Mats Fält: Revorna i nätet

Invandrings- och integrationspolitik är känsliga ämnen. Även om man ganska raskt kan landa på ett antal rimliga principer för hur det borde fungera så återstår många praktiska och moraliska problem.

Vi måste ha ordning på vem som vistas i vårt land men vi vill samtidigt inte bygga upp ett kontrollsamhälle, som påminner om det Kina just nu skapar. Domstolarna tvingas regelbundet ta ställning till flyktingskäl men hur värderar man egentligen på ett rättssäkert sätt människors sexuella läggning, religiösa övertygelser och politiska engagemang? Hur skiljer man på känslor och åsikter som är ärligt redovisade och de som bara används som ett verktyg för att få stanna i landet? Det är väldigt svårt.

Allra mest besvärlig är barnens roll i det hela. Barnen som är inblandade har nästan aldrig själva valt att ge sig i väg på flykt, ofta med risk för eget liv. De tvingas åka med och deras fortsatta liv styrs av beslut som i första hand är kopplade till deras föräldrars livsval. Samtidigt som det är rimligt och nödvändigt att följa lagarna så måste naturligtvis barn alltid ha tillgång till vård och helst också utbildning, även om deras familjer borde lämna landet. Det skapar samtidigt en konstig situation där många i barnens närhet vet att deras närvaro strider mot lagen. Andra lagar försöker vi åtminstone upprätthålla, och få kräver att stöld och bedrägeri ska betraktas som lagligt. När det gäller beslut om utvisning är det annorlunda.

Anders Ygeman argumenterade för en tid sedan som ansvarig minister för att vi varje år borde utvisa tiotusentals människor som är i vårt land utan tillstånd. Det kritiserades hårt som både omänskligt och som ett steg mot det kontrollsamhälle ingen av oss vill ha. Ygeman backade snart efter att ha läst på och insett att polisen bara orkar med att förpassa några tusen människor från riket varje år. Verksamheten bedrivs på en mycket låg nivå och ambitionerna har sedan länge inte varit större än så. Risken att bli utvisad som illegal invandrare är inte särskilt stor. Efter ett antal år blir utvisningsbeslutet dessutom ogiltigt – då krävs en ny juridisk process för att någon ska tvingas lämna landet. Det gäller även om de berörda arbetat aktivt för att hålla sig undan polis och andra myndigheter. Logik och svensk juridik befinner sig alltför ofta på olika planeter.

Många kommer säkert ihåg protesterna när polisen faktiskt försökte öka insatserna mot de som vistas olagligt i Sverige. Det så kallade Revaprojektet fick 2013/2014 mycket uppmärksamhet i media. Inte sällan blandades insatserna mot illegala flyktingar ihop med andra former av reguljärt polisarbete. Anklagelserna om rasism och övergrepp haglade trots att polisen bara försökte följa de lagar vi gemensamt fattat beslut om i riksdagen. Resultatet blev att både politiken och myndigheterna delvis backade under hårt tryck från opinionen.

Konsekvensen av att utvisningsbesluten så ofta bara är på låtsas är att allt fler lever utanför lagen i vårt land. De är utestängda från många kontakter och system som är naturliga inslag i livet för vanliga medborgare. Samtidigt måste många försörja sig genom svartarbete eller andra former av kriminalitet. Vi tillåter även denna form av utanförskap att successivt växa. Det utanförskap som berör många fler är illa nog men de papperslösas tillvaro levs ännu längre bort från det som borde vara en normal och trygg tillvaro i vårt land.

Även reglerna för vem som får vistas i vårt land måste tas på allvar. Vi kan inte ha lagar för medborgare som gäller och andra lagar för illegala invandrare som bara gäller ibland. Polisens resurser och prioriteringar är i sig ett stort problem men här handlar det om något annat. Vi måste skärpa reglerna för vad vi som samhälle erbjuder papperslösa och se till att de myndigheter som ansvarar för att följa upp utvisningsbesluten verkligen gör det. Sedan måste både politiker och myndighetschefen våga försvara de lagar som styr verksamheten. Även när det publiceras berättelser om människor som kommit i kläm och drabbats av beslut som kan ifrågasättas. Det är inte den enskilde polisen som ska föra debatten i media.

Invandringspolitiken lär förbli ett besvärligt område att hantera för både politiker och myndigheter. Individuella öden och de uppenbara misstag som ibland begås skapar ofta uppmärksamhet och gör ibland arbetet tungt och otacksamt. Besluten måste vara genomtänkta och myndighetsarbetet präglas av sunt förnuft men vi kan inte backa och låta de mest allvarliga formerna av utanförskap växa tills vi förlorar kontrollen. Det drabbar hela samhället – inte minst de andra grupper som kämpar för att på ett lagligt sätt ta plats i vårt samhälle och ge sina barn en framtid. Det är vår skyldighet att ta ansvar och se till att vårt samhälle fungerar.

Mats Fält är förtroendevald i Tyresö kommun