det finns mycket vackert i Wien. Staden ser verkligen till stor del fortfarande ut som det den en gång var – huvudstad i ett mångnationellt uråldrigt imperium vars furstehus alltid skulle finnas där för sina folk. Blandningen av namn påminner om New York och stoltheten över att få leva sitt liv just där påminner också om metropolen som en gång grundades som New Amsterdam. Relationen till havet skiljer sig dock. I Wien längtar man – i New York tar man tunnelbanan till Coney Island Beach.

Stora städer förknippas ofta med myter – speciellt gamla städer med en rik historia. I fallet Wien finns det en modern myt som inte sällan återkommer i debatten om vårt eget lands totalt havererade bostadsmarknad. I Österrike finns ljuset, hävdar somliga. Det som inte fungerar på någon annan plats verkar faktiskt fungera i Wien – en reglerad och subventionerad hyresmarknad. Det är nog därför Wien så ofta utnämns till världens mest populära plats att leva på.

Dess värre har myten om den friktionsfritt fungerande bostadsmarknaden i Wien det gemensamt med en bra nyhet att man helst inte ska syna den i sömmarna, om man vill kunna sätta riktigt publikfriande rubriker. Riktigt så bra fungerar det inte. Inte ens i Österrike har man lyckats upphäva tyngdlagen.

Många invånare i Wien är nöjda och tycker att det fungerar riktigt bra. Det beror delvis på att det bara är de som bor i staden Wien som kan utnyttja systemets fördelar och ta del av de betydande skattesubventionerna. Stadsmuren revs visserligen på 1800-talet och ersattes av Ringstrasse men för många finns den i praktiken kvar.

Hyrorna är lägre i den del av beståndet som subventioneras men de kommunala kostnaderna för systemet är mycket höga. Liksom Österrike i övrigt har Wien aldrig utmärkt sig för att satsa på låga skatter, trots den österrikiska ekonomiska skolans historiska förankring i den gamla donaumonarkin. Det är som bekant svårt att bli profet i sitt hemland. De betydande kostnader som inte täcks av de relativt låga hyrorna hamnar på skattsedeln.

När man jämför hyrorna måste man också komma ihåg att det ofta handlar om en ganska extrem variant av vad vi skulle kalla kallhyra. Wienarna betalar extra för nästan allt utom golv, väggar och tak. Ibland krävs en separat hissavgift av de boende. Skåp och köksutrustning är också, liksom i Frankrike, resandes eget ansvar att fixa.

Köerna är inte lika långa som i Stockholm men det beror delvis på hårda krav. Man måste bo i huvudstaden och ha behov av större bostad. Det finns en högsta gräns för inkomst. Tackar man nej till ett antal erbjudanden så förlorar man sin plats. Trots detta är köerna för att få en hyresbostad i Wiens mer populära centrala stadsdelar betydligt längre.

Även i Wien förekommer tydliga inlåsningseffekter. Den som fått en trevlig lägenhet i centrum med subventionerad hyra, lämnar den ogärna till någon annan även om barnen flyttat ut. På det sättet används bostadsytan, liksom i Stockholm, inte sällan på ett ineffektivt sätt.

Standarden på hyreslägenheterna i Wien kan variera betydligt. Många fastigheter är välbyggda och i gott skick men det finns även kvarter som mer påminner om hur det brukade se ut i det gamla Östeuropa. Inte i centrum bland palatsen men lite längre ut, i de delar av Wien som de flesta turister inte söker sig till.

Parallellt med de subventionerade hyreslägenheterna finns det också privatägda bostäder och hyreslägenheter som har fri prissättning.

Segregering är ett problem även i Wien. Den ökar men ligger fortfarande på en betydligt lägre nivå än i våra svenska större städer.

Det finns dessutom ett annat problem med de i huvudsak kommunalt ägda hyreslägenheterna i Wien. Systemet är oerhört komplicerat. Transparens har inte varit någon prioriterad egenskap i sammanhanget. De flesta förstår inte hur det fungerar och varför hyrorna ligger på en viss nivå. Det är ett demokratiskt problem, ungefär som det svenska systemet för skatteutjämning, som de flesta svenskar, inklusive politiker, inte heller förstår hur det egentligen fungerar.

Delar av reglerna för bostadsmarknaden i Wien är förnuftiga och rationella. Systemet fungerar bättre än i Stockholm. Det leder dock fel att tro att Wien lyckats upphäva ekonomins lagar eller att det här skulle vara ett fantastiskt exempel på en gratis lunch. Det är i stället en väldigt kostsam schnitzelmåltid som slukar resurser som kunnat användas till andra ändamål.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun