Mats Fält: När Renner lurade Stalin

Vissa platser har en speciell koppling till ett lands historia. Lilla Gloggnitz utanför Wiener Neustadt är genom sina band till familjen Renner en sådan plats. Staden har också en mycket speciell koppling till Stalin.

Karl Renner var född i Mähren i nuvarande Tjeckien men blev senare en av de ledande företrädarna för den tyska socialdemokratiska rörelsen i den österrikiska halvan av dubbelmonarkin. Gloggnitz låg i en bra valkrets för vänstern så det fick bli familjens hem.

Det mest speciella med Karl Renner är att han var sitt lands president efter två katastrofer under 1900-talet. Först efter Österrike-Ungerns kollaps i november 1918 – sedan efter Tredje Rikets sammanbrott på våren 1945.

Renners försök att efter första världskriget bygga upp en fungerande stat misslyckades. Splittringen var för stor, partiernas privata arméer för många och lojaliteten till staten och demokratin alltför svag. Socialdemokraterna lyckades bli ett stort tält med även mycket radikala anhängare. Det var dock Renners reformistiska linje som dominerade klart. Huvudskulden till republikens undergång i mitten av 1930-talet bär de krafter i mitten och till höger som visserligen också såg nazisterna som ett hot men trots det inte var villiga att samarbeta med den demokratiska vänstern.

Demokratins kollaps blev definitiv efter det korta inbördeskriget i februari 1934. Därefter etablerade Engelbert Dollfuss sin ständerstat, delvis kopierad på Mussolinis italienska statsbygge. Demokratin avvecklades och ersattes av att olika kollektiv skulle samarbeta för samhällets bästa. Politikens utgångspunkt var en religiöst färgad omsorg om nationens framtid.

Fortsättningen blev som väntat ett misslyckande med ökande tryck från inhemska nazister och Hitlers Tyskland, anschluss och andra världskriget. Diskussionen om skuld är alltid komplicerad men ett faktum är att 700 000 österrikare var medlemmar i NSDAP – 300 000 väntade på att få bli det. Medlemmarna fick inte rösta i valet i november 1945.

När ukrainska trupper ockuperade området runt Gloggnitz på våren 1945 inleddes den sedvanliga plundringen av invånarna och övergreppen mot kvinnorna. Renner hade under kriget bott kvar i sitt hus i inre exil. Han begav sig till befälhavaren för de ukrainska styrkorna och krävde ett slut på övergreppen och erbjöd sig dessutom att hjälpa till med att bygga upp Österrike igen.

Det hade inte varit konstigt om Renner blivit utslängd eller avrättad på plats. Han var redan 75 år gammal och ingen känd person utanför sitt lands gamla gränser. I stället skickades ett telegram till Stalin som helt osannolikt besvarades efter en halvtimme. Stalin kände mycket väl till Karl Renner efter sitt besök i Wien före första världskriget. Där hade bland andra Stalin och Trotsky studerat nationalitetsfrågan – ett ständigt aktuellt ämne i dubbelmonarkin. Renner och partikollegan Otto Adler ansågs vara de främsta experterna.

Stalin lät Renner bli en viktig aktör när det nya Österrike skulle skapas. Planen var att göra landet till ännu en kommunistisk satellitstat. Renner sågs som en känd men oförarglig gammal gubbe som inte borde kunna ställa till några större problem. Genom att driva fram fria val redan på hösten 1945 lyckades dock Renner blockera Stalins planer. De österrikiska kommunisterna drabbades av omfattande utrensningar men fick också kraftigt stöd av Sovjetunionen under valrörelsen. Trots pengar och militär press misslyckades planerna på att göra kommunisterna till ett parti jämbördigt med socialdemokraterna och kristdemokraterna.

Valet i Österrike blev troligen ett viktigt argument när Stalin senare vägrade genomföra val i hela Tyskland. Det räckte att förlora kontrollen över ett land i centraleuropa.

Karl Renners sorti från österrikisk politik blev dramatisk. Han var fortfarande president när han spelade in sitt nyårstal till nationen på kvällen 31 december 1950. När talet sändes dagen därpå var han borta. Stalin hade dock inget att göra med dödsfallet.

Renner är en central gestalt inte bara för vänstern i Österrike. Han fanns alltid med under första halvan av 1900-talet, under resan från stormakt och flerfolksstat till charmig men sömnig småstat i skuggan av Alperna och alla historiska minnesmärken.

Hans hem är idag ett välskött och intressant museum som skildrar mannens, rörelsens och statens historia. Man lär sig mycket under ett besök. Bland annat att den eländiga Versaillesfredens skrivningar om ”ras” i en annan språkdräkt kom att bli ett farligt vapen mot bland annat judar som flytt till Wien efter rikets sammanbrott. Många saknade 1938 både medborgarskap och resehandlingar – de var plötsligt instängda i Tredje Riket.

Andra detaljer är till exempel att även definitionen av medborgarskap länge var otydlig i dubbelmonarkin. Var kvinnor medborgare? Österrike-Ungern var inte bara en komplicerad konstruktion – inte sällan var det också oklart vad lagarna egentligen innebar. Ibland var det ett problem – andra gånger gav det utrymme för en praktisk flexibilitet som kunde lösa motsättningar.

Ett sista exempel är invandrarna i industriområdet runt Wiener Neustadt och Gloggnitz. De var ovanligt många. Den största gruppen var ungrare. Trots att de sedan 1867 var medborgare i dubbelmonarkin Österrike-Ungern räknades de som utlänningar när de arbetade i den österrikiska rikshalvan. Gränsen till Ungern låg bara några mil bort.

När det gäller nationalitetsfrågan så var det först i mitten av 1960-talet som fler medborgare definierade sig som österrikare snarare än som tyskar och som helst ville ha ett eget land i stället för att bli en del av Tyskland.

Politiskt är stämningen inom socialdemokratiska SPÖ inget vidare. Att partiet nyligen blev större än kommunisterna i det sydliga förbundslandet Steiermark är ingen tröst för förlusterna i både parlamentsvalet och valen i andra förbundsländer. Partiet har bara förlorat lite men man har gjort det konsekvent.

Regeringsförhandlingarna fortsätter med deadline på torsdag 12 december. SPÖ vill bilda regering med kristdemokratiska ÖVP och marknadsliberala NEOS. ÖVP är dock dåliga på att leverera siffror på hur usla statsfinanserna faktiskt är. NEOS är kompetenta men har aldrig haft ministerposter och agerar lite för mycket som ett oppositionsparti. Det tar tid och kompromisserna sitter långt inne.

Den mest spännande teorin är att delar av ÖVP egentligen vill skjuta förhandlingarna i sank. De vill avsätta partiledaren och förbundskanslern Nehammer och ersätta honom med det tidigare politiska underbarnet Sebastian Kurz. Detta ska följas av ett nyval där ÖVP kan ta tillbaka förlorad mark och bilda ny regering med ett reducerat FPÖ. Alla tror inte på att väljarna skulle vara så positiva till en comeback för Kurz som är inblandad i en korruptionsrättegång som fortfarande pågår.

Man kan tycka mycket om österrikisk politik men numera är det åtminstone sällan tråkigt.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö Kommun