Mats Fält: När Habsburg var ondskan

Som varm vän av både dagens Österrike och den svunna dubbelmonarkin, skruvar man ibland på sig under visningen av ”William Tell” – den nya filmen om det schweiziska upproret mot huset Habsburgs tyranni. Det är något som inte stämmer. Det känns fel när furstehuset så ensidigt står för ondska, förtryck och övergrepp, även om det naturligtvis i skiftet mellan 1200- och 1300-tal var en ganska korrekt beskrivning av den schweiziska verkligheten. ”Österrikarna kommer” var en varning fylld av skräck – inte en inledning till glada gästabud eller påkostade festivaler.

En anledning till att vara lite kritisk till utanverken är filmens titel. Den borde rimligen i vårt land heta ”Wilhelm Tell” eftersom den handlar om ett uppror i det tysktalande Schweiz och delvis bygger på en berömd bok av Friedrich Schiller. Den information om innehållet som förmedlas på Filmstadens hemsida går vilse i historien och sprider mer förvirring än kunskap. Skribenten misslyckas med att förmedla att det var Habsburg och det Heliga Romerska Riket av tysk nation som var schweizarnas huvudvärk, inget annat rike. Det var det där riket som egentligen varken var heligt, romerskt, tyskt eller något riktigt rike i den mening vi brukar lägga in i ordet.

Filmen skildrar, tämligen fritt efter historien och Schillers bok, hur förtrycket i alpdalarna till slut får de schweiziska bönderna och den lokala lågadeln att slå tillbaka mot huset Habsburgs legoknektar. Huvudpersonen Wilhelm Tell, han som tvingades skjuta prick på ett äpple på sin sons huvud, spelas av Claes Bang, i Norden mest känd som make till den kvinnliga statsministern i den danska succéserien ”Borgen”. Handlingen skildrar hur knektarna med våldtäkter och andra former av övergrepp försöker kuva upproret samtidigt som ”folket” försöker stå emot genom att samla så många som möjligt under de egna fanorna. Allt förenklat och tryfferat med familjefejder och lite romantik.

Den som vill förstå sammanhangen på riktigt kan hoppa över ”William Tell”. Man får med sig grundberättelsen men inte så mycket mer. Vem som är ond framgår dock med all önskvärd tydlighet. Försöken till historiepedagogik är begränsade. Samtidigt kan man konstatera att det hade krävts ganska mycket för att verkligen reda ut sambanden och bakgrunden.

Schweiz var habsburgväldets vagga – slottet Habsburg ligger i regionen där striderna utkämpas, i kantonen Aargau. När de schweiziska kantonerna började samla sig under slutet av 1200-talet var huset Habsburg en av de viktigaste motståndarna. Furstehusets största nederlag var slaget vid Morgarten 1315. Besittningarna – inklusive slottet – gick till slut fullständigt förlorade 1415.

”William Tell” duger dock bra som en stunds underhållning. Stämningen påminner en hel del om den som präglar julhelgernas repriser av ”Ivanhoe”. Ibland är det riktigt spännande och man får se många vackra alpdalar. Det är lätt att förstå varför habsburgarna inte kunde glömma sina förlorade schweiziska marker – trots att undersåtarna klarade sig minst lika bra utan furstehusets omsorg. På slottet Schönbrunn i Wien finns åtskilliga målningar med motiv från Aargau. Det sista kejsarparets, Karl och Zita, hjärtan har fått sin sista vila på klostret Muri i närheten av slottet.

Följ gärna med på Claes Bangs besök i medeltidens alpdalar. Armborst verkar vara en väldigt praktisk uppfinning.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun